förlåt..

Jag har gjort något dumt. 
Jag har gjort någon ledsen.
Jag har tryckt ner någon på marken när denne redan låg ner.
Utan att riktigt veta om det, fastän det var så uppenbart.
Men dimman var så tät, jag såg inte vad jag gjorde.

Jag vill göra allting bra igen, jag vill laga allt.
Jag vill plåstra om dig, hålla om dig och finnas där.
Jag vill reparera, jag vill bygga.
Jag vill inte förstöra, jag ville aldrig det.

Men jag är så klantig, en elefant i en porslinsaffär?
Det blir så fel ibland, jag är så konstig, missanpassad?
Det följer med på köpet, inlagd i en jobbig plastförpackning.
Det är svårt att få bort plasten, men när man väl kommer till insidan
tror jag att man tycker att det var värt det, trots allt.