När jag var femton år bestämde jag och mina kompisar oss för att göra en film i skolan. Jag skrev mycket noveller då och har så länge jag minns älskat att berätta historier. När jag började skriva på manuset blev jag helt tagen av att tänka i film. Jag kan inte jämföra känslan på något annat sätt än att jag fick ett kall. En uppenbarelse att det är det här jag ska göra, skapa film. Sedan dess var jag fast.

Det har inte varit något direkt val att välja regi, utan jag har varit driven ända från början att det är regi, manus jag vill syssla med, beroende på att jag tycker om att vara delaktig i alla delarna i processen, att sätta ihop ett pussel av olika berättarelement som skapar en helhet.

Jag ville komma bort ifrån min uppväxtort och bara fokusera på att lära mig att göra film. Molkom var två helt fantastiska, intensiva år. Efter det har jag bland annat studerat filmiska processer på Filmhögskolan (Akademin Valand). Regiworkshop på Filmbasen och skriver för tillfället c-uppsats i filmvetenskap om debatten kring Ruben Östlund film Play Planerar att i framtiden doktorera i filmvetenskap och det blir säkert mera plugg mot regi på något sätt.

Jag producerade själv, vilket är lite som att ha två hattar på huvudet. Lasten blir tung att dra själv, men genom ett team runtomkring som trodde på filmen och slet för att förverkliga projektet lyckades vi ro Kärleksbarn i land. Jag kopplade in fotografen Niklas Panthell i en tidig manus version då jag tycker att det är viktigt att involvera teamet i ett tidigt skede i processen för att kunna utveckla manuset ifrån olika perspektiv i diskussionen kring gestaltningen. Vilket också leder till samsyn under inspelningen.

Kärleksbarn spelades in tre dagar på Gålö utanför Haninge. Vi spelade in hela filmen dagtid och hade ljuset mot strupen. Det var väldigt kallt då det var i september. Skådespelarna Kola Krauze och Harleen Kalkat var tappra och tålmodiga då de var tvungna att bada och var tunt klädda, kylan var ett hinder men som gav en stämning till filmen. Det var omtumlande för teamet att barnet var ledsen i stort sätt hela tiden under tagningarna, jag fick anpassa scenerna mycket efter hennes humör.

Jag klippte Kärleksbarn själv vilket alltid är en process att ta sig ur manuset och se berättelsen med nya ögon. Att se materialet från inspelningen och ta tillvara på det på bästa sättet men ändå inte glömma bort kärnan med filmen, vad det var som drev mig att göra den. Beroende på att Kärleksbarn innehåller väldigt lite dialog så var ljud och musik viktigt för att få fram underliggande känslor. Johan Ekland skrev musiken. Vi bollade idéer emellan oss tills vi hittade ett ledmotiv som används genomgående i filmen men som nyanseras med berättelsens utveckling.

Kärleksbarn är en personlig film som ursprungligen bygger på en känsla jag hade som barn. I arbetet med manuset fick jag berättat för mig från pappor att de hade upplevt ett utanförskap i föräldrar relationen. Att de ville vara delaktiga och ta ansvar om barnet men inte tilläts, så istället för att barnet band samman föräldrarna kom barnet emellan och separerade dem. Detta perspektiv intresserade mig då jag upplever att det sällan talas om.

Tron på magkänslan, det man vill berätta, men ändå vara öppen för att ta in andras åsikter. Att se helheten då varje berättarelement är viktigt för att den värld man skapar ska bli trovärdig.

Jag arbetar med en dokumentär med arbetstitel ”Farmor Krigar” som handlar om min Farmor kamp att utrota mördarsniglarna och om min rädsla för hennes död. Jag skriver även på en novellfilm som handlar om en ”lycklig hora”.

”Detta är ett re-bloggat inlägg från förra året”