Igår åkte jag iväg och filmade en musikvideo till en av låtarna i kommande musikalen ”Warrior”, det var sjukt kul. Vi filmade allt i en tagning men kunde inte bestämma oss för vilken av de 2 tagningarna som var bäst så jag bestämde mig för att korsklippa mellan dem, allt gjort på under 24 timmar! Fett! Kika in den vet jag och berätta vad ni tycker!
Eller min och min, Kerberas första musikvideo som jag filmade, ljussatte, regisserade och klippte! Så sjukt kul, nu var det snart 1o månader sen den släpptes! Fort har det gått! Vi filmade den i augusti förra året och sen klippte jag den på en månad vid sidan av jobbet, hektiskt var det! Men sjukt kul! När ska jag få göra nästa musikvideo ;)?
Alla som vet vilka Crazy Pictures är och som har sett deras filmer kan nog inte annat än hålla med om att det är ett gäng med en ljus framtid framför sig. De träffades på gymnasiet och har sedan dess gjort en drös med kortfilmer som blivit otroligt populära på youtube.
Förutom Crazy Pictures unika manus, roliga dialog och snygga effekter så tycker jag att filmerna har väldigt snyggt foto som man känner igen, det är Hannes Krantz som står för fotot och jag har fått chansen att intervjua honom. Vad har Crazy Pictures på gång nu och vad har Hannes för tips till de som vill hålla på med filmfoto?
Hannes & Albin från Crazy Pictures med Magnus Samuelsson (mitten), under inspelningen av Steinlager challenge!
Hur startade ditt filmintresse?
Mitt filmintresse började med att jag hade en summa pengar när jag var 10 år och köpte då en hi-8 kamera. Jag gilla mest att bara leka då så jag gjorde knappt någon film till att börja med, men efter ett tag växte det fram i mig efter att jag sett Star wars episod 4-6, att man också kunde beröra med filmen. Så då började jag skriva lite manus och gjorde lite egna korta filmer, hade sönder kameran och köpte en nyare digitalkamera och började klippa i datorn osv.
Visste du tidigt att det var filmfoto du ville hålla på med?
Jag ville göra film och hade inte riktigt tanken på att man hade olika roller när man gjorde film. Det var inte förens jag mötte de andra i Crazy Pictures på gymnasiet som jag insåg att det var mest kameran jag var intresserad av.
Du har pluggat film på gymnasiet, tror du att utbildning är viktigt?
Jag tror skolan är jätteviktig, det är där jag har träffat dem jag jobbar med idag. Vet inte om jag lärde mig jättemycket av skolan men man fick ju utmaningar och tid att göra film. Men den största skolan för mig har varit att jobba med film efteråt och de bästa lärarna tror jag har varit mina kollegor.
Hur träffades ni i Crazy Pictures och visste tidigt vilka roller i teamet ni ville ta?
Vi flesta träffades på gymnasiet. Några har halkat på efteråt, kompisar som vi fått i efterhand. Eftersom vi jobbat ihop på gymnasiet så var rollerna ganska tydliga och de som kommit in efteråt är roller som ingen av oss hade innan men som vi kände att vi behövde.
Era filmer är väldigt välgjorda och det märks att ni har hittat er stil både visuellt och manusmässigt, har ni alla liknande visioner?
Jag tror vi har ungefär liknande visioner av vad vi tycker om om att göra och vilka filmer vi gillar. Jag tror inte vi har exakt samma stil och så men det tror jag kan va bra också för det gör att man utvecklar sin egen stil. Jag tror inte vi gjort exakt det vi vill göra men det kanske är nåt man aldrig känner heller. Vi vill gärna göra olika stilar och inte fastna i ett fack.
Hur går det till när ni ska komma på idéer?
Beror på vad man gör för nåt. Ibland så brainstormar vi och diskuterar fram en idé. Ibland så får vi ett manus eller en idé från någon annan, som vi sen utvecklar och ibland så får nån av oss skriva och komma på idéer.
Har ni något ”hjärte-tema” eller liknande, som ni försöker att forma era filmer kring?
Egentligen inte. Men vi gillar nog att ställa mycket frågor till publiken och få dem att fundera. Det är nog det vi älskar också. Att få beröra människor. Det är ju därför man gör film. Men vi är inte så politiska eller några upprorsmakare som man kan tro när man ser våra filmer. Vi gillar bara att få folk att tänka efter lite själva, vilka värderingar man än har.
