Seremedy!
Min kusin är sångare i ett riktigt bra band 😀 ! Seremedy heter dem och är uppdelade i Stockholm och Sundsvall. Tror jag hört att dem varit med i en del japanska tidningar och sen har dem spelat en konsert i Ryssland nu i sommar :D, riktigt grymt tycker jag för ett band som spelat ihop i typ 1 år och är mellan 19-20 år typ 🙂 !
Lyssna på denna låt, den gillar jag bäst!
Fall to pieces
You want me to act like we’ve never kissed, you want to forget; pretend we’ve never met , and I’ve tried and I’ve tried, but I haven’t yet…
You walk by, and I fall to pieces.
..
Who would dare to love again?
If all cuts and every burn would awaken
and open wide the wounds again.
Who would dare to love again, my friend?
I’m a whisper in your snowstorm,
veiled in a dream shadowing suns.
But if I could shed my armour,
and lay in your arms.
Sink in your death, pass through to you.
I could dare to love again.
Even if the world awakened the pain,
lashing out pulling me down back in.
I could dare to love with you, my friend.
Maybe it’s not enough
Maybe this time it’s just too much
Maybe I’m not that tough
Maybe this time the road is just too rough
To take me home
Eurovision Song Contest
Okay, så jag har nu gått igenom alla bidrag till eruvosion song contest (29 maj), jag kan ju säga att årets bidrag inte är några helt makalöst fantastiska ena men jag bestämde mig för att hitta 6 st att heja på. Vi börjar med det bidraget som är mest okej.
Tyskland – Skön pop låt som är skön i sin enkelhet. Tjej med härlig cookie-voice 🙂 !
Schweiz – Najs låt med härliga stråkinslag och en härlig queervibb!
Serbien – Folk musik med en modernisering som funkar. Gött helt enkelt 😛 .
Bulgarien – Chill discodänga, fin röst trots att det blir lite tråkigt efter ett tag.
Turkiet – Bra försök till att mixa rock med andra stilar, lyckas inte helt men får gå för denna gång :P.
Ja, inget av dessa bidrag var ju sådär fantastiskt.. Men men, det vare bästa jag hittade iaf 😛 ..
Att älska en färg, ett ljud och en saga.
För ungefär 12-13 år sedan satt jag i vårt vardagsrum. Det var vardagsrummet i min familjs första hus och min pappa och mamma levde fortfarande tillsammans. Jag satt med min bror i vardagsrummet och tittade på voxpop, något vi gjorde varje vecka. En låt kom plötsligt upp, den första alternativa rock låten jag någonsin gillat, eller kanske älskat. Jag tyckte att låten lät helt fantastisk i mina 8-9 åriga öron men något som var ännu mer fantastiskt var musikvideon, den hade så många karaktärer, den var magisk, bilderna var vackra och för mig hade musikvideon något slags budskap då. När röstningen skedde så hoppades jag och höll tummarna för att den skulle röstas till topplistan, annars var ju chansen väldigt liten att jag någonsin skulle få se detta mästervärk igen.
Självklart så röstades videon inte vidare, alternativ rock hade inte en chans mot scooters nya dänga och markoolios nya humoristiska video och vet ni vad? Jag grät! Jag grät och skrek för jag hade aldrig känt sådan kärlek förut, jag hade aldrig sett sådan skönhet förut och jag skulle aldrig få se den igen. Jag köpte singeln och låten var bra och det har jag tyckt enda sedan första gången jag hörde den och tycker så en idag, det är en av de bästa låtarna jag hört men den där videon fick jag aldrig se igen. Även nu när youtube finns har jag letat sisådär en gång om året… Och just idag, just nu fick jag idén om att leta efter den igen.. Och jag hittade den :).
(Självklart är ju videon inte alls lika fantastisk som jag minns den 😛 men det var fint att se den för andra gången i mitt liv, cirka 13 år senare)
your warm arms
I’m miles from where you are,
I lay down on the cold ground
I, I pray that something picks me up
And sets me down in your warm arms