Kollade på lyxfällan idag och skrattade gott åt söta stackars Vanita som fortfarande drömmer om att bli prinsessa i ett land där pengar inte är ett hinder. Men innerst inne kanske många av oss lever i denna liv. Visst fan själv drömmer jag om ett liv i lyx men aldrig att jag skulle offra min ekonomi resten av mitt liv för att leva den.
Sen skämtade jag och Robin om att vi borde göra ett eget ”lyxfällan” som vi filmer och lägger ut på youtube eller något. Haha programledarna skulle typ säga.- Hur mycket pengar lägger ni på mat i månaden?
Och sen skulle vi seriöst säga:
– 500-600.
Sen skulle dem be oss sätta upp en femhundring på maten.
– Hur mycket spenderar ni på kläder?
– 0.
Och sen är det typ bara Robins cigaretter. FÖRUTOM hyra, bredband, el då.
Och sen är det typ bara Robins cigaretter. FÖRUTOM hyra, bredband, el då.
Vi är ena fattiglappar och vi lever på studielån. Vilket inte heller är så fruktansvärt smart.
Så skrattar bäst som skrattar sist kan man ju egentligen säga.
Sen blev allt väldigt politiskt kände jag.
För så många människor säger att ”asså shit våra skattepengar går till dem som ligger hemma i soffan utan jobb.”
Jag skulle hellre oroa mig till att skattepengarna går till folk som lever på kredit för att leva ett lyxliv de inte har råd med.
