Min själ

Jag tror att folk ser mig som en ganska okomplicerad människa, enkel och nästan lite tvådimensionell. Skör och känslomässig. Allt detta är faktiskt inte riktigt sant. Ja, jag är känslomässig eller jag kallar det hellre passionerad.
Jag älskar passionerat, hatar med passion, deppar passionerat och när jag är glad så är jag glad. Det finns inget grått för mig.

Ja, jag har väldigt enkelt för mig att gråta men bara för att min utsida ser ledsen ut behöver ju inte det betyda något. Jag har haft en del aggressionsproblem förut, det går i min familj. Jag har lärt mig att hålla tillbaka väldigt mycket av detta socialt, min familj får nog fortfarande lida av det men nuförtiden när jag blir arg så börjar jag att gråta för det är faktiskt jävligt svårt att hålla emot.

Jag är härdad, jag har varit med om väldigt mycket, jag är inte skör. Visst, jag deppar ihop väldigt enkelt men jag vet ju att det kommer att lösa sig. Så snälla, låt inte mitt rubbade känslospektrum stå i vägen för saker, men låt det inte heller vara en möjlighet att ösa skit över mig för att det är enkelt, för att jag inte gör mothugg, för att jag är för snäll.

Jag är inte bara yta, jag har faktiskt en själ.