För att låta emo så har jag nästan alltid blivit besviken på mina födelsedagar.
Inte på presenterna och så, för jag får ofta väldigt fina saker eller pengar som jag behöver.
Blir glad för det mesta liksom :). Det är mer saker som hänt.
T.ex på min 18års dag, dagen före hade jag en fin fest men jag fick själv städa upp efter den 😛 höhö.
Det är ju iofs inte så farligt, jag kommer säkert få städa upp efter måna av mina födelsedagar.
Men just min födelsedag så slutade kvällen med att jag låg ensam på mitt rum och kollade på Pricsilla 
medan mina föräldrar och alla andra var ute och letade efter min lillebror som var ledsen och hade
sprungit iväg (bara nedför gatan men, ja) förstår iofs varför de ska leta men han är dramatisk av sig.
Grejen är att, jag har liksom aldrig fått ha en födelsedag där jag fått vara mittpunkten liksom.
Det är det säkert många som aldrig fått, men jag är också dramatiskt och det är verkligen en sådan
födelsedag jag vill ha nångång i mitt liv.
Förra året så hade min klasskompis Erik en sån födelsedag, det var helt fantastiskt.
Han såg så glad ut och festen som alla fixat var så fint, jag var lite avundsjuk men det känns såklart
jättebra när ens kompisar får stå i stråklastarljuset på deras stora dagar med :).

Nu har jag fått vara emo av mig iaf :).
Egentligen hoppas jag bara på att få en rolig dag, där alla är glada.
Det räcker bra det med!