Ni saknas mig
Så var man hemma då, kan inte riktigt fatta det. Att de två bästa åren i mitt liv är slut, vad händer nu? Vad har ödet väntades åt mig nu? Jag tror jag vet vad som komma skall men usch, det här är jobbigt. Dagen som var så långt bort under 2 år kom igår och det var jobbigt, usch vad jobbigt det var. Tårarna, de ledsna ansikten, slutet speglandes i allas ög0n. Misären och ångesten.
Pappa sa att dem skulle komma och hämta mig vid 16:00 med min lillebror, men dem kom vid ungefär 14:00, det var jobbigt det med. Jag gick från hans rum, ut i korridoren ”De är här nu”. Vi kom fram till att jag skulle ringa precis innan jag for, jag grät inte, han grät inte, vi grät inte. Jag hade redan gråtit så mycket.
Vi packade in mina saker i bilen, min lärare kom fram och berättade för min pappa hur duktig jag varit under 2 år. ”Du har en sjuhelvetes dotter”, pappa såg nervös ut och sa ”Jaha, det lät ju bra.”, det är min pappa det.
Sen var vi redo, jag ringde honom och sa att det var dags nu. Sen gick jag ner till parkeringen och vi sa hejdå, jag grät inte då heller, det var jobbigare än tårar. Jag hoppade in i bilen och då ringer Per och säger ”Du ska väl inte åka utan att säga hejdå!?” så jag gick ut och vi sa hejdå med, medan jag och Per sa hejdå så stod han där borta, det blev jobbigare. Vi gjorde ett till försök att sätta oss i bilen, sen bestämde vi att vi skulle äta en molkompizza, min sista molkompizza. Det gjorde vi, sen åkte vi. Jag hade bett så många som möjligt av mina klasskamrater och skolkamrater att skriva i min bok och det var så fint att läsa, det kändes så bra i hjärtat. <3
Vid 00:00 var vi hemma. Vi packade in lite saker, jag gick och la mig, mamma frågade om jag var sur. Tova, min lilla bebis fattade nog att jag var ledsen så hon gick och la sig i min säng med mig. Jag kollade igenom extra materialet på vår molkom dvd och grät lite, sen kollade jag på bakommaterial på vänner och somnade.
När jag inte vaknade i Molkom, med honom, så grät jag igen.
Allt känns som slutet i O.C.
your warm arms
I’m miles from where you are,
I lay down on the cold ground
I, I pray that something picks me up
And sets me down in your warm arms
Home sweet home.
Jag börjar nog längta hem litegrann nu ändå. Längtar efter min familj, min bror och min katt mest tror jag just nu och mamma såklart och hennes goda mat. Pappa saknar jag också men jag är nog inte en lika stor del av hans liv som jag själv hade velat :/ , vet inte om det har att göra med att vi är väldigt lika eller så men han är iaf närvarande. Saknar alla! Imorgon ska jag gå på bio med min bror David och min son Artem, vi ska se AVATAR som utan tvekan är årets mest hypade film vilket innebär att jag har extremt stora förväntningar. Alla mina kompisar som sett den har älskat den, velat starta förhållanden med den och what not :P..
Kommer hem ikväll vid halv elva typ, åker tåg nästan hela vägen så tar inte så lång tid som det kan göra vilket är riktigt skönt. När jag kommer hem tror jag nog bara att jag ska sova, kanske ta ett varmt bad innan jag somnar, bara släppa allt och typ glömma Molkom lite. Det känns verkligen som en dröm hela Molkom ibland, verkligen som en plats som inte hör samman med resten av världen. Som person känns det som jag utvecklats lika mycket i Molkom som jag gjort på 10 år typ och kommit så mycket närmare människor redan när man känt varandra 2 veckor. Fysiskt går tiden så sakta ibland men psykiskt så snabbt. Klart man blir förvirrad, hoppas att jag kan tänka lite nu när jag är hemma.
Tystnad
Jag tycker att det är en lite dyster dag idag av någon anledning. När man kollar ut kan man inte riktigt bestämma sig för ifall det är vinter eller höst. Snön som en gång låg fint på marken (fast inte lika fint som hemma i övik då 😛 ), har för några dagar sedan smällt.
Jag längtar hem lite extra mycket idag 🙁 jag vill krama om min mamma och sova med min katt på magen. Jag vill lana med min lillebror och Ogge och jag vill kolla på vh1 rocks hela kvällen med pappa.
Men jag älskar det här, alla människor här är så intressanta och kommer från olika städer och alla är jätte trevliga. Jag får lära mig om film och skapa film med människor som har det som intresse med, precis som jag. Och nu är inspelningsveckorna slut, trots att de är de bästa veckorna så tar dem på krafterna. Redigeringen är hetsig med om du är seg men ändå lugnare och såklart rolig den med.
Tänk att det är lördag och jag är små-deppig.
Surt.