Category Archives: Livet

Glömde blogga igår då, höhöh. Vet faktiskt inte varför för jag gjorde seriöst inget speciellt alls. Vaknade klockan 10 och sen var jag inte alls sugen på mat så jag åt bara middag igår. Det är inte alls likt mig, jag brukar vara en riktig frukost människa och också gå och vara lite småhungrig innan jag äter middag vid cirka 17:00 men inte igår, då var jag inte ens speciellt hungrig vid middagen men man måste fan äta så jag tryckte i mig maten och var nöjd. Sen drack jag fan bara 2 glas cola igår xD hahahahahaha, det är inte heller likt mig, lol.

Iaf nu ska jag berätta om min religiösa tro. Det är väl lite komplicerat antar jag. Jag döptes till kristen när jag var bebis eftersom att min mamma är kristen, dock är pappa Atheist men han har inte något emot någon religion förutom att han tycker att dem är fåniga, typ. Sen istället för dagis så gick jag på kyrkis, alltså ett dagis med inriktning på kristendom typ. Mamma var faktiskt ganska kristen under mina första 7-8 år i världen, ville att vi skulle be en bön innan vi gick och la oss och grejer, men hon är inte lika ”utövande” nu. Förut brukade hon och hennes kompisar sitta runt ett bord och be och prata om Jesus typ men det händer aldrig längre. Antar att hon blev besviken, eller något. 

När jag var runt 11 så började jag gå emot kristendomen. Jag försökte hitta fel eftersom att den inte fick mig att känna samma sak som mamma. Något jag dock kände av var hur jag tyckte att David, min lillebror blev favoriserad av mamma och det gjorde mig jätte avundsjuk. Så jag började hitta samma fel i kristendomen, varför blir Jesus favoriserad när alla är gudsbarn? Sånna fånigheter typ. Så i en vecka bestämde jag mig för att bli jude, för att av någon anledning trodde jag att Jesus inte fanns med i den religionen, men sen fick jag reda på att jag inte fick äta fläskfilé då så jag hoppade av.

När jag var tolv och redan var frekvent besökare på affären ”Sol och Måne” (en affär med allt från tarotkort till rökelser som fanns i stan förut), så köpte jag min första bok. Den hette ”Häxans Handbok”. Jag var ju riktigt intresserad av allt som hade med magi att göra och förmodligen hade tv-serien förhäxad och harry potter med saken att göra. Jag sträckte mig till intresserad iaf, men fortsatte att köpa böcker och tarotkort, slutade med att mamma blev intresserad med. När jag var 13 och som mest rebellisk så började jag forska om satanismen, för jag trodde att det skulle göra mamma riktigt rädd, men den passade inte mig och jag tyckte att den kändes fånig med. 

När jag var runt 16 och inte riktigt hade någon religion så hittade jag religionen Wicca. Det var den religionen som efter läsning kändes som den som passade mig bäst. Det är en väldigt fri religion och den har egentligen inga krav förutom att du ska ha respekt för naturen och inte göra ont mot andra. Vissa i religionen wicca är häxor och vissa häxor är wiccaner, men inte alla. Gudarna inom Wicca är oftast Guden och Gudinnan, ibland symboliskt för Solen och Månen och det stämmer i mitt fall. Sen är Wicca också öppen för mytologiska gudar, det finns vissa gudar som har t.ex Oden som sin gudom. Vissa wiccaner är vegetarianer, som jag och vissa inte. Det är en sak som lockar med, att den är så öppen som den är och inte försöker tvinga någon till något. Talessätt som finns inom Wicca men framförallt häxeriet* :P, är att det du gör mot andra får du tillbaka, eller det du sänder ut får du tillbaka trefalt. Jag har en egen grej som stämmer in på mitt liv och det är ”Efter regn kommer solsken” eller ”Från skit växer blommor”, egentligen kan man vända det med, för när jag haft det riktigt jobbigt under en period brukar det vända eller tvärtom. 

Jag har dock av någon anledning aldrig vågat ”kalla mig” för Wiccan. Jag vet inte varför, det är som att jag inte är välkommen där fastän jag vet att det inte finns några krav på mig. Jag har egentligen varit Wiccan i dessa 5 år, så varför sluta nu. Jag tror faktiskt att det är här och nu som jag tar till mig min religion, utan att behöva ändra något. Så tja! Nu vet ni vad jag tror på :). 

Har någon några frågor om Wicca så fråga gärna :).

Hmm, ska fundera ut ett ögonblick i mitt liv.
Det finns många fantastiska ögonblick med underbara människor men jag ska ta ett som känns självklart eftersom att jag nu såg att det finns fler chanser att berätta om ögonblick.

Målet med dokumentären var då att både låta folk följa våran reda och dröm om att få träffa Lordi backstage efter deras konsert i Stockholm den 16 september och sedan hoppades vi ju också på att någon i bandet eller i deras crew skulle se avsnitten och göra våran önskan sann! Vi passade ju också på att maila några tidningar för att kolla om de kunde skriva om projektet. Vi mailade Örnsköldsviks Allehanda, Aftonbladet och OKEJ. Tidningen OKEJ svarade och tyckte att våra videor var sjukt roliga och ville hjälpa oss! Det var coolt, OKEJ var ändå den tidningen jag ansåg var störst av dessa tre då jag läst den sedan jag var typ 9 år. 

