Detta inlägg är tidsinställt.
Skrev det igårkväll för att jag måste få tänka på annat ikväll.
Har gråtit halva dagen sedan jag fick dessa nyheter.
Jag kanske aldrig får träffa min farfar igen.
Mamma ringde och berättade att han gått till doktorn och fått veta att han har
2 tumörer i lungan samt cancer i hela skelettet.
Jag är så ledsen, har lipat enda sedan jag fick veta det.
Jag är inte van vid döden, jag är fascinerad av den men håller den gärna långt ifrån.
Har ju kvar alla mina far och morföräldrar, alla mostrar fastrar och farbröder.
Det är en överväldigande känsla.
Jag hoppas bara jag får träffa honom en sista gång.
”Får jag uppleva julen?” Hade han frågat doktorn.
”Det kan jag tyvärr inte förutspå”
