Var hälsade från den röda planeten, kära läsare!

Vissa dagar känns det som att man går runt med en tung filt över sig, som om hela världen är grå och allt man vill är att gömma sig under täcket. Det är dagar som dessa som verkligen testar ens styrka och förmåga att hitta ljuset i mörkret. Jag vet hur det känns, för jag har varit där många gånger. Så låt oss prata om hur vi kan hantera de svåra känslorna och hitta hopp i vardagen.

Mörka moln och ljusa stunder

Låt oss vara ärliga, livet är inte alltid en dans på rosor. Det finns dagar när jag känner att ångesten och depressionen tar över. Då är det svårt att se det positiva och att ens orka le. Men just de här dagarna är det så viktigt att hitta de små ljusglimtarna. Som när jag får ett gulligt sms från Andrea eller när mina katter kommer och lägger sig i mitt knä, purrande som små motorer. Det är de små sakerna som kan göra hela skillnaden.

Skratt är den bästa medicinen

Jag har lärt mig att humor är ett kraftfullt verktyg mot mörka känslor. Att kunna skratta åt sig själv och sina egna situationer kan ibland göra underverk. Som när jag inser att jag fortfarande kan fastna i samma gamla mönster, men istället för att bli arg på mig själv, så försöker jag se det med ett leende. Vi är alla mänskliga, och att kunna skratta åt våra brister gör oss starkare.

Att ta sig ut i ljuset

Att gå ut och få frisk luft, även om det bara är för en kort promenad, kan vara otroligt upplyftande. När jag känner mig som mest nere, försöker jag ta en tur till en park eller bara sitta på en bänk och titta på människor. Det kan hjälpa att påminna mig om att världen är stor och full av möjligheter, även om det inte alltid känns så.

Stöd från nära och kära

I svåra stunder är stöd från familj och vänner ovärderligt. Att kunna prata med någon som förstår och kan ge ett lyssnande öra, en axel att gråta mot eller ett gott skratt, är något som verkligen kan lyfta ens ande. Andrea har varit en sådan klippa för mig, och även om jag inte alltid är den bästa på att uttrycka mina känslor, så vet jag att hon alltid finns där för mig.

Små steg mot stora framsteg

Att hantera svåra känslor är inte något som sker över en natt. Det är en process, och det är okej att ta små steg i taget. Varje litet framsteg, som att ta en dusch när man inte orkar, eller att laga en enkel måltid, är ett steg i rätt riktning. Det är viktigt att påminna sig själv om att varje litet steg räknas och att man är starkare än man tror.

Hitta din egen väg

Alla har sina egna sätt att hantera svåra känslor. För mig är det att skriva, att umgås med mina katter och att skratta så mycket jag kan. För dig kanske det är något helt annat. Det viktigaste är att hitta det som fungerar för just dig och att ge dig själv tillåtelse att må dåligt ibland. Det är en del av livet och en del av att vara mänsklig.

Håll inte fötterna på jorden, Anna Röd

Vikten av Mentala Hälsodagar

Att ta mentala hälsodagar kan verka bortskämt eller onödigt, men för autistiska individer är de väsentliga. Dessa dagar erbjuder en chans att återställa, koppla av och hantera den sensoriska överbelastning som dagliga rutiner kan medföra.

Att ständigt vara ”på” i en neurotypisk värld kan dränera vår energi snabbare än ett smartphonebatteri, på 20% en kall dag och utan laddare inom synhåll. Genom att sjukskriva sig av mentala hälsoskäl erkänner vi att våra sinnen behöver lika mycket omsorg som våra kroppar.

”Mentala hälsodagar”. Dessa sjukdagar handlar inte om eskapism utan om hållbarhet, vilket säkerställer att vi är närvarande och produktiva när vi återvänder. Att omfamna dessa dagar kan avsevärt minska autistisk utbrändhet och förbättra vår övergripande livskvalitet.

Det finns en missuppfattning om att mentala hälsodagar bara är en ursäkt för att slippa arbeta, ungefär som att sjukskriva sig utan att egentligen vara sjuk. I verkligheten handlar dessa dagar om att erkänna och hantera genuina mentala hälsoutmaningar. Det kan innebära att man kämpar med svår ångest, står inför en potentiell sammanbrott eller helt enkelt inte är kapabel att stiga upp ur sängen på grund av depression.

