Det var väldigt svårt att välja en dag ska jag säga, det stod mellan dagen jag och mina kompisar träffade Lordi för första gången, dagen jag och Robin blev ”kära” eller dylikt. Det slutade med att jag valde, dagen jag sa hejdå till världens bästa klass.
2008-2010 gick jag på Molkoms Filmlinje. Eftersom att vi alla bodde på internatet förr eller senare så kändes vi väldigt samansvetsade redan efter någon vecka. Trots att det kändes ganska självklart att vi bara var 2 tjejer i klassen (båda hette Anna och det är därifrån Anna Röd kommer) till en början så suddade åtminstone vi i klassen, ganska snart ut de könsnormerna. Vi var ett gäng sköna personer helt enkelt som älskade att göra film, trots att vi var lata som fan vissa dagar och festade ganska hårt vissa (typ alla) helger.
När vi sa hejdå så kände man att det inte var föralltid, jag har träffat alla i min klass igen några gånger, vissa har jag träffat många gånger. Men det man inte tänkte på vad hur det skulle kännas att komma tillbaka till Molkom. Platsen så långt från resten av världen, platsen där vi skapade, skrattade, grät och mådde skit skit skit.Jag har varit i Molkom 2 gånger sen jag slutade och det är inte detsamma, visst allting ser typ likadant ut, luktar likadant och alla i personalen är lika trevliga men det är inte samma sak. Inte ens Molkom pizzan smakar densamma. Kärleken, ångesten och mitt hem finns inte kvar. Men jag ångrar inget, det är 2 av de bästa åren i mitt liv.
Gå folkhögskola folk, gillar ni att göra film/skådespela så sök till Molkoms Folkhögskola.