Anna Röd

- Nörd & Filmskapare

Träning botar inte depression

De flesta av de som har mindre erfarenhet av depression lägger ofta kommentarer som ”men det är för att du inte rör på dig tillräckligt” eller ”om du tränar mer så kommer du bli gladare” och Ja, träning ger dopamin och hjälper absolut till att lindra depressionen men inte fan botar den det!

Nej jag är ingen expert på psykisk ohälsa, jag är varken tränare eller psykolog men jag har levt med psykisk ohälsa i princip hela livet så jag har nog en erfarenhet eller två och de gångerna jag börjat gymma eller promenera mer så har jag känt mig lite lättare i kroppen – ja, men jag har inte blivit frisk. Varför?

Vissa dagar

Du måste gå till roten av problemet!

Om vi säger såhär, börjar du gå ut och springa för att röra på dig mer så kommer du ändå aldrig kunna springa från din depression. Det kommer behövas en mix av olika tillvägagångssätt för dig att ta itu med dem och kunna gå vidare. De flesta av oss är deprimerade pga något som hänt eller något som inte blivit av och en del av oss har helt enkelt bara just problem med att ta upp seretonin och där kan säkert träning ge bättre resultat.

Det viktigaste du kan göra är att söka hjälp, inte springa från det som gnager i dig och möta det och sedan lära dig leva med det – låter lite hemskt kanske men det är så vi blir fria från psykisk ohälsa. Att komma över att äktenskapet inte fungerade, en bortgång eller en dröm som inte blev sann och sen försöka leva mer i nuet.

Nedan följer en lista på saker som kan hjälpa med psykisk ohälsa.

  • Terapi
  • KBT
  • Mindfulness
  • Fysisk aktivitet
  • Meditation
  • Thankfulness
  • Medicin
  • Vänner och familj
  • Sömn

Du behöver inte prova alla, vissa hjälper bara en av grejerna medan för mig så har alla behövts.

Jag ska snart ha min andra utredning – del av ”roten av mitt problem”

Det jobbigaste är dock den ständiga bristen på energi.

En av biverkningarna som depression och psykisk ohälsa kommer med är brist på energi. En del av oss sover inte bra eller alls, en del av oss sover för mycket eller hela tiden och ändå blir vi inte piggare. Då är det en riktig käftsmäll att få höra att man ”inte rör på sig tillräckligt” eller ”du behöver bara börja träna”…

– Öh, hallå? Jag orkar knappt gå ur sängen, sköta min hygien eller diska?

Så till er som kämpar just nu vill jag bara säga att ni vet själva vad som är rätt för er (och er läkare och psykolog såklart) och varje liten vinst är ett steg mot förbättring och värt att fira! Även om du duschade eller lagade mat. Du måste inte kämpa sönder dig på gymmet 4 dagar i veckan också för träning botar inte psykisk ohälsa.

Jag kommer försöka börja skriva av mig mer här i bloggen ang min recovery från denna depression och min resa, så ställ gärna frågor ❤️

Vad hjälper/hjälpte mot din psykiska ohälsa?

2 Månader senare.

För ungefär 2 månader sedan skrev jag inlägget om min depression, för ungefär 1 månad sedan så skrev jag mitt senaste blogginlägg. Sedan dess har livet vänts upp och ner, bokstavligt talat.
2 Månader har gått. På en månad har jag hunnit med att riva upp hela mitt liv och min tillvaro. Men jag ångrar mig inte. Jag mötte helt oplanerat och oväntat mitt livs kärlek. 3 dagar efter att vi insett att vi känner detsamma så bryter jag upp med min fästman. Detta med stöd från mina vänner som menar på att mitt förhållande inte är bra för mig just nu. Jag sover på mina vänners soffa 1 vecka. Jag upplever några av de bästa dagarna på länge växlandes med några av de mest fruktansvärda panikattackerna någonsin. Tankarna på att jag står utan bostad, trygghet och utan närvaron av min älskade katt får mig att tänka på att avsluta livet.
Istället tar jag ett djupt andetag, tar en atarax och sover. Jag sover i 18 timmar. På den tiden hinner jag i drömmarna skriva ett teatermanus jag faktiskt vill spåna vidare på. Bra det för endast 3 dagar senare blir jag bjuden att hyra en tjejs lägenhet i andrahand under 3 månader. En tillfällig trygghet där jag slipper känna mig ivägen för mina vänner.
Kärleken då? Jag har bestämt mig för att kalla honom Herr Big så länge. Vi lämnar båda trygghet, familjer. Trots att det är oerhört läskigt så vet vi att vi vill vara tillsammans. Men att se ens tidigare partner ledsen är fruktansvärt jobbigt. Jag kommer för alltid vara boven för fler än människorna på min sida av dalen. Jag är villig att ta det.
Endorfinerna får mig att känna mig frisk, är oerhört rädd att förlora det men jag måste ta chansen.
Just nu sitter vi vid varsin dator hemma hos min mamma, han i telefonmöte och jag skrivandes mitt första inlägg på månader.
 
– Och ja, han blev godkänd av mamma. 

Vart jag varit och var jag är

Jag är jätteless på att må kasst, det värsta är de dagarna när jag mår nästan som jag brukade. Känner mig energisk och glad, redo att ta mig an nya projekt och köra hårt! Vara kreativ. Sen kan det gå en dag, en timme och så tappar jag all energi, all lust och ibland till och med livslusten. Att det kan vända så snabbt och ibland utan någon som helst yttre påverkan – extremt frustrerande.

