Flyttar bloggen till wordpress igen!
Naglar, Mat, Vår och Mat!
Men hej där! Long time no see! Vet ni vad? Häromdagen fick jag ett sånt enormt sug att börja blogga och vlogga igen. Saknar det, att vars deprimerad och faktiskt känna pepp och sug för något är faktiskt helt fantastiskt så jag är väldigt glad för detta sug.
Sa faktiskt imorse till min pojkvän ”Herr Big” att jag hade en sådan konstig känsla, pepp och ångest på samma gång men att jag var lite osäker eftersom att det som kändes som ångest i magen kanske var magpirr av peppet? Var över 4 år sedan jag kände det tror jag så glömt hur det kändes..
Ljuuuust rosé som var väldigt gott
Påtal om Herr Big, vi var och åt middag i torsdags på Blue Light Yokohama, något som skulle va en av Stockholms bästa japanska restauranger men vi blev tyvärr ganska besvikna. Zucchini rätten var riktigt god men resten var tyvärr lite av en besvikelse, dyrt var det med men var härligt att få inviga våren med några glas rosé!
Våren invigdes med fina naglar gjorda av Viktoria på Nails Uppsala <3 sjukt nöjd! Är fortfarande hooked på guld och marmor, en trend som dött på vissa håll haha men inte för mig! Så i tisdags blev det denna design. Jag brukade köra stiletter hela tiden förr men diggar denna rakare form just nu så den håller nog i sig ett tag :).
På jobbet idag var det super varmt med <3 så vi gick och köpte varsin sallad på cupido och åt vid Fyrisån! Äntligen lite sol!
Slutet av året.
Det är slutet av året. Jag Lever, älskar, gråter, skrattar, äter gott, dricker vin, tröstas, kramar Leia, planerar flytt, längtar, jobbar.
Det är en liten del av vad jag gör i vardagen nu. Kämpar på med depression och ångest men har starkt stöd och är tillbaka på jobbet. Nu längtar jag bara så efter att flytta till mitt hem.
2 Månader senare.
För ungefär 2 månader sedan skrev jag inlägget om min depression, för ungefär 1 månad sedan så skrev jag mitt senaste blogginlägg. Sedan dess har livet vänts upp och ner, bokstavligt talat.
2 Månader har gått. På en månad har jag hunnit med att riva upp hela mitt liv och min tillvaro. Men jag ångrar mig inte. Jag mötte helt oplanerat och oväntat mitt livs kärlek. 3 dagar efter att vi insett att vi känner detsamma så bryter jag upp med min fästman. Detta med stöd från mina vänner som menar på att mitt förhållande inte är bra för mig just nu. Jag sover på mina vänners soffa 1 vecka. Jag upplever några av de bästa dagarna på länge växlandes med några av de mest fruktansvärda panikattackerna någonsin. Tankarna på att jag står utan bostad, trygghet och utan närvaron av min älskade katt får mig att tänka på att avsluta livet.
Istället tar jag ett djupt andetag, tar en atarax och sover. Jag sover i 18 timmar. På den tiden hinner jag i drömmarna skriva ett teatermanus jag faktiskt vill spåna vidare på. Bra det för endast 3 dagar senare blir jag bjuden att hyra en tjejs lägenhet i andrahand under 3 månader. En tillfällig trygghet där jag slipper känna mig ivägen för mina vänner.
Kärleken då? Jag har bestämt mig för att kalla honom Herr Big så länge. Vi lämnar båda trygghet, familjer. Trots att det är oerhört läskigt så vet vi att vi vill vara tillsammans. Men att se ens tidigare partner ledsen är fruktansvärt jobbigt. Jag kommer för alltid vara boven för fler än människorna på min sida av dalen. Jag är villig att ta det.
Endorfinerna får mig att känna mig frisk, är oerhört rädd att förlora det men jag måste ta chansen.
Just nu sitter vi vid varsin dator hemma hos min mamma, han i telefonmöte och jag skrivandes mitt första inlägg på månader.
– Och ja, han blev godkänd av mamma.
Lever för detta ögonblick
Spola till 10:50 <3
Ja jag började slåss med honom,
nej det är inte första gången jag hamnar i en ”fist fight” med en full karl på konsert.
