Första inspelningsdagen avklarad. Tycker det gick ganska bra trots att det blev dålig stämning ibland och lite söl då och då. Men kuuul, kul var det :). Imorgon ska det gå ännu bättre!
Ensam i Molkom
Just nu är jag typ…. Okej jag är inte ensam, men nästan.
Jag är nästan ensam i världens ände, aka molkom…. Okej det är inte världens ände me det känns väldigt mycket som att det är en liten plats som är avgränsad från resten av världen, det känns väldigt mycket så. Men klart att det finns folk här fortfarande, men alla är vi upptagna av vår egen ensamhet.
Jag saknar mina klasskompisar väldigt mycket nu, finns ingen i min klass kvar.
Men vi ses ju på söndag några av oss och resten av oss träffas ju på måndag.
Skulle vi till Karlstad då, eller hur var det? 😕
Att lämna ett hem.
Det jag känner just nu kommer säkert (förhoppningsvis) alla känna en dag.
Det känns så konstigt, om en vecka så flyttar jag imorgon. Samtidigt som det är spännande och läskigt så känns det ensamt.. Ensamt!? Jag ska bo på internat, jag lär ju vara riktigt less efter en vecka xD . Men det kommer nog vara en gnutta isolerande med. Att bo med folk jag inte känner som de flesta är från södra sverige och de kommer säkert dra deras Norrlandsskämt 😛 vilket jag faktiskt ser fram emot.
Mamma kommer att grina som fan, hon brukar grina när jag ska fara till pappa över helgen … Hon blir tårögd när jag ska sova över hos en kompis en kväll… Shit, jag kommer att dö.
Jag jobbade på modo hockey förra säsongen som Kamera(kvinna) och idag är det match, den är jag tvungen att se.
Vilken nostalgi, det blir som ett avslut.
Farwell Norrland, I shall see you again.