Richard är en supernördig medelåldersman som spenderar dagarna med att lajva med resten av sina vänner som är i samma ålder, snacka star wars och även jobba på en IKEA liknande affär med samma position som han haft i urminnes tider. När han sedan missar sin svärfars begravning igenom att lajva så får hans fru nog och tvingar honom att flytta ut ur huset där dem bor med deras son Martin och in till sin kompis, som förövrigt bor med sin morsa.
Han försöker på olika sätt att vinna tillbaka sin fru på alla olika sätt, men när hon berättar att hon träffat någon annan så förstår han att det är allvarligare än han trodde och inte nog med det så skämmer han ut sin son igenom att fortfarande bete sig som ett barn, han förstår att han måste göra något drastiskt för att vinna tillbaka sitt livskärlek och hans sons förtroende.
I början trodde jag och Anna nästan att vi kommit till fel film, filmen inleds med krigare från medeltiden vandrades igenom en skog, riktigt snyggt filmat. Men sen så ringer en mobiltelefon och alla i publiken skrattar. Efter ett jag sett denna film vaknade verkligen nörden inom mig igen och det kändes så bra 🙂 . Detta är verkligen en film om att våga vara barn och våga ägna sig åt sitt intresse utan att skämmas.
En av de grymmaste sakerna i denna film var definitivt hur de lagt till världens mest episka bakgrundsmusik till en scen där Richard går igenom hyllorna på hans jobb, redo för strid, det visar att han inte bara är en ”krigare” på fritiden inom lajvandet utan han kämpar för sin kärlek och för sin son. Det stod på hemsidan att detta var en feelgood film och det är det verkligen, det är inte en fantastisk film men jag fick verkligen det jag ville utav denna film och det är ju alltid nice. En film som visar att man aldrig ska behöva ändra den man är för en person som blivit less på en, utan snarare förstå varför denna person faktiskt blir less på en. Söt film som gör mig stolt att vara den nörd jag är, hail to the geeks!