Myser i mitt ”nya” kontor
Precis, nu sitter jag alltså här och myser i mitt nya kontor. Det är inte alls nytt egentligen, bara det att jag möblerat om det 3 gånger. Har konkat, dragit, slitit och knuffat alla möbler hit och dit och dit igen i hopp om att jag ska hitta mitt ”zen” denna gång. Nu tror jag faktiskt att this is it. Jag ska göra det till ”it” iallafall.
Något jag iaf är FETT jäkla nöjd med är marmor detaljen på skrivbordet. Har velat ha ett marmor skrivbord since forever men dem är ju ganska dyra.. Så jag köpte kontakttejp på panduro and called it a day! SÅ NÖJD!!
Här ska jag inspireras till att blogga och klippa film! Eller dricka bubbel som jag gjorde medan jag fixade skiten i fredags xD..
Har du något inspo hack för skrivbordet/kontoret?
Vart jag varit och var jag är
Jag är jätteless på att må kasst, det värsta är de dagarna när jag mår nästan som jag brukade. Känner mig energisk och glad, redo att ta mig an nya projekt och köra hårt! Vara kreativ. Sen kan det gå en dag, en timme och så tappar jag all energi, all lust och ibland till och med livslusten. Att det kan vända så snabbt och ibland utan någon som helst yttre påverkan – extremt frustrerande.
Jag saknar tjejen som gick upp till musiker, statsministrar eller okända människor som såg sköna ut och bara ställde vilken fråga som helst, inte var rädd för att göra bort mig om det betydde att jag fick andra att skratta. Ibland kan jag låtsas att jag är henne, gömma mig bakom humorn några timmar. Men det funkar inte, det var vad döden av min favorit Robin Williams lärde mig och vad jag med tiden lärt mig också.
Jag vill inte dö, jag har aldrig velat dö på riktigt då jag känt att jag velat lämna något bakom mig – en skillnad i världen eller iallafall en människa, en film eller en bok. Men ju mer tvekan i mig växer på att jag är kapabel till att skapa något sådant desto räddare blir jag, att min egen död inte skrämmer mig längre, att ens tankarna finns, att jag som alltid varit så positiv och optimistisk kan tänka på att ge upp. Jag hatar det, det är inte jag.
Men vad gör man? När över ett år av olika mediciner, doktorer, behandlingar etc möjligen gett mig några redskap – men inte har hjälpt. Jag hade velat vara på ett bättre ställe i livet vid det här laget men jag står still och stampar ett år senare. Jag märker hur jag blir bortglömd, eller hur folk sopar bort mitt mående – vissa ser ner på det och tar det inte seriöst. Kanske hade jag mått bättre om jag gjort detsamma, jag tror jag har försökt. Minns inte längre.
End of sad post.
Mysig middag och bio!
Vet att det blir lite vardagsinlägg nu men känner bara att jag behöver komma igång med bloggandet, saknar ett utlopp och att bli hörd. Provat dagbok osv nu sedan jag slutade blogga och det är inte samma sak, när jag letar minnen så kikar jag ändå alltid blogg och bilddsgboken tex och jag saknar responsen, så det börjar såhär.
Anyho, igår var jag och fästmannen på middag och bio (yours truly bjöd såklart, vi är extremfeminister som anser att kvinnan alltid ska betalla,ombytta roller liksom – Robin kommer ju tex bära och föda vårt barn också…). Vi gick till en av våra favoritrestaunger – East City. Efter det gick vi och såg independence day 2, var som man kunde förvänta sig typ. Maten var god iaf.
När vi var på restaurangen så upptäckte vi något vi inte sett trots att vi gått dit i flera år, de otroligt roliga översättningarna på de kinesiska tavlorna! (Haha inget illa, vi älskar restaurangen men detta var kul)
Skumpa på Gotlands Nations
Igårkväll hade jag och darling Peter en jättetrevlig kväll på Gotlands Nation här i Uppsala. Vi möttes upp efter att jag jobbet och sen beställde vi in drinkar, käk och bubbel.
Jag har ju börjat tänka på vad jag äter och hålla koll på kalorier sen i maj-juni men för några dagar sen bestämde jag mig för att köra 5:2 så blev chockad när jag hade 400 kalorier till att käka haha.
Påväg till Gotlands så gick jag förbi gamla torget och där stod det 50+ människor som fångade pokemon, ligger ju 3 pokestop där och alla hade lures på sig :).