Uppdatering 2.2
Hej där. Har inte skrivit på ett tag, för mycket saker har tagit upp min tid denna vecka, men nu är det fredag, det känns skönt. Kan svära på att denna vecka varit längre än 5 dagar, absolut. Det har varit en bra vecka, om än en hektisk vecka med mycket stress och planering.
Jag saknar något, men vet inte vad. Helt plötsligt är det kallt i mitt rum och jag ryser mer än vanligt. Något saknas mig..
Jag orkar nog dock inte leta efter, jag kan bara hoppas att det hittar tillbaka. Eller så kanske jag trodde att jag tappat något men sedan kom det tillbaka och överraskade mig med mera trassel?
Alla mina frågor kan definitivt bilda massor av frågor som bildar ännu en djup men oförståelig dikt. Här kommer vågen av stress, icke befintlig fritid, filmarbeten och konflikter.
Jag är redo att ta emot den med öppna armar, välkommen.
Förvirrad och allt annat
Jag förstår mig inte på människor ibland. Folk säger att de vill en sak och sen när livet fortsätter för en så ska de göra narr av det? Eller?
Förstår man inte vad man hade föränn det är försvunnet eller vad är det du menar? Förlåt att jag inte finns där att kyssa marken du går på längre, men jag är värd så mycket mer. Nu när allt du ville blir sant så hoppas jag att det verkligen var det du ville.
– T-red
År 2009 – och lite om bloggar
Okej, hejsan svejsan, hur är läget? Jag satt nyss och läste några bloggar som är jättebra och jag undrar… Hur ska egentligen min blogg bli bättre? Vad ska man skriva om för att någon annan än en själv ska vilja läsa det?? Ska man hålla sig till ett speciellt tema eller bara skriva det man känner för?
Men om ett tema… Vad är egentligen mitt tema??
+ Att jag gillar inte min design speciellt mycket, den är ganska tråkig och trots att den innehåller mina favoritfilmer så är den inte speciellt… ”jag”
Oh well, that’s life right?
NYÅRS ATT TÄNKA PÅ
* Fota mer (inte ta mer bilder, utan fota med systemkameran)
* Vara mindre eftertänksam
* Känna mig friare (försöka rymma hela mitt liv i min väska)
* Alltid göra mitt bästa
Ett nytt år!
Här sitter man år 2009, eller okej jag halvligger eftersom att jag har en sådan extrem lyx att få låna mammas laptop 😀 maahha. Har firat nyår med pappa, lillebror David, granntjejen Victoria, Tony & Leffe. Det har varit mycket trevlig, vi delade ut de sista julklapparna och åt god mat. Jag hoppas att det nya året ska bringa alla massa skojj.
Min uppgift från ”Denna kalender kommer att förändra ditt liv år 2009” att hitta på ett riktigt orginellt nyårslöfte men jag har faktiskt inte så mycket till aning om vad jag ska lova.. Hmm..
Jag vet att jag vill vara mer spontan och våghalsig men det löftet är inte riktigt sådär superunikt… Okej, vi gör såhär. Det jag har i min väska ska få mig att konstant känna mig redo att fly, varesig det är från något eller på en kortare resa. Det är väll ganska unikt? Sen ska jag bli mer spontan. Eller kanske ”mitt nyårsöfte är att jag ska våga fly vardagen mer”, det tycker jag är godkänt.
Livets alla stunder
Okej, nu kanske jag är trött, berörd, överdriven och melodramatiskt (ett ord vars innebörd jag inte fångat sådär 100% men det lät lite sådär fint just nu så jag får väll helt enkelt hoppas på att jag använde det rätt), men jag känner mig lite sådär inspirerad och levande just nu.
Såhär är det, ett bra tag, eller kanske ett bra antal år har folk berättat för mig att jag bara mååååste se filmen Amelie från Montmarte.. Jag har aldrig riktigt kommit på tanken, orkat eller haft tid eller något så jag har aldrig gjort det. Folk har sagt att jag skulle tycka den är så bra med tanke på att jag gillar andra filmer som är lika den.
Men nu ikväll alldeles nyss bestämde jag mig för att jag ska fan se den eftersom att jag i princip förväntade mig att den skulle beröra mig och det skulle bli ännu en av mina favoritfilmer (var jag kanske rädd för att bli besviken?), men jag hade rätt. Väldigt vacker, roande, rörande, skrattande, gråtande, färgrik, vackert foto, söt berättelse, underbar karaktär och allt fint som finns att säga. Jag tyckte jätte mycket om filmen, jag vet att jag tyckte jätte mycket om filmen för jag vill se den igen nu på en gång och den känslan har jag bara haft av 2 filmer tidigare (Sagan om ringen och Eternal Sunshine of the Spotless mind) och de är två filmer som kommit att betyda mycket för mig under större delen av mitt liv.
