Jag tror att jag har fastnat när det gäller mitt manus. Jag har blivit kär i det men jag vet att det finns brister, speciellt en stor som jag måste ändra. Fixade en preliminär lösning så länge, hoppas att någon kan se en definitiv.
Jag hoppas det… Annars finns det ett stort fett kaninhål.
Teater + Manus = UnTrue
Eller något.. Jag känner att jag så sjukt gärna vill skriva manus nu men det känns som att jag inte hinner förrens senare ikväll. Nu är det teater, drama eleverna är jätte duktiga 🙂 så det är superkul att kolla på. Nu har vi sett 2 av 3 så det är en kvar. Förutom detta så har det inte hänt mycket idag. Jag funderar på om det är idag jag har tvätttid eller imorgon…. eller på torsdag :O ?
Mitt manus är på sitt tredje utkast ifall jag skriver ett nytt idag. Jag tror jag ska byta namn på huvudkaraktären, det nya namnet var tydligen inte uppskattat 😛 trots att namnets mening passade bra på karaktären. Han ska nog få heta Sven nu.
Jag har börjat att tvivla på att jag är kapabel till att regissera detta manus, om det blir något. Det känns som att manuset förtjänar en mycket bättre berättare, trots att jag brinner för det och älskar det som om det vore mitt vackraste barn. Allt jag kan göra nu är att hoppas och sedan tro på mig själv och hoppas att de andra gör det med.
Nineteen years old
You better not listen to yourself now anymore
You better not trust anybody else now
Your comment is coming, doesn’t make any sense anymore
You get your transmissions at your front door
And then you get old
Mission control
Mission control
You’re going to forget all about your killer instincts, oh
You gotta get by on what they think that you can think of
If you thought that you would do it somehow by yourself
But when you shouldn’t of been listening to everybody else
You come and go
Mission control
Mission control
Mission control
It’s not quite like you think, it’s not that obvious
You only wanna raise your voice
But then everybody else you can suck me off off suckers
You get off
Mission control
Mission control
Mission control
Melodifestivalen
”Igår” var det melodifestivalen. Jag hade favorittippat Caroline af Ugglas, eftersom att hennes röst är cool och hennes låt förra gången hon var med var riktigt bra. Men denna gång var låten en besvikelse, ganska tråkig. Bäst nu var helt klart Alcazar och om jag måste säga en tvåa var det nog den där bruden i läder, den låten var helt okej. Men hennes crazy eyes var lite scary…. :O
Patrik hejjade på Marie för att hon var ”slynigast’’ (internhumor).. Ofc. Jag blev faktiskt jätte chockad när hon inte gick till final :O trodde verkligen att hennes låt var en sådan som Sveriges melodifestivalsnördbefolkning skulle gilla, men icke… Sverige, jag är glatt överasskad.
Imorgon är det söndag, slapp dag antar jag.
Nu ska jag antingen kolla på vänner eller någon film.
Räknade ut tidigare att jag nog inte sett film ensam en enda gång i Molkom….. stört.
Puss på er
LJUD!
Visste ni att 70% av känslan till en film ges av ljudet och bara 30% av bilden! Tänk på det ni, det gjorde iaf jag och min klass idag för att vi hade en väldigt givande lektion i ljud av en man som jag inte känner till bättre än namnet ”Rille”, han hade iaf jobbat mycket med ljud för film och tv och det är alltid intressant att ha föreläsningar med folk utifrån arbetslivet inom film. Tummarna upp för det! Lärde mig massor.
Ikväll ryktas det som om det är punkfest på västan. Vet inte hur peppad jag egentligen är faktiskt, på fest i överhuvudtaget. Funderar på att stanna på mitt rum och kolla på film eller nått. Ligger efter några avsnitt i heroes och har börjat se om vänner nu när jag sett klart alla säsonger av O.C. HAHA så sysslolös.
Om några veckor är det sportlov, då ska jag åka hem…. Saknar alla hemma så det ska bli kul 🙂 .
Jag kommer säkert skriva mer här ikväll… För jag har inget liv, typ.
Manus
Idag har vi typ inte haft några lektioner, all tid har gått åt till att skriva manus, få feedback på det och ge feedback på det. Jag är nöjd med mitt manus, eller okej jag är kär i mitt manus och visst, de e ju skitbra men också superdåligt. Det är mycket svårare att ta till sig feedback om ändringar då. Men jag har delat ut mina manus till några personer jag ”ser upp till” och lyssnar på så det kanske är enklare att ta till sig då.