För många är dessa mentala utmaningar lika förlamande och legitima som fysiska sjukdomar. Att tillåta sig själv tid för återhämtning och självvård är avgörande för att förhindra mer allvarliga konsekvenser och för att underlätta ett hållbart och balanserat liv. Det är en nödvändig åtgärd för att ta hand om vår mentala hälsa, vilket i sin tur gör att vi kan vara mer närvarande och engagerade när vi återvänder till våra aktiviteter och åtaganden.

Tips för att Arbeta med Autistiska Kollegor och Anställda

Jag gissar att arbeta med autistiska kollegor kan vara ungefär som att balansera på en enhjuling: berikande för alla som tittar på, men ibland en aning skakigt för den som gör tricket! Vi autister är riktiga arbetsbin, men vi inser att vi kanske inte alltid är den glittrande festprissen på sociala mingel. Ja, vi vet det – och vi är som vi är! Här är några önskemål som kan bidra till att skapa en mer inkluderande och stödjande arbetsmiljö, särskilt när jag behöver ta en sjukdag för min mentala hälsa:

1. Öppen Dialog:

• Respektera och förstå när jag meddelar att jag behöver en dag för min mentala hälsa. Det är aldrig lätt att vara sårbar, och det stödet gör en stor skillnad. Absolut ställ frågor men gör gärna det på dagarna jag inte meddelar att jag är sjuk, kanske inför framtida tillfällen.

• Ha en öppen kommunikationskanal där jag fritt kan dela mina behov utan rädsla för fördomar eller missuppfattningar.

1. Flexibilitet och Förståelse:

• Visa medkänsla om jag inte kan arbeta på grund av mental hälsa. Behandla det med samma seriositet som en fysisk åkomma.

• När jag är tillbaka, undvik att pressa mig till att dela detaljer, om jag själv inte initierar det samtalet.

1. Empatiskt Ledarskap:

• En chef som förstår vikten av att ta tid för mental hälsa skapar trygghet i arbetsmiljön där jag känner mig sedd och värderad.

• Erkänn mina styrkor och insatser även om jag ibland behöver dra mig tillbaka för att ladda om.

1. Stöd och Resurser:

• Erbjud tillgång till resurser inom arbetsplatsen. Det visar att företaget bryr sig och prioriterar våra behov.

• Uppmuntra till samtal om mental hälsa och skapa ett klimat där det känns naturligt att ta upp dessa ämnen.

Genom att implementera dessa förslag kan en arbetsplats bli mer inbjudande för alla, särskilt när det kommer till att skapa förståelse för och acceptera behovet av att sjukskriva sig för icke fysiska åkommor. Det främjar en miljö där vi kan återvända starkare och mer engagerade.

Navigera autistisk hälsa och egenvård

Att navigera världen som en autistisk kvinna i 30-årsåldern kan ibland kännas som att man är med i ett oändligt avsnitt av en show där alla andra har manuset men inte du. Tro mig, jag har haft dagar då att sjukskriva mig kändes som att erkänna nederlag i livets stora tävling, men här är grejen—det är det inte! Att prioritera välmående, särskilt mental hälsa, är avgörande. Att omfamna egenvård för autistiska kvinnor är inte bara en trend – det är en livlina som låter oss bekämpa autistisk utbrändhet och ladda våra tömda batterier. Så låt oss prata om hur vi kan bli mentala hälsohjältar, en sjukdag i taget, med en nypa medkänsla och kanske en skvätt humor längs vägen.

