Cate Blanchett AKA Galadriel, Lady of F*CKEN Light sätter dem på plats!
Cate Blanchett AKA Galadriel, Lady of F*CKEN Light sätter dem på plats!
bild från svt
Igår var en av höjdpunkterna på mitt år, oscarsgalan. För varje år så förstår jag det mindre och mindre då den är ganska stel och då jag ständigt påminns om hur fördelningen av priserna ser ut och hur ojämnt representerade alla typer av människor är inom film – ANYHO!
Jag satt och var sur och förbannad typ hela galan, kunde inte koncentrera mig på galan alls nästan för att folk är så bittra, gnälliga, svåra att göra nöjda och ärligt kunde spendera lika mycket tid på att kräkas hat och kräkningar som jag spenderade tid med att läsa skiten och försvara.
Årets panel bestod av bloggaren, svt redaktören, krönikören Hanna Persson. Är ett stor fan av Hanna, tycker hon är vettig, rolig och sjukt skön så att hon var programledare fick mig verkligen att längta mer till galan. Elles Hollywood bloggare och filmfanet Jessica Swanberg, SVTs långfilmsinköpare och som sett alla filmer Agneta Perman, Publicist och PR ansvarig för stora filmgalor och TV Petra Kauraisa. Under röda mattan så fanns även makeup artisten Anna Kokotos där. Alltså under galan 4 kompetenta kvinnor i film/TV/underhållningsbranschen.
Vad snacket ELLER galan perfekt? Nej, det var den inte – men det är det aldrig. Det var folk som ogillade Filip och Fredrik också för att de inte kunde film, det drogs dock aldrig till deras kön eller ens deras kunskap och de hade långt ifrån kompetensen dessa har!
Ändå såg kommentarerna ut såhär.
Detta var den finaste.. Notera att den kom innan röda mattan
– som handlar om kläder och stylister..
Folk fortsätter bli förvånade att det snackas kläder innan röda mattan..
Finns gott otrevligare kommentarer, kolla under hashtaggen för jag tänker inte dela dem.
Är bara så jävla tråkigt att det ska se ut såhär 2015..
1903: Marie Curie blir den första kvinnan att vinna nobelpris, hon har bland annat hittat ämnen som Radium och Polonium.
1907: Maud Wagner, en av de första kvinnliga tatuerarna i USA
1917: Sufragetten Komako Kimura tågar för kvinnlig rösträtt i New York.
Natten den 15 november 1917 hade 33 kvinnor tillfångatagits för att ha demonstrerat för sina rättigheter. Den natten misshandlades de av 40 fångvaktare, vissa av dem var knappt vid liv när natten var slut.
Ovan är en kvinna som fortfarande demonstrerar EFTER natten den 15 november. – Ta vara på er rösträtt.
1918: Under första världskriget tog många kvinnor över jobben när männen drog ut i krig,
– samma under andra världskriget här käkar några tågbanearbetare lunch och till höger Winnie svetsaren:
1936: Sarla Thakral blir den första kvinnan från Indien som tar pilotlicens.
1937: Sabiha Gökçen från Turkiet poserar med sitt plan som världens första kvinnliga krigspilot.
1937: Fotografen Margaret Bourke-White klättrar upp på Chrysler byggnaden för att ta en bild.
1941-1945: Volontärer lär sig släcka bränder under Pearl Harbor.
1955: Rosa Parks vägrar lämna sin plats på bussen för en vit man, vilket var regeln för svarta busspassagerare.
1967: Kathrine Switzer blir den första kvinnan att springa Boston Maraton, trots organisatörernas försök att stoppa henne.
1985: En kvinna i Sverige slår ny-nazist i huvudet med handväskan, rykten säger att hon var en överlevare från fångläger.
1990: En 1o6:åring skyddar sitt hem under kriget i Armenien.
Vilken kvinna inspirerar dig?
Har ni sett filmen Hip Hip Hora? Sitter just nu och kollar på den, kommer inte ens ihåg när jag såg den senast men första gången jag såg den var 2004 när den började gå på bio i min lilla stad Övik där man tyckte att ingenting någonsin hände.