Tänk om man kunde vara mer som Amelie… Påhittig, kreativ, rolig, mystisk, svår, osminkad, söt, enkel men ändå så svår, uppskattad. Själv är man lat, kanske lite kreativ, dålighumor rolig, en öppen bok, sminkad, halvnormaltutseende men dålig självbild och ja, mig lär man känna på cirka 1 minut om jag är på bra humör eller känner mig social. Men om jag känner mig extra blyg så lär man inte känna mig överhuvudtaget och med tanke på att jag i princip sitter helt tyst så är det säkert ingen som kollar på mig och känner för att göra det heller, hmpft.
Men Amelie är ju bara sig själv? Om jag ska ta någon lärdom av det så måste jag ju helt enkelt försöka att bara vara mig själv och inte ha några spärrar (om de inte är extremt behövliga 😛 ). Fan vad svårt det här var, ajja jag kanske ska vara glad för att jag inte riktigt lärt känna mig själv än så jag vet inte riktigt vem jag är ännu eller något, men när får jag reda på det??? Kommer det till en eller hittar man sig själv under en sten, bakom en dörr, i en film eller ett kapitel av en bok?
Oh well, de sa i trailern att ”kanske förändrar hon ditt liv”… Hmm, kanske, vem vet 🙂
Skuggvärlden
Jag känner mig lite deppig, jag drömde om folket i Molkom igår kväll. Jag och Anna ställde till lite hyss och sprang runt i massa konstiga trappor och uppe på vindar. Och nu när jag satt på lokalbussen och satt och såg ut igenom fönstret så kände jag att trots att vissa saker i denna lilla stad har förändrats så är allt detsamma, alla är kvar och allting är likadant och det värsta är att det känns som att Molkom bara var en dröm, alla personer är mina drömmar. Eftersom att inget förändrats i Övik kan jag väll inte ha hunnit vara borta? Alla personer är samma, folk jag alltid brukade se på stan ser jag fortfarande och alkisarna på buss stoppen är samma och ser lika slitna ut, ingen har kommit ur missbruket, ingenting har hänt.
Jag vet inte om jag saknar Molkom eller inte, samtidigt känns det som att det är riktigt skönt att komma därifrån men också känns det som att jag saknar det, det är min andra familj där och jag lever inte riktigt när jag inte är där. Har aldrig känt mig så levande som jag gjort där, här hemma känns det som att jag inte upplever varje stund 100% och som att jag är på stand-by eller autopilot.
Jag vill vara närvarande i varje ögonblick och det är jag bara där. Jag ser fram emot våren, vårprojekten och jag ser fram emot att hata stressen som kommer med det och att sedan vara riktigt jävla nöjd över mina och mina vänners prestationer efteråt.
Jag saknar att vara vaken.
Hemma
Okej, så efter cirka 13 timmar så var man hemma i Norrland igen. Tågresan gick ganska bra men utan varken mp3 spelare eller film på bussen så var sista delen av bussresan ganska olidlig, jag var trött men jag kunde verkligen inte sova. Det var drygt.
Men min bästa vän, Johanna satt på bussen med mig så vi satt och snackade ganska duktigt de första timmarna. Men i åtta timmar så försvinner det där babblet efter ett tag och jag lyckades inte somna xD haha tror jag somnade litegrann fram och tillbaka men aldrig på riktigt.
Väl framme i Övik så väntar jag i kanske 5 min på min mamma men hon kommer inte och svarar inte på mobilen heller, så jag antar att hon ligger och sover. Johannas pappa ger mig skjuts hem och väl hemma så ser jag att, jo, mamma sover faktiskt för hon har inte vaknat av larmet.
HAHAHA xD så jag gick och la mig och men det gick inte så bra heller och till sist så hör jag snabba trappsteg upp för trappan så mamma måste ha vaknat och insett att hon glömt mig xD hahahaha, men jag ställde min väska mitt i hallen så hon kommer in på mitt rum och där ligger jag och ler retsamt HAHA. Det var göttigt, sen har mamma köpt typ VÄRLDENS bästa bärbara dator till sig själv. Jag är helt kär i den, tänk om man hade en sån att ha på bussen.
Ajja jag snor den medan jag är här 🙂 .
Ciao
Julmiddag
Ikväll om cirka 1 timme är det julmiddag på skolan med julbord och sen blir det julspex. Det känns kul!* Imorgon börjar den långa resan hem till norrland, börjar resa vid 14 nånting med buss till stockholm, är framme där vid typ 18 nån gång och åker vidare vid 21. Vid 04:40 är jag hemma i Örnsköldsvik xD haha jippie, stackars Per som får sitta där på bussen i en och en halv timme till.
Ajja, nu har jag skrivit julbrev eller vad man ska kalla det, till typ alla i platsen. Tyvärr inte dem som inte är här eller inte bor här…. vilket är 2 pers… hmm känns taskigt men jag känner inte dem heller så. Their loss.
GOD JUL PÅ ER!