Vecka 5; Melodifestivalen.
026. Är det en tradition i din familj att se på melodifestivalen?
Oooja! Tror vi alltid sett melodifestivalen sen jag kan minnas, min första CD var från Melodifestivalen 94! Mest för att jag gillade Marie Bergman och Roger Pontares “Stjärnorna”, not so much anymore fast Pontare är ju cool och Marie Bergman sjunger ju fantastiskt!
Sen dess har vi kikat varje år tror jag, gillar personligen Eurovision bäst! Det får jag inte missa!!
Vad tycker ni om Melodifestivalen?
Vecka 4; Barndomen.
024. Toppar och dalar under din barndom.
Det här med toppar och dalar alltså haha, klart en hade sådana! Det är tufft för en unge att få ett nytt syskon, tufft att flytta, tufft att börja skolan, tufft när ens föräldrar separerar. MEN också skönt för vissa av oss. En tuff sak var att jag var selektiv ätare tills jag tvingade mig själv att bli vegetarian vid 17 år och var tvungen att äta allt, innan åt jag nästan ingenting, provade inget nytt och speciellt inte om det såg ut på ett speciellt sätt. Idag är elektivt ätande en ätstörning och jag hoppas det tas mer seriöst nu för det var ett helvete i skolan. Jag var ju också med om en incident vid typ 10 års åldern där en gubbe ville att jag skulle hoppa in i hans bil, efter det vågade jag inte gå ensam på vägen i 2-3 års tid.
Sen var ju allting mycket enklare som barn, mindre problem för allting löste sig eller så löste föräldrarna det åt en! Det här med film var en hobby och en lek och inget som satte press på en och inte ett arbete! Den enkelheten får jag ALDRIG tillbaka, kanske när jag är dement och tvingar mina barn eller katter att ta hand om mig… 
Vecka 4; Barndomen.
022. Vem var din största kändiskärlek när du var yngre?
När jag var typ 9 så trodde jag väl att jag var kär i Brian i BSB, men det var mest för att alla andra tjejer i min klass valde en kille i BSB (eller lill killen i Hansson), men min riktiga och första kändiscrush var ju såklart på:
I SAGAN OM RINGEN, may I add! I The Hobbit – not so much! Vilken jäkla downer liksom. 
Jag tänkte skriva detta som en facebookstatus, men strukturerna som säger att det bara är lame:a och sorgliga människor som skriver deppiga statusar och hur jag personligen sett människor snacka skit om dem sen gör mig lagom opepp, jag söker ju egentligen inte sympati. Jag vill att de människorna som ska ta till sig av detta ska se, sorgligt nog är det ju dem människorna som faktiskt inte läser detta, de skiter förmodligen fullständigt i min lilla blogg, så detta blir ett eko ut i ingenstans där bara ni underbara människor som bryr sig kommer läsa och som egentligen inte detta är riktat mot.
Jag är sååå jävla less. Runtomkring mig så gör mina “vänner” film tillsammans och jag är aldrig inbjuden, oftast är det mina killkompisar med sina andra killkompisar men även kompisar som är tjejer och som är lite populärare än mig i allmänhet. Även ifall vissa av dem inte gjort så mycket film, så är inte jag inbjuden att hjälpa till. Jag vet att jag låter som en gnällunge men jag är less nu. Jag försöker alltid dra med mig människor in i projekt när jag har något pågång, hela första året efter filmskolan försökte jag få med mig majoriteten av min FD klass i projekt men då bodde jag ju lite väl långt ifrån alla så ingen kunde.
Jag tänker, är jag inte tillräckligt duktig? Jag är inte duktigast, men jag vet att jag kan, jag vet att jag är duktig. Så då börjar jag undra om det är mig det är fel på? Är jag så jobbig? Är jag en sån människa som ingen orkar umgås med? Är det därför jag har så få vänner som hör av sig?
Men jag är inte oskyldig, pga att jag mått så dåligt och dragit mig undan de senaste åren så har jag svikit vänner också, Varit dålig på att höra av mig och jag har till och med haft en helt fantastisk vän som velat jobba med mig och göra film med mig men jag har inte gett honom det gensvaret han förtjänat. För mycket har kommit ivägen och mitt mående har inte tillåtit mig att lägga den tiden på det jag skulle velat. Är detta mitt straff? Att få göra majoriteten av alla mina projekt helt ensam? Att aldrig bli inbjuden? Att band hör av sig för att sedan backa när jag berättar att det inte är gratis och sedan anlita några gymnasieungdomar som gör jobbet gratis. Hur ska jag kunna skapa mig en karriär i detta? Kommer jag alltid behöva jobba dubbelt så hårt?
Om jag inte ens kan behålla några riktiga vänner som vill umgås med mig utanför grupper, jobb osv, hur ska jag då kunna knyta arbetskontakter?
Vecka 4; Barndomen.
020. När lärde du dig prata och vad var ditt första ord?
Enligt min mamma så pratade jag en jäkla massa väldigt tidigt, bara det att det inte var svenska.. eller något annat språk för den delen. Mitt första svenska ord var “mamma” vid ca ett och ett halvt år 🙂 haha.
Vecka 4; Barndomen.
019. Vad var populärt när du var yngre?
Massvis av underbara grejer! Åh nostalgin! Här kommer några grejer!
Känner ni igen något? Detta är en sån liten del! När jag var 11 och 2000-talet började så kunde du köpa tuggumi för 50öre, spice girls kort för 20kr, lyssna på dubstep när du kopplade upp dig på internet, lärarna bannade tamagotchis och inte telefoner och vi lekte kurragömma med dunk utomhus med grannarna när det var sol och spelade tv-spel när det regnade.