Annars så var det crepes till middag…… gott….. hmm.. 😛
Sen ringde mamma idag och… ja, sen såg jag inte på hockey matchen med Modo och Foppa idag som jag bestämt mig för. Såg en skitdålig film med Per istället 😛 haha videodrome. Inte riktigt min cup of tea.. Och NEJ det är inte för att det är blod och naket, jag är inte pryd som vissa tror utan för att den inte ger mig något och inte har någon större mening 🙂 en fis i rymden typ. Men men, sånna kanske gör skillnade med en vacker dag?
Imorgon blir det ljusövning, puss på er
I Taket Lyser Stjärnorna
Filmen handlar om 14 åriga Jenna som är som vilken tonårstjej som helst, tyvärr har hon dock hamnat i det ordentliga umgänget och har lite av en pluggis eller nördstämpel. Skolan är dock inte det enda Jenna måste se till att sköta just nu utan hemma ligger även hennes cancersjuka mamma som hon är tvungen att ta hand om. Inte nog med det så är hon kär i Sakke med, en av skolans snyggaste killar och han vet inte ens vem hon är. Tillslut blir dock Jennas mamma så sjuk att de är tvugna att flytta hem till hennes mormor.
Jennas mormor bor granne med skolans populäraste tjej Ullis (även kallad Ullisknullis i boken). När Jenna går ut med soporna en dag så råkar hon på en full Ullis och de börjar prata, hon blir sedan bjuden in till festen och får en chans att vara med det coola gänget ett tag och för första gången visar Sakke ett intresse för henne och hon blir kompis med Ullis. Frågan är, vågar Jenna släppa in dem i hennes just nu allt för krångliga liv?
Den här boken fick vi läsa i skolan när jag gick i 2an. Sedan fick vi också i uppgift att filma två sidor ur boken, det var nog en av de jobbigaste uppgifterna vi fick under hela min gymnasiegång, men boken var såklart jätte bra och det är filmen med. Nog saknar jag vissa saker. Jag saknar mer av Jennas känslor i skolan, Jenna hatar ju Ullis i början och hon är väll ändå mer kär i Sakke, i filmen så struntar hon nästan i honom.
Nog om det, jag och Anna ville jätte gärna se denna film eftersom att vi båda håller med om att boken är suverän, förmodligen en av Sveriges bästa tonårsromaner enligt mig. Vi missade den under festivalen så vi fick köpa biljetter utanför festivalen. Känslorna är väldigt ärliga och det är i princip såhär vardagen ser ut när man är 14. Filmen tog fram många känslor, man fick skratta mycket och framförallt med Jenna och inte åt filmen. Som tittare fick man en väldigt nära relation med Jenna och sånt är ju helt fantastiskt. Gissa om jag grinade massor till denna film med, o herre jisses. Ja vad kan jag säga, jag hoppas att många ungdommar bestämmer sig för att se denna film, det är den verkligen värd. De har ändrat slutet på filmen tror jag, kommer inte riktigt ihåg att det var såhär i boken men det var helt klart ett godkänt slut.
Patrik 1,5
Filmen handlar om paret Göran och Sven som är gifta och precis har köpt ett hus i ett trevligt familjeområde fullt av vanliga svensson familjer. Vad är då deras nästa steg? Att adoptera! Efter att ha skrivit in sig hos en adoptionsbyrå och blivit godkända får det dock sedan veta att tyvärr finns det inga barn tillgängliga, det är nämligen inget värdland som vill att homosexuella ska få adoptera deras barn.
Men plötsligt en dag får paret de fantastiska nyheterna att det finns ett barn som bara väntar på dem! Patrik som är 1,5 år och som verkligen behöver en kärleksfull familj eftersom att han kommer från en problembakgrund. Göran och Sven börjar genast att inreda barnkammaren och göra sig redo för deras nye son och när dagen till all ära kommer så är något verkligen fel. Det enda som kommer emellan både Patriks och parets lycka är ett komma! Det skulle nämligen stått Patrik 15 år!
Jag såg denna pjäs när jag var runt 10-12 år något och tyckte då att den var väldigt bra och underhållande. När jag fick eta att det skulle göras en filmatisering på filme så blev jag väldigt glad. Nog att pjäsen var riktigt bra men sen har jag också en förkärlek för homosexuella män. Jag visste ju redan innan att detta var en lättsam komedi, alltså ingen film som jag skulle prisa i all oändlighet efteråt men en film jag skulle gå och se, skratta åt och sedan komma ut ur biografen/samlingssalen whatever, med ett glatt humör.
