Dagens känsla, dagens AI bild. Jag funderade på hur jag skulle förklara hur jag mår idag och försökte gå långt in i mig själv. Hur känns lugnet men också en liten rädsla över ovissheten om framtiden.
Jo det känns som att jag står uppe i Östby (norra sverige) framför ett hav av stjärnor med norrsken. Skogen ser ut att brinna och vi kan vittna ur det tråkigt nog har blivit avverkat.
Det är både vackert och spännande med det vackra scenariot jag ser framför mig men likaså överväldigande och ovisst. Hur vet jag att det vackra jag ser framför mig inte ska sluta upp till en solstorm, eller bara en störtskur?
Det vet jag inte och jag jobbar ständigt emot att försöka förutspå saker och bara njuta i nuet samtidigt som jag försöker att inte gå emot min diagnos. Då jag behöver veta om jag inte ska få ångest, jag behöver blunda en stund ibland.
Balans. Balans och en del mod och respekt.