Den åttonde september fick jag kontakt med Amen, gitarristen i bandet och när jag nämnde våra videor och jag kände igen detta och hade läst några mail och sa att självklart skulle vi kunna få träffa, åtminstone honom! Dagen efter ringde redaktören på Okej och berättade att hon hade fixat så att vi skulle få träffa dem också. Så det var klart alltså! Med oss skulle vi få ha en egen fotograf också! Det var en grym dag och just då kändes den som den bästa dagen i hela mitt liv. Då visste jag inte att jag skulle få träffa Lordi ytterigare 6-7 gånger :). Fast det bästa var nog ändå de som skrev om oss och ”hyllade” oss för att vi följt vår dröm! Det tycker jag att fler ska våga göra.

Fotograf: Marcus Abrahamsson

Nu har jag ju varit med om fler fantastiska ögonblick! Men den får ni höra om senare :D.

Jag har haft många bästa vänner under mina år. Alla har varit och är helt underbara, även fast vi haft vågra bråk ibland. Vissa har bott nära och vissa längre bort, vissa har flyttat och vissa stannat kvar. Många av dem är fortfarande några av mina bästa vänner.
Den som längst varit min bästa vän är Pauline. Vi träffades när vi gick kyrkis (en kristen form av dagis), då var vi runt 4-5 år och vi har hållt kontakten sedan dess. Det är cirka 17 år. 
Sedan är det många som passerat men som också dem som håller sig kvar och jag älskar er för det.
Nejbir, Marie, Malin, Elin, Robert, Lisa, El, Johanna, Helen, Anna, Per, Robin. 

Ni har betytt så mycket för mig under mitt liv och jag hade inte varit samma människa utan er.
Så vem är min bästa vän?
Alla av de ovan nämnda som håller sig kvar i mitt liv är mina bästa vänner.

Shit alltså, idag är jag inte på någe bra humör.
Är faktiskt emo rent utsagt.. Blir ledsen för allt och när jag funderar på vad jag vill göra så kommer jag fram till att jag vill krypa ner i sängen…. MEEEN, inte vilken säng som helst dock, utan min säng hemma i mammas gamla lägenhet… Det är ju inte världens enklaste grej dock eftersom att vi inte bor där längre.
Låter ju lite roligt men egentligen är det ganska sorgligt :(.

Sen kom mamma förbi med Tova igårkväll, jag blev fett glad förs men Tova var lite trött så hon hoppade upp i sängen på en gång och verkade himla uttråkad. Sen klockan 04:00 imorse så bestämde hon sig för att hon inte ville vara hemma hos mig så hon ställde sig vid ytterdörren och började jama. Sen efter ett tag då jag ropat på henne och då hoppade hon upp och la sig på min mage istället men gjorde om hela rutinen klockan 06:00 sen. Sen vaknade vi klockan 11. Inte konstigt att jag e på halvdåligt humör egentligen. Blir lite nere för att jag sett fram emot att Tova ska komma å hälsa på i typ en månad för jag saknar henne så, speciellt när jag är ensam här hemma i lägenheten å går och jobbar och degar hela dagarna medan jag försöker att plugga sen nu inser jag att hon inte riktigt sett fram emot att komma å hälsa på mig.

Okej, min dag har verkligen varit helt meningslös... Eller ja, nästan iaf.

Ojdå, svår fråga.

Idag hade jag egentligen tänkt äta nudlar, men så kom David och Ogge och slagga på min bäddsoffa igårkväll så som tack bestämde sig David för att bjuda på en Sörliden Pizza. Köpte en Margherita med champinjoner. Helt okej men tyckte att det var lite för mycket ost på så blev ganska snart mätt på den.
Det var typ 3 år sedan jag åt på Sörliden pizzan sedan så lite kul varé ändå :).

Jag har en mamma och en pappa. Min mamma heter Pia och min pappa heter Ulf. (Sen har jag en lillebror med då, som heter David). Både mamma och pappa föddes här i Örnsköldsvik men mamma växte upp på landet medan pappa växte upp bara en bit utanför staden i svartby. När de växte upp och blev tonåringar så lyssnade mamma på dansbandsmusik typ, hennes idoler var flamingokvintetten.

Pappa säger själv att han var en av mods när han var i 15 års åldern. Dock så drack han inte och tog droger som det sägs att modsen gjorde (vad jag vet iaf 😛 ) och jag vet inte heller om att han lyssnade på typisk mods musik utan han har berättat att han lyssnade på Alice Cooper, Pink Floyd och Kiss osv. Så det är ju svårt att bestämma riktigt.

Det finns många definationer av kärlek, jag trodde t.ex att jag var kär i grannpojken när jag var liten.
Tyckte han var söt osv men jag gick ju inte hem och grät när jag fick veta att han var tillsammans med en annan tjej i min klass (jag tror förövrigt att detta bara var för att göra mig ledsen, något jag räknat ut på senare dagar, sjukt kul). Jag har också trott flera andra gånger att jag var kär i killar innan mitt första förhållande, något jag senare kom på att jag säkert inte var. Killar från Legolas till en kille i Bålsta blev offer för vad jag nu tror var mina hormoner. Sen såg dem ju bra ut med, var roliga och speciella.