Norrland, Jämtland

Känner mig så obetydlig och liten just nu, det självförtroendet jag byggt upp de senaste dagarna, den laddningen jag byggt upp, mina planer om förändring till det bättre, börja om på nytt, börja lysa. Det bara blåstes bort. En av de personerna jag bryr mig mest om i hela denna värld skadar sig själv, faller till marken och gräver sin grav nästan dagligen. Det har hållt på i 10 år nu och trots alla mina försök att hjälpa, ställa krav så går inget, jag måste nog ta det här beslutet jag är påväg att ta. För min näras skull, det ultimata kravet och det gör så fruktansvät ont i mig att jag inte vet om jag kommer klara av det. Men jag ser ingen annan utväg just ni..

Om denna bild jag tog för några minuter sedan säger något, så måste det vara hur sysslolös min dag har varit :P, förutom att skriva manus då..