FYI – Vad som händer
Som de flesta av er vet så har jag ju mått ganska dåligt ett bra tag. Nu när det är bestämt så ska jag inte hålla det hemligt längre och de som känner mig och bryr sig osv läser min blogg så ni förtjänar att veta.
Jag kände att jag var tvungen att göra många förändringar i mitt liv. (Kan göra typ ett videoinlägg om detta eller så innan). En av de sakerna är att jag ska flytta. Ska flytta in med en jättegullig tjej i en lägenhet nära stan, får eget rum där osv och det är väldigt nära mina bästa vänner i stan. Jag och min kille har inte gjort slut, det har typ alla jag berättat för frågat. Jag behöver helt enkelt space att reda ut mitt liv och det många inte tänker på är att vi två flyttade ihop innan vi ens blivit tillsammans och innan det hade gått i samma klass 2 år. Inte att jag är less på honom, bara att jag måste få bo ”själv” lite också.
Så nu vet ni det, jag mår bättre men nästa vecka flyttar jag och vet inte hur aktiv jag kommer kunna vara på bloggen innan det. Jag försöker fortfarande uppdatera på instagram en del dock så följ gärna mig där – anna_roed
Kram på er <3
So sad.
Jag är ganska less på att jag skriver massa emo inlägg just nu.
Jag kan ju inte säga att jag känner något annat än så, men det är bara riktigt tråkigt att läsa och jag antar att det är dystert för andra att läsa med. Det är så tråkigt att kärlek eller liknande ska göra så ont och såra så brutalt.
Ska inte kärlek vara något vackert?
Fall to pieces
You want me to act like we’ve never kissed, you want to forget; pretend we’ve never met , and I’ve tried and I’ve tried, but I haven’t yet…
You walk by, and I fall to pieces.
..
Who would dare to love again?
If all cuts and every burn would awaken
and open wide the wounds again.
Who would dare to love again, my friend?
I’m a whisper in your snowstorm,
veiled in a dream shadowing suns.
But if I could shed my armour,
and lay in your arms.
Sink in your death, pass through to you.
I could dare to love again.
Even if the world awakened the pain,
lashing out pulling me down back in.
I could dare to love with you, my friend.
Maybe it’s not enough
Maybe this time it’s just too much
Maybe I’m not that tough
Maybe this time the road is just too rough
To take me home
Karusell.
Jag blir så förvånad varje gång jag utan anledning börjar gråta så fort jag är ensam. Det är inte alltid men det är absolut minst en gång i veckan, för att så många saker är krävande av mig just nu. För att jag är så extremt förvirrad i så många delar av mitt liv, när världen snurrar och alla lyckas stå upprätta med fötterna på jorden utom jag som snurrar med och blir yr. När alla uppfattar mig som en skör person men utan problem när jag egentligen bara är yr och inte hinner med i alla svängar och jag blir så arg för att universum har utsett mig till den personen, den personen som tas för att vara dum och ointelligent när jag egentligen bara skriker på insidan istället för utsidan så att andra ska kunna höras. Så att de gjort bort det och kan hålla käften när det är min tur att skrika högst av alla.
Och varje gång jag bryter ihop för att jag tänker på saker där hemma, på framtiden och min plats i den så bryter du dig ut ur buren jag så jobbat på att bygga in dig i och återigen tänker jag på när du höll om mig, när vi höll om varandra och två armar, två händer inte var nog för vi ville omsluta varandra på alla vis. När det kändes som att vi båda hittat något vi så länge letat efter men jag sedan insåg att jag hade fel, jag var ensam, bara jag hittade något för att sedan tappa bort det igen. Ett evigt letande efter något som du eliminerade. Fan fan fan fan fan jävla helvetes fan.
Så, nu är jag klar och kan tiga.
Mera inspelning!
Nu har vi filmtvåor bara en planerad inspelning kvar i år! Det är Robin som står för regi och manus.Första inspelningsdagen är idag och nästa imorgon, jag är inspelningsledare, hoppas jag gör ett bra jobb! Ska göra mitt bästa.
Förutom inspelningarna så är allting skitdåligt :D! Brukar inte riktigt skriva jätte mycket om mina känslor i denna blogg (om det inte är dolda budskap), har en annan blogg för det som ingen vet om. Den är så jävla emo.. Men ja 😀 riktigt åt helvete är det annars men sånt får man ju faktiskt ta ibland! Eller hur!? 😉 Anyways, I’ve been through much worse.
Raviner i mitt chakran
Och mina murar, som jag så varsamt byggt upp.
Folk som försökt att rasera dem och folk som bara,
stannat utanför.
Hur kunde du få mig, att riva dem självmant?
Hur kunde du, utan att vilja, få mig att rasera,
allt jag byggt upp.
Hur kunde du, den kvällen, få mig att tappa allt.
Du fick mig att kasta allt, riva allt, visa allt,
men för ingenting.
Det jag ska göra nu, är att kräla över golvet.
Jag ska plocka upp varje bit, och bygga,
bygga upp allt igen.
Kanske också, att det finns någon.
Att det finns någon som kan få stå,
med mig på andra sidan.
Hand-i-hand.
Avlägsen
Inte för att jag vet ifall någon där ute läser. Men förlåt för att jag inte skrivit här nyligen.
Sanningen är att jag just nu håller på att gå sönder. Och det gör ont.