Hej fantastiska läsare! 🌟
Det är dags att damma av min digitala dagbok och slå upp sidor från den 28 februari 2013. Häng med på en resa tillbaka i tiden, där jag kastar mig in i utmaningar och delar mina bekännelser!
Läs originalinlägget här
👀 1 Utmaning, 8 Bekännelser
En gammal bloggbekant hade kastat ut mig på det här äventyret, och jag antog utmaningen med glädje. Låt mig bjuda på några “dråpliga” bekännelser från den yngre, blivande jag.
- Jag sjunger när jag är ensam: Trots att jag tycker att min röst är helt okej, har jag en spärr för att sjunga inför andra. Kan ju vara för att jag är rädd att folk antingen kastar rosor eller gamla tomater.
Ha blivit lite modigare på 11 år, men är fortfarande inte den som ställe sig och sjunger framför folk. - Koncentration – en berg-och-dalbana: Min hjärna verkar ha sitt eget liv. Folk pratar, och jag svarar ibland, men innerst inne försöker jag lösa världsproblemen eller funderar på vad jag ska äta till middag. Multitasking level: Expert. Detta var min tanke 2013 då jag trodde att jag hade adhd.
- Aspergers vs ADHD: Innan jag insåg att jag rockar autismens värld, trodde jag att det var adhd och asperger som fått mig att vifta med armarna av exaltering. Nope, det var bara min unika dansstil – även känd som “Glädjeflaxet.” Som alla vet är ju aspergers den gamla diagnostiteln på autism nivå 1. Så ett rätt till mig på den.
- Mobbning och goth-stil: Från grundskolan till högstadiet, var jag utsatt för mobbning. Från fula kläder till goth-stilen, spelar ingen roll vilken stil, jag blev jag kallad allt möjligt.
- Straight Edge till sena nätter med dålig pop: Från att vara straight edge och att uppskatta de tvivelaktiga tonerna av Lindsay Lohan. Musiksmak – där ser man! Jag stoltserar med mitt val att inte dricka alkohol förrän några månader innan jag fyllde 20. Innan det var jag straight edge, men mitt förhållande till alkohol har förändrats sen dess.
- Matmaniska mardrömmar: Mat har alltid varit en svår fråga. Mina matmaniska mardrömmar kommer från vuxna som gjorde en grej av att jag inte äter som en fågel. Vuxnas fokus och påtryckningar kring ätande har påverkat mig, och jag har alltid känt en osäkerhet kring att äta med andra under min ungdom. Det är mycket bättre idag.
- Etiska dilemman – djur vs människor: Djur förtjänar samma respekt som människor, och jag har alltid haft starka känslor kring detta. Frågan är, kommer världen någonsin att se det på samma sätt?
Jag blev lakto-ovo vegitarian när jag var 17 och sedan 2019 har jag varit vegan. - Humorn i retrospektiv: Det visade sig ju senare att jag hade en biljett till Autismland och inte ADHD-land. Någon borde ha sagt det tidigare. “Äntligen, en förklaring till min armviftar-dans och min oemotståndliga charm!”
🚀 Dagens reflektion: Att läsa dessa bekännelser från 2013 är som att bläddra i mitt eget komiska arkiv. Jag har gått från att vara en musikalisk enmansshow till att omfamna mitt autistiska “superkrafter”. Tack för att ni hängde med på denna humoristiska resa! 😂🎤
Berätta era egna humoristiska minnen från 2013! 💬😄
Bilderna till detta inlägget kommer från ett prompt som min AI assistent tyckte skulle passa.
Prompt – Skapa en bildkavalkad med snapshots från 2013 – från dålig popmusik till armviftande äventyr. Sätt ihop något som fångar andan av den tiden!
