Jag är uppväxt med se mycket film och att bli filmad. Min morfar hade en SuperVHS kamera när jag var liten och han filmade allt från när vi var och hälsade på till julafton och födelsedagar, det blev liksom en vana för mig och jag tyckte det var kul. Efter ett tag köpte min pappa en liten videokamera och när jag var runt 8-9 så började jag tjuvlåna den och filma allt från huset, blommor, kompisar och tillslut blev det egengjorda tv-program och filmer, pappa tyckte dock inte att det var så kul att jag lekte runt med hans ägodel. Hahah det finns ett klipp där jag ramlar ner för trappan med kameran och pappa springer fram för att kolla hur det gick med kameran xD hahahahahaha det kanske får han att framstå som en dålig person men jag är ganska härdad från den där trappan kan jag säga.

 

När jag var 12 så hade familjen gått ihop så jag kunde få min egna Hi8 kamera i födelsedagspresent!! Lyckan var gjord och jag filmade MASSVIS med filmer, har en låda med massa avmagnetiserade band. Det blev allt från att filma resor, närbilder på folk som äter frukost och tillslut blev det ännu mer film som klipptes i kameran. Eftersom att det inte gick att föra över materialet till datorn på något sätt så började jag istället att göra filmer och egna tv-program med en webkamera och senare meden digitalkamera då det materialet var enkelt att lägga över på datorn.

 

Men det var först när jag var 16 år och gick första året på media som jag förstod vad jag ville göra. Jag hade tidigare börjat media för att jag var inställd på att bli fotograf eller grafiker men efter att jag gjort min första film och insåg att jag faktiskt kunde hålla på med film och förhoppnngsvis en dag försörja mig på det så började drömmarna födas. Jag hade blivit ganska bundis med fotolärarinnan så när jag valde film istället för grafisk så sa hon bara ”Jamen det förstod jag redan efter att ha sett din film”. Den filmen vann också hederspris på linjens egna filmfestival! 

 

Detta är filmen jag gjorde under första året på mediaprogrammet.

 

 

Sen dess har jag gått 2 år på Molkoms Filmlinje och efter det 1 år på manuspiloterna och gjort diverse filmer där emellan! Som med de flesta drömmarna och yrkesvalen så tvekar man ibland och tycker att det är allt annat än kul men det är bara att härda igenom, tro på sig själv och drömma vidare. 

 

Denna rubrik önskades av Tina

Åh detta är svårt, det är faktiskt oftare mina kompisar tycker att jag är pinsam än att jag själv tycker det. Jag är väldigt högljudd, dansar hellre fult en seriöst och säger hellre fel saker än inget (något jag börjat försöka sluta med dock). En sak jag tycker fortfarande känns pinsam är att jag blev så himla onykter på midsommarafton i år, men det kommer jag ju inte ihåg så mycket från men tydligen hade jag inte varit så pinsam men ändå.

 

 

 

 

– Har upplevt pinsam tystnad med sångaren i Rammstein, Till Lindemann.

– Frågade en snubbe vart hans dialekt kom från, visade sig att han hade talproblem efter en stroke.

– Skulle säga till Peter Stormare att han var min favoritskådespelare, sa att jag var hans favoritskådespelare.

– Skulle ha försnack med hockeyspelare Per Hållberg på en krog i Övik, sa till honom att jag var nervös och säkert skulle säga Pierre Hållberg istället…. Vad tror ni jag gjorde?

– Eftersom att typ alla mina killar har börjat på R så säger jag ibland fel namn …..

– Råkade glömma att byta filter på ett repotage till TV4 så allt blev blått, så vi fick filma om allt.

– Var ganska mobbad i högstadiet och en gång hade något lagt en dildo i min väska när jag skulle byta om på gympan.. Mobbingen blev inte bättre efter det kan man ju säga :P..

 

 

 

Haha och detta är bara saker jag kommer ihåg nu xD. Det är okej att fråga om ni vill veta mer om någon av dem.

 

 

Denna rubrik önskades av Sami