Omfamna Autistisk Välbefinnande

Förstå Autistisk Utbrändhet

Autistisk utbrändhet är mer än bara trötthet, det är en djupgående och ofta förlamande utmattning som påverkar kroppen, sinnet och känslorna. Till skillnad från vanlig utbrändhet kan autistisk utbrändhet leda till förlorade färdigheter och ökad känslighet för sinnesintryck. Ofta orsakas det av långa perioder av maskering, där vi försöker anpassa oss till samhällsnormer på bekostnad av vår sanna identitet. Tänk dig att ständigt köra en simulering på högsta nivå utan möjlighet att pausa—det tar slutligen ut sin rätt. Denna unika form av utbrändhet förvärras ofta av yttre krav och det ständiga behovet av självreglering. Att känna igen autistisk utbrändhet är inte ett tecken på svaghet, det handlar om att erkänna de unika utmaningarna vi står inför och behovet av autentiska ”self care” metoder. Att prioritera återhämtning, ägna sig åt aktiviteter som verkligen laddar oss, och ta sjukdagar vid behov (vid behov!) är viktigt för återhämtning. Genom medkänsla kan vi bekämpa denna utbrändhet och omfamna en hälsosammare livsstil.

Autentiska Självvårdspraxis

Autentiska självvårdspraxis för autistiska kvinnor handlar om att skapa ett utrymme där vi kan vara oss själva utan att dömas. Det handlar om att omfamna de aktiviteter och ritualer som verkligen ger oss glädje och lugn. För vissa kan det innebära att spendera tid med sina älskade husdjur, dyka ner i en favoritbok, eller njuta av timmar av tv-spel. För andra kan det vara att skapa en lugnande miljö genom musik eller konst. Nyckeln är att lyssna på våra egna behov och inte låta yttre förväntningar diktera hur vi bör ta hand om oss själva. Det är viktigt att ge oss själva tillåtelse att ta pauser och vila utan skuldkänslor. Autentisk självvård innebär också att sätta gränser och säga nej vid behov. Genom att prioritera dessa praxis kan vi bygga en starkare grund för vårt välbefinnande och motstå pressen från en ofta överväldigande omvärld.

Självvård för Autistiska Kvinnor

Praktisera Självmedkänsla

Att praktisera självmedkänsla är avgörande för autistiska kvinnor. Det är lätt att fastna i självkritik, särskilt när samhällsnormer känns överväldigande. Men kom ihåg, att vara vänlig mot oss själva är inte en lyx—det är en nödvändighet. Börja med att erkänna att det är okej att inte ha allt under kontroll. Självmedkänsla innebär att omfamna våra brister och förstå att motgångar är en del av allas resa. Denna praxis kan vara transformerande, genom att vi skiftar fokus från vad vi uppfattar som misslyckanden till möjligheter för tillväxt. Det handlar om att skapa ett tryggt inre rum där vi kan erkänna våra känslor utan att döma. Tillåt dig själv att vila utan skuld, ta pauser när det behövs, och delta i aktiviteter som ger glädje. Genom att praktisera självmedkänsla förstärker vi vårt egenvärde och motståndskraft, vilket gör det lättare att navigera utmaningar utan att falla in i autistisk utbrändhet.

Balans mellan Liv och Välbefinnande

Släpp Jämförelser

Att släppa jämförelser är avgörande för att upprätthålla balans och välbefinnande, särskilt som autistisk kvinna. I en värld där framgång ofta mäts i prestationer, kan frestelsen att jämföra sig med andra vara stor. Men det är viktigt att komma ihåg att din resa är unik, med sina egna utmaningar och segrar. Genom att ständigt jämföra sin utveckling med andras kan onödig stress och känslor av otillräcklighet uppstå. Istället bör fokus vara på personlig tillväxt och prestationer, oavsett hur små de kan verka. Fira de milstolpar som är betydelsefulla för dig och ge dig själv tillåtelse att utvecklas i din egen takt. Att praktisera tacksamhet för dina styrkor kan hjälpa till att flytta fokus bort från jämförelser. Omfamna tanken att alla har sin egen väg, och det som fungerar för en person kanske inte fungerar för en annan. Detta tankesätt främjar en mer positiv och stödjande relation med dig själv, vilket förbättrar det övergripande välbefinnandet.

Hitta Din Egen Takt

Att hitta din egen takt är nyckeln till att balansera liv och välbefinnande. Det handlar om att förstå att alla har sin egen rytm, och det finns ingen universell tidslinje för framgång eller lycka. Som autistisk kvinna kan samhällstryck få dig att känna att du måste hänga med andra, men detta kan leda till onödig stress och utbrändhet. Fokusera istället på vad som känns rätt för dig. Identifiera de stunder när du känner dig mest tillfreds och produktiv, och bygg din rutin kring dessa insikter. Tillåt dig själv att göra justeringar vid behov, utan skuld eller självkritik. Det är okej att ta en långsammare väg mot dina mål. Omfamna friheten som kommer med att sätta din egen takt, och lita på att det är den bästa vägen för dig. Genom att hedra din unika rytm kan du skapa en mer hållbar och tillfredsställande livsstil som prioriterar din psykiska och fysiska hälsa.