Jag hoppades på att den skulle vara bra men hade inga enormt stora förväntningar på filmen och jag blev glatt överasskad. Skådespelar prestationerna var kanonfina och man fick både bli lite sorgsen och känna empati men också såklart skratta rejält, speciellt åt Torkel Petersson som nog aldrig gjort mig besviken när det gäller komedi. Ett + i kanten är förstås att trots att denna film trycker på de ”roliga” punkterna när det kommer till homosexuella killar så känner jag personligen att de också sattes i ett rättvist ljus. Helt klart en av solstrålarna i veckan och jag ser fram emot att köpa filmen sedan 🙂 .
Everything is Fine / Tout est parfait
Filmen börjar (nästan) med att vi ser 16 åriga Josh försöka att slå in sin kompis dörr, när han sedan får upp dörren märker han till sin förskräckelse att hans kompis har hängt sig och inte nog med det så har även hans tre andra kompisar tagit livet av sig samma dag.
På begravningen träffar han flickvännen till en av hans kompisar, Sasha. Han blir ganska snart kär i henne men döden av hans vänner tynger honom fortfarande och deras minnen återkommer allt oftare och oftare. I filmen får vi följa Josh och hur han hanterar denna jobbiga situation och ensamheten som kom på köpet.
Okej, jag och Anna skämtade mycket om att detta säkert är en riktig emo/skate film. Grejen är att det är precis vad det är. Två timmar av sorg, tråkighet, tidshopp som man har extremt svårt att hänga med, död, ungdomligt förvirrande kärlek och lite mer tråkighet. Filmen är inte det värsta jag sett men eftersom att jag och Anna kunde ha festat med resten av våra kompisar under dessa två timmar så är det ju lite tråkigt att den inte vad den kunnat vara.
Trots detta så är relationerna i denna film överasskande äkta och skådespelet är bra, dock kan jag inte riktigt avgöra det eftersom att filmen är på franska. En film om att vara ung, feg, förvirrad och inte riktigt veta vad man vill hela tiden. Men om vi går till det faktum att man helst vill svepas iväg till en annan värld när man ser film så är denna film ingen höjdare, detta är tyvärr sådant man ser varje dag. Nu menar jag inte är en stor grej med ungdommar som tar livet av sig men det är nog den enda faktorn som gör att detta inte blir ett fruktansvärt tonårsdrama som gjorts allt för många gånger.
Faintheart
Richard är en supernördig medelåldersman som spenderar dagarna med att lajva med resten av sina vänner som är i samma ålder, snacka star wars och även jobba på en IKEA liknande affär med samma position som han haft i urminnes tider. När han sedan missar sin svärfars begravning igenom att lajva så får hans fru nog och tvingar honom att flytta ut ur huset där dem bor med deras son Martin och in till sin kompis, som förövrigt bor med sin morsa.
Han försöker på olika sätt att vinna tillbaka sin fru på alla olika sätt, men när hon berättar att hon träffat någon annan så förstår han att det är allvarligare än han trodde och inte nog med det så skämmer han ut sin son igenom att fortfarande bete sig som ett barn, han förstår att han måste göra något drastiskt för att vinna tillbaka sitt livskärlek och hans sons förtroende.
I början trodde jag och Anna nästan att vi kommit till fel film, filmen inleds med krigare från medeltiden vandrades igenom en skog, riktigt snyggt filmat. Men sen så ringer en mobiltelefon och alla i publiken skrattar. Efter ett jag sett denna film vaknade verkligen nörden inom mig igen och det kändes så bra 🙂 . Detta är verkligen en film om att våga vara barn och våga ägna sig åt sitt intresse utan att skämmas.
En av de grymmaste sakerna i denna film var definitivt hur de lagt till världens mest episka bakgrundsmusik till en scen där Richard går igenom hyllorna på hans jobb, redo för strid, det visar att han inte bara är en ”krigare” på fritiden inom lajvandet utan han kämpar för sin kärlek och för sin son. Det stod på hemsidan att detta var en feelgood film och det är det verkligen, det är inte en fantastisk film men jag fick verkligen det jag ville utav denna film och det är ju alltid nice. En film som visar att man aldrig ska behöva ändra den man är för en person som blivit less på en, utan snarare förstå varför denna person faktiskt blir less på en. Söt film som gör mig stolt att vara den nörd jag är, hail to the geeks!