Everything is Fine / Tout est parfait
Filmen börjar (nästan) med att vi ser 16 åriga Josh försöka att slå in sin kompis dörr, när han sedan får upp dörren märker han till sin förskräckelse att hans kompis har hängt sig och inte nog med det så har även hans tre andra kompisar tagit livet av sig samma dag.
På begravningen träffar han flickvännen till en av hans kompisar, Sasha. Han blir ganska snart kär i henne men döden av hans vänner tynger honom fortfarande och deras minnen återkommer allt oftare och oftare. I filmen får vi följa Josh och hur han hanterar denna jobbiga situation och ensamheten som kom på köpet.
Okej, jag och Anna skämtade mycket om att detta säkert är en riktig emo/skate film. Grejen är att det är precis vad det är. Två timmar av sorg, tråkighet, tidshopp som man har extremt svårt att hänga med, död, ungdomligt förvirrande kärlek och lite mer tråkighet. Filmen är inte det värsta jag sett men eftersom att jag och Anna kunde ha festat med resten av våra kompisar under dessa två timmar så är det ju lite tråkigt att den inte vad den kunnat vara.
Trots detta så är relationerna i denna film överasskande äkta och skådespelet är bra, dock kan jag inte riktigt avgöra det eftersom att filmen är på franska. En film om att vara ung, feg, förvirrad och inte riktigt veta vad man vill hela tiden. Men om vi går till det faktum att man helst vill svepas iväg till en annan värld när man ser film så är denna film ingen höjdare, detta är tyvärr sådant man ser varje dag. Nu menar jag inte är en stor grej med ungdommar som tar livet av sig men det är nog den enda faktorn som gör att detta inte blir ett fruktansvärt tonårsdrama som gjorts allt för många gånger.
Revolutionary Road
Filmen handlar om April och Frank (Kate Winslet & Leonardio Dicaprio), ett medelklass par på 50 talet med 2 barn som bor i ett fint villaområdet och livet rullar på som vanligt. Frank jobbar i stan och April är en hemmafru som inte är helt nöjd med livssituationen som den är just nu. April föreslår att familjen ska packa ihop sina liv och börja om på nytt i Paris, en stad som Frank älskade när han var där och alltid har velat åka tillbaka till.
I början är Frank väldigt skeptisk men när han inser att det är vad familjen behöver och vad han verkligen vill så börjar hjulen att snurra. Frank och April annonserar nyheterna för deras vänner och skrattar åt deras reaktioner och är för första gången lyckliga. Men när Frank blir befodrad och paret träffar psykopaten John som ser rakt igenom dem, så frågar de sig vad de egentligen vill och vilka personer de verkligen blivit under åren som gått.
Jag erkänner, när jag såg den här filmen halv elva onsdagkvällen så var man ju ganska trött och efter att ha sett en så bra film som forbidden fruit så hade jag inte så höga förväntningar på de andra filmerna. Direkt efter att jag sett filmen så hade jag ingen aning vad jag kände, sista halvan var ren tortyr för mitt psyke och såklart var det den bästa delen. Hatar jag eller älskar jag denna film? Jag vet inte, jag måste nog se filmen igen. Sen jag såg filmen så har soundtracket etsat sig fast på min trumhinna så troligen älskade jag den biten.
Skådespelar prestationerna var fruktansvärt bra och psykopaten John spelad av Michael Shannon är en av de bästa karaktärerna jag sett på vita duken, solklara repliker! Frågan är, om jag bara har en känsla kvar som jag tycker är bra men inte kan sätta fingret på vad jag tycker är bra (förutom en enstaka karaktär, skådespeleri och soundtracket), var filmen och story verkligen så bra? Eller är jag bara besviken för att filmen inte riktigt gjorde sig rättvisa till den stora hypen? Jodå, nog är det en riktigt bra film, men kommer nog på plats 5 eller 4 av de 6 filmerna jag såg.
Forbidden Fruit / Kielletty hedelmä
Forbidden fruit är en finsk film som handlar om två tjejer, Rakel och Mary som vuxit upp på ett byliknande ställe som enligt min beräkning ligger cirka 60 mil från Helsingfors. Alla deras släktingar är strängt religiösa enligt den laestadianska (?) kristna tron. Vilket innebär att ingen alkohol, ingen dans till rytmisk musik och inget sex före giftemål, helst inte kyssar heller vilket resulterat till att t.ex Rakel har typ 10 syskon.
Marys äldre syster har brytit sig ut ur religionen och är inte längre välkommen hem till familjen och det lockar en dag Mary till att se storstaden med, hon ber Rakel följa med men hon vågar inte. Dagen efter är Mary borta och Rakel vet att hon tagit sig till Helsingfors för att se hur det normala livet ser ut. Resten av släkten ber Rakel ta sig dit och försöka locka tillbaka Mary men efter att ha sett hur ungdomslivet kan och ska se ut så undrar Rakel vilket liv som egentligen är det rätta.
Det här var den första filmen jag såg. När våran lärare tipsade om några filmer så var detta en av dem, jag visste direkt att jag ville se den och jag är väldigt glad att jag gjorde det. Filmen är enkel men säger ändå så mycket och förklarar att trots att vi i ”kristna Skandinavien” kan se konstigt på religioner från andra världsdelar så finns det många skruvade cirklar inom våra egna religionsa kretsar med. En film om att våga bryta sig ut, leva sitt eget liv och se världen och ifrågasätta den med jätte fina och mänskliga detaljer med hög igenkänningsfaktor.
När jag själv levt ett väldigt ”ordentligt” liv så kan jag faktiskt säga att jag verkligen känner igen mig i Rakel ibland och även Mary, vilket gör att jag tycker ännu mer om filmen. Fotot och soundtracket är även det fantastiskt men storyn har övertygat mig och jag köper filmen så snart den kommer ut. Förmodligen den bästa filmen jag såg på göteborgs filmfestival.