Var hälsade från den röda planeten läsare,

Idag tar jag er med på en resa genom tid och rum, eller åtminstone genom mina minnen från en söndag i mars 2009 när jag var 20 år gammal. Det är som att titta på gamla fotografier och känna doften av svunna tider, då livet var bekymmerslöst och pizza var en fullvärdig måltid.

Söndagen började tidigt, runt 9-10 på morgonen – en tid då jag inte hade hört talas om begreppet ’tidig morgon’. Efter att ha tittat på några avsnitt av ’Vänner’, vilket förmodligen var min enda träningsrutin vid den tiden, insåg jag att denna dag inte skulle bli särskilt händelserik. Men åh, vad den var enkel och obekymrad.

Jag utförde några av livets stora prestationer den dagen: bäddade sängen, rengjorde handfatet (förmodligen på grund av en plötslig våg av vuxenansvar), och handlade smink från Tradera. Livet var ett enklare nöje och ’Top Model’ var den höjdpunkt som avslutade dagen.

Hoppa nu framåt till mars 2024, och här står jag som en rymdresenär på den röda planeten, eller i alla fall på Täby-satelliten. Efter arbetsdagen återvänder jag hem med Andrea, mina två katter och Andreas barn. Vi landar i köket, pratar och lagar mat – en måltid som ibland är mer komplex än att laga till en pizza.

Efter matlagningen känner jag mig ofta utmattad. Ja, jag vet, det är en överdriven reaktion på att ha deltagit i vardagsaktiviteter. Jag går tidigt till sängs, för struktur och rutiner är min räddning, och återhämtning är mitt mantra.

Att reflektera över dessa två tidsperioder får mig att dra på smilbanden och undra om den 20-åriga versionen av mig skulle vara imponerad av den som skriver till er idag. Men varför inte? Livet är en resa och jag har bokstavligen tagit mig från ’Vänner’-maraton till att vara en rymdresenär på en planet med ojämn gravitation.

Så, kära läsare, håll inte fötterna på jorden, för jag är redan på väg mot den röda planeten.

Kärlek och kosmiska kramar, Anna Röd

Var hälsade från den röda planeten, läsare! 🚀 Här sitter jag, Anna Röd, på min jordbundna soffa, funderande över livets mysterier. Igår blev det en heldag med The Sims och ett ambitiöst projekt med veganska snacks – chickpea wings and cheesy chips. Låt mig dela några tankar från mitt hjärnkontor!

Varför känner vi alltid att vi måste göra tusen saker på en dag? Är det bara jag som undrar varför man inte kan vara och låta det vara ok? För att vara helt ärlig, jag har försökt, men det verkar som mitt inbyggda ’måste-göra-något’ GPS är inställt på konstant aktivitet. Jag tror det är något universellt programmerat i mänskligheten eller så är det bara mitt autistiska sinne som fått mig att filosofera över livets tempo.

Så där sitter jag i min egna lilla simulerade värld, och mina digitala karaktärer har enklare liv än jag har. Ingen stress över att inte ha tagit hand om tvätten, inget dåligt samvete över snacks som inte blev perfekta. De bara existerar, och jag tänker, ”Varför inte låta mig själv ha det där sim-livet?”

Där och då inser jag att ibland är det helt okej att vara, inget behöver vara som en perfekt måltid. Så jag väljer att ta det lugnt, låta världen snurra vidare, medan jag sitter i min soffa på den icke röda planeten och funderar över den osynliga ’måste-göra-något’ kraften.

Håll inte fötterna på jorden, det kan vara en förvirrande plats – särskilt när man är upptagen med att skapa det perfekta livet. 🌍✨ #SimuleratLiv #VilaÄrOkej #AnnaRödSjälvinsikt”