Ni har gått från ett kompisgäng som gillar att göra film till ett produktionsbolag, hur gick det till och när kände ni att ni var ”redo” för det?
Vi kände nog inte att vi var redo för det. Det var nog bara att det var en väg för oss att få hålla på med film tillsammans. Vi såg ingen annan väg att få göra vår grej och vi trodde nog att det skulle vara lättare än vad det sen var också. Vi tänkte nog att jobben kommer och vi kan göra film och kortfilmer och folk kommer betala för det men det har varit en hård väg dit att kunna göra kortfilmer. Väldigt roligt också.
Vad har ni för projekt på gång nu?
Just nu gör vi några reklamfilmer för att samla ihop pengar till vårt nästa projekt och för att kunna överleva. Men nästa projekt är långfilmen som vi längtat efter. Mer säger jag inte, det är lite hemligt fortfarande.
Vad har du för tips till andra som vill hålla på med filmfoto?
Det jag har varit dålig på är att filma mycket. Eftersom jag klipper och bara håller på med våra projekt så hinner jag inte fota så mycket vilket är synd för det är så man utvecklas.
Ta varje tillfälle att få fota, kanske inte bara filmfoto då utan även vanliga stillbilder. Det hjälper en att se världen genom en kamera och hitta nya vinklar. Sen tror jag på att titta sig omkring och kolla på människor och situationer som händer på riktigt och tänka hur man skulle fotat det. Så brukar jag göra iaf. Fantisera mycket. För det är ju det allt handlar om. Bara fantasin sätter gränser.
Crazy Pictures senaste film är också deras längsta och med störst produktion!
Den Blå Mannen borde ni se och läsa mer om här!
Fler av Crazy Pictures kortfilmer hittar ni på deras youtubekanal!
Detta är ett re-bloggat inlägg från 2012
Här kommer en till intervju med en filmfotograf. Denna gång med Sara Sivesson som jobbat både som A-Foto (fotograf) och assisterat fotografen (B-Foto, C-Foto och El-ass). Om vi ska vara riktigt könsfördelande så jobbar hon alltså i männens territorium, men hur mycket märks det egentligen och vad kan Sara berätta om ett av hennes jobb på förr-förra årets julkalendern?
Hur startade ditt filmintresse?
Mitt filmintresse startade så många andras genom att min pappa skaffade en videokamera till familjen när jag var liten. Jag blev snabbt den som använde den mest och fyllde hur många DV-band som helst med allt från sketcher tilll hemmagjorda TV-program. Intresset bara ökade, och nu är jag frilansfotograf i Stockholm. Så kan det gå.
Men att vara filmfotogaf har inte alltid varit självklart. Först trodde jag som alla andra att jag ville bli regissör. När jag gjorde filmer på gymnasiet så var det alltid jag som drev på projekten och gjorde mer eller mindre allt (regi, foto, klippning och till och med skådespeleri). Men jag fattade snabbt när jag började jobba med andra som faktiskt också brann för att göra film att det inte var regi jag ville hålla på med. Jag har alltid visat intresse för kameror, så det blev att jag fastnade för filmfoto. Det bästa med foto är att man aldrig blir helt fullt lärd. Det finns alltid nya saker att lära. Det är en perfekt blandning mellan konstnärligt och tekniskt tänk.
Har du studerat film? På gymnasiet gick jag IT-media programmet på John Bauer gymnasiet där jag läste rörlig bild-kurser. Efter det så har jag gått Katrinebergs Folkhögskolas filmlinje. Jag har även läst Filmvetenskap på Halmstad Högskola.
Tror du att utbildning är viktigt?
Det finns många vägar att gå om man vill jobba inom filmvärlden. Om utbildning är viktigt tror jag beror helt på hur du funkar som person. Vissa föredrar att börja jobba som kaffekokare på större produktioner och sedan jobba sig upp. Själv har jag alltid älskat att plugga och tycker jag lär mig bäst i skolan. Sedan är det ju otroligt viktigt med praktiskt arbete i ”verkligheten” så att man lär sig hur det funkar när man väl slutar skolan.