Hip Hip Hora handlar om Sophie som precis ska börja högstadiet. Hon och hennes kompisar är så jäkla pepp, precis som oss flesta andra har hon säkert sett massa filmer om hur kul allting är i högstadiet. Fullt med fester, pojkvänner/flickvänner, elaka människor som man sen övervinner och sen blir man populärast på skolan med snyggaste partnern och bästa betygen! En chans att visa sig vuxen.
Men det blir inte riktigt så för Sophie! Första dagen i skolan lyckas hon med hjälp av en ketchupflaska bli bjuden på fest av de coolaste killarna på skolan! Peppade till tusen har hon och hennes 2 bästa kompisar förfest med en häxblandning av farsans sprit ”Sprit ska va äckligt, det är därför man blir full”. Väl på festen får hon äntligen en chans att strula med en av killarna i det coola gänget men tyvärr blir allting fel och det spårar ur, även detta pga en ketchupflaska. Sophie skäms och börjar hinka alkohol, för man har ju hört att alkohol gör det hela bättre, men det blir lite för mycket och hon däckar och blir medvetslös. De coola killarna ser en möjlighet att ”ha lite kul”. De börjar ta bilder på henne, dra av henne trosorna och sätta dem på hennes huvud och tar bilder. Sophie vaknar upp och minns ingenting, det enda hon vet när hon kommer tillbaka skolan är att något hemskt hände och hennes nya namn är ”hora”.
När filmen nu 10 år senare, kommer på tal så säger de flesta runtom mig att ”den är dålig” ”fånig” ”hon som gjort den är extrem feminist”. Förstår inte något av detta, om något så är ju filmen nu 10 år senare mer aktuell än någonsin. Idag när killar tycker att det är okej att kidnappa en medvetslös tjej och åka runt på turné med henne på olika fester för att visa upp henne, våldta henne och utnyttja henne på alla möjliga sätt och ännu värre att människorna runtom dem tycker att det är okej och sen tycker synd om killarna vars karriärer är förstörda. Idag när killar i lågstadiet leker ”grävskopan” med tjejer för att få dem att göra som dem vill.
I filmen får vi följa Sophie och hur hon både påverkas och slår emot ryktena och trakasserierna. Hon är helt ensam, hennes vänner är räddare för att själva få horryktet än för vad som ska hända med Sophie, killen som gillar henne vågar inte stå upp mot de coola killarna och hennes pappa skyller det på att hon var med på det själv och att hon går klädd som en hora. Filmen är ett perfekt exempel på vad en ensam tjej kan få ta efter att ha blivit sexuellt utnyttjad och denna film kanske kan peppa de tjejerna? Sophie står upp för sig själv, hon fortsätter gå klädd som hon vill, försöker stå upp mot killarna och allt detta trots att hon är själv, hon är så sjukt stark. Men den visar också att en inte orkar ta skit hur länge som helst och att man ska ta hand om sina vänner annars kommer man förlora dem. Den visar också hur killar får lära sig att tjejer bara är kroppsdelar, att allt handlar om pattar och sex, men hur vissa killar inte förstår att detta är fel.
Filmen är inte fånig, den är nog tyvärr mångas verklighet. Den är verkligen inte dålig utan en viktig ungdomsfilm och om Teresa Fabik är extrem feminist? Good for her, men jag tycker verkligen inte att denna film handlar om extrem feminism, den handlar om självklarheter, den är viktig, den är verklighet. Se den!
Första gången jag såg denna film var 2004 när den började gå på bio i min lilla stad Övik där man tyckte att ingenting någonsin hände. Jag drack inte, men hade jag gjort det och inte haft koll hade detta kanske kunnat hända mig? Men mina vänner runtomkring mig festade och drack allt från hembränt till vad som fanns att ta. En av dem hade en mamma som var narkotikaberoende, en av dem var gravid pga sitt första ligg och en av dem fick magpumpas efter en festkväll. Men i Övik hände det aldrig nånting.
– Din kropp är din! Om någon gör något med den, tar på den, kritiserar den eller försöker närma sig den på ett sätt som du tycker är obehagligt så säg stopp. Du har rätt till din kropp, säg stopp, det är inte okej att någon annan bestämmer över din kropp och gör vad den vill. Säg till någon, stå upp för dig, be om hjälp, anmäl! Du förtjänar så mycket bättre.