Jag saknar tjejen som gick upp till musiker, statsministrar eller okända människor som såg sköna ut och bara ställde vilken fråga som helst, inte var rädd för att göra bort mig om det betydde att jag fick andra att skratta. Ibland kan jag låtsas att jag är henne, gömma mig bakom humorn några timmar. Men det funkar inte, det var vad döden av min favorit Robin Williams lärde mig och vad jag med tiden lärt mig också.

Jag vill inte dö, jag har aldrig velat dö på riktigt då jag känt att jag velat lämna något bakom mig – en skillnad i världen eller iallafall en människa, en film eller en bok. Men ju mer tvekan i mig växer på att jag är kapabel till att skapa något sådant desto räddare blir jag, att min egen död inte skrämmer mig längre, att ens tankarna finns, att jag som alltid varit så positiv och optimistisk kan tänka på att ge upp. Jag hatar det, det är inte jag.

Men vad gör man? När över ett år av olika mediciner, doktorer, behandlingar etc möjligen gett mig några redskap – men inte har hjälpt. Jag hade velat vara på ett bättre ställe i livet vid det här laget men jag står still och stampar ett år senare. Jag märker hur jag blir bortglömd, eller hur folk sopar bort mitt mående – vissa ser ner på det och tar det inte seriöst. Kanske hade jag mått bättre om jag gjort detsamma, jag tror jag har försökt. Minns inte längre.

End of sad post.

Citalopram

Så blev det klart att jag ska börja ta anti-depressiva. Doktorn ringde idag och värdena såg bra ut trots ett liiiite för högt kalkvärde som ska kollas upp. Jag satt i ca 30 minuter med tablettasken framför mig och oroade mig lite för de närmaste veckorna. En har ju ändå hört om biverkningar som trötthet, högre ångest de första veckorna, oro osv.

Jag tycker mest om att läsa i bloggar om folks erfarenheter och tänkte att jag kanske kan skriva om det här också. Om det inte är för ointressant?

 Oroa er inte, detta kommer inte bli en depp-blogg utan filminläggen består och förhoppningen är ju att det ska bli bättre och att det i slutändan ska bli lika mycket filminlägg och inlägg överhuvudtaget som det en gång var. Men kan jag hjälpa någon så varför inte?

Notera att erfarenheterna är väääldigt olika, precis som min verklighet är långt ifrån din så lär min vardag med SSRI vara väldigt olik från vad din blivit/blir/blev.

Hej världen!

Hakar efter i blogg och vlogg igen, efter en ganska bra vecka på de fronterna ändå. Men som vanligt kommer ångest och depp ivägen och när jag tänker på det jag borde göra så blir det ju såklart värre.

Som sagt så var jag på vårdcentralen (500 veckor sedan.. ok 3) och berättade hur jag mådde, problem osv – skitbra doktor som jag snackade med i typ 1 timme och sen tog blodprov (ifall det kunde vara brister som spökade istället/också). Fick ju inga svar på 3 veckor trots att han sa att han skulle ringa ca 5 dagar senare. Orolig att det kanske var något fel så ringde jag dem igår, en sköterska tittade på värdena och de såg jättefina ut. Känns ju bra att det inte är järnbrist men också jobbigt att det då är mer ”psykiska” värden som är låga, eller hur jag ska beskriva det.

Så jag får helt enkelt tragla mig fram tills jag får ett samtal om hur vi ska gå tillväga. Därför får sociala medier lida ibland – på gott och ont!

tumblr_inline_n1nynlN5mT1qaovzh

Vet att det kan vara folk från mitt (mina) jobb som läser detta – oroa er inte, jag ska ta upp detta med alla när jag vet exakt hur det ser ut och kan meddela att trots att jag tar på mig för mycket jobb i mitt företag så kommer jag slutföra allting och efter april så är det bara klippjobb kvar – easy peasy! Sedan att mitt extrajobb är det stället där jag känner mig lugn och ångestfri, kan glömma alla måsten som ligger utanför och fokusera på annat! I’ll be ok.

73e121725d6ba8b6d92b441efd699e9c

Jag är inte död! 

Nädå,  jag har inte dött, är bara sjukt mycket på gång så jag har knappt hunnit med bloggen. Men ni får ju ett filmcitat varje dag iaf och det är ju skoj loooool! Kul!

Idag kom ja iaf hem från jobbet och gjorde lite jobb, sen nu har jag städat och startat Sims haha! Inte spelat ännu för håller på med jobb haha. Ringer samtal och skriver mail! Men har tagit pauser och städat, fucking poäng till mig!

  

Mitt golv och min soffa var FULLA av grejer förr, skrivbordet också för den delen. Snart ska jag börja med min nya vardagsaktivitet också – LUNCHRAST! Min doktor sa att det måste jag ta så jag hoppas det kommer hjälpa. Iaf så börjar jag numera 8 istället för 10. Hoppas det kan trigga mig att somna istället för att ge ångest haha xD, läste iaf att genier kliver upp innan 6, tar det 2 hours at a time. Klev ju upp 5:50 imorse iaf. 

Hoppas det är bra med er iaf <3