Men jag skulle rekommendera alla som är intresserade av filmskapande att gå minst en folkhögskoleutbildning. Där får man prova på alla positioner inom ett filmteam. Det är många (liksom jag) som börjar med film och tror att de vill bli regissörer för att det är den mest ”kända” positionen inom ett filmteam. När man går en folkhögskoleutbildning lär man sig fort att regissören bara är en liten del av en större bild.
Du jobbar mycket på andra filminspelningar, vad får du göra där?
Jag jobbar mest inom foto (A/B/C-foto, kameraoperatör osv) och även en del som el-ass. Men jag har försökt att prova på allt jag kan inom filmvärlden. Jag har gjort allt från att sno granar från skogen (läs scenograf-ass.) till att ta upp ljud. Men nu för tiden då jag är mer nischad så jobbar jag mest inom foto.
Vilken har varit den roligaste inspelningen?
Haha, det är en väldigt svår fråga. Alla inspelningar har sin charm. Men om jag måste välja så var jag på en väldigt rolig inspelning i början av året. Filmen hette ”Julbocken” och är inspelad i Äskhults by utanför Kungsbacka. Jag jobbade som B-foto och el-ass. Vi var grovt underbemannade och jobbade konstant i en hel vecka i en svinkall och jätteliten K-märkt stuga där man absolut inte fick tejpa. Jag snittade på 3 timmars sömn varje natt. Min hjärna blev så mosig att jag började gå i sömnen, och vaknade flera gånger av att jag stod i hörnet av sovrummet och försökte b-fota i bara pyjamasen. Det som gjorde inspelningen så rolig var de underbara människorna jag jobbade med. Ibland spelar det ingen roll hur kaos en inspening är, bara man jobbar man bara med rätt människor. Det var också inspelningen då jag lyckades smuggla ut ett autentiskt 1800-tals gevär från ett museeum. Men det är en helt annan historia.
Du har varit med och hjälpt till på inspelningen av julkalendern Mysteriet på Greveholm 2, hur var den inspelningen och vad fick du göra där?
Jag hade turen att i våras få hjälpa till med inspelningen av ”Mysteriet på Greveholm 2” under några veckor. Eftersom jag är en riktigt inbiten fan av Mysteriet på Greveholm så blev jag helt lyrisk när jag fick vet att jag skulle jobba på uppföljaren. Jag jobbade som c-foto och el-ass under inspelningen och var med dagarna då det var green screen och studio. Jag var även med några dagar ute på plats. Tyvärr kan jag inte berätta så mycket om vad jag gjorde, då det kommer spoila serien. Men jag kan säga att det är en riktigt spännande julkalender. Jag tror inte att ni gamla fanns kommer bli besvikna.
Tycker du att film är ett mansdominerat yrke, isåfall varför?
Jag skulle ljuga om jag sa att filmbranschen inte är mansdominerad. Jag får fortfarande ofta i nya sällskap visa att jag kan bära mina saker själv och att jag vet hur man sätter på min egen kamera. Får ofta höra ”Du är jävligt stark – för att vara tjej”. Även fast man kanske menar väl med en sådan kommentar så tycker jag att den är onödig. Killar måste lära sig att behandla sina kvinnliga arbetskamrater likadant som sina manliga. Behöver jag hjälp så säger jag till.
Jag har också flera gånger varit med om att någon kommit fram till mig, tryckt en necessär i min hand och sagt ”Sminktjejen är försenad, sminka skådisarna där borta”. Något säger mig att det aldrig skulle hända om jag var kille. Folk anser att jag är duktig på att sminka folk för att jag är tjej. De kunde inte haft mer fel.
Vad har du för projekt på gång nu?
Förra helgen var jag vara kameraoperatör på en cirkusföreställning här i Stockholm som kommer sändas på TV 3 i mellandagarna. Nästa vecka är det en reklamfilm på G.
Vad har du för tips till andra som vill hålla på med film/filmfoto och kanske vara med på större inspelningar? Bara kasta ut förfrågningar åt alla håll ni kan! Filmjobb hittar man inte på arbetsförmedlingen. Man måste vara aktiv och själv fråga runt. Om du inte hittar ett projekt att jobba på – starta ett själv. Det finns alltid eldsjälar som vill hjälpa till.
Detta är ett re-bloggat inlägg från 2012