Anna Röd

- Nörd & Filmskapare

Mina tankar lever

Jag vill blogga igen, jag saknar det.

Jag vill skriva om min dag när jag åker hem från jobbet. Samla mina tankar om olika diskussioner eller nyheter. Jag vill skriva dikter. Jag vill samla bilder. För den som vill läsa men framförallt för mig själv.

Jag tittar ibland tillbaka och läser i min blogg. Jag har inlägg här som är ifrån 2008, när jag först flyttade hemifrån. Över 10 år av tankar, historier och bilder. Över 10 år fyllda med ångest, ilska, sorg, glädje, kärlek och eufori.

Jag ska se till att även lägga in min dagbok från helgon här när jag får tid. Då kommer ytterligare 4 år adderas.

Ni, som fortfarande läser eller vill läsa. Ni har fått läsa om mina olyckliga kärlekar, ni har fått läsa om mina politiska åsikter, ni har fått läsa om min lyckliga kärlekar, mina stunder på events när jag kände mig som en riktig bloggare och ni har fått läsa om när de som står mig nära har dött.

Att få skriva ur sig eller prata ur sig är så värdefullt. Att få ventilera och samla sina tankar är livsviktigt.

Så, hej igen.

[?]

Alla har sagt att de tycker att jag är så fin ikväll. Vissa har sagt att jag alltid borde se ut såhär. Men de har inte tänkt på varför jag gör mig fin.

Ett gäng sitter i korridoren och snackar, bland dem är jag Mid och Piraten.
Mid – Jag kan läsa dig som en bok piraten, allt du vill just nu är att gå och lägga dig.
Du väntar på att alla ska gå och lägga sig så att du kan göra det med.
Piraten – Det är sant, fan vad bra du är.
Jag – Jag då! Vad väntar jag på?
Mid väntar ett tag.
Mid – Jag tycker att du har väntat för länge, du borde sluta vänta och släppa loss och leva här och nu.

Uppdatering 2.2

Hej där. Har inte skrivit på ett tag, för mycket saker har tagit upp min tid denna vecka, men nu är det fredag, det känns skönt. Kan svära på att denna vecka varit längre än 5 dagar, absolut. Det har varit en bra vecka, om än en hektisk vecka med mycket stress och planering.

Jag saknar något, men vet inte vad. Helt plötsligt är det kallt i mitt rum och jag ryser mer än vanligt. Något saknas mig..
Jag orkar nog dock inte leta efter, jag kan bara hoppas att det hittar tillbaka. Eller så kanske jag trodde att jag tappat något men sedan kom det tillbaka och överraskade mig med mera trassel?

Alla mina frågor kan definitivt bilda massor av frågor som bildar ännu en djup men oförståelig dikt. Här kommer vågen av stress, icke befintlig fritid, filmarbeten och konflikter.

Jag är redo att ta emot den med öppna armar, välkommen.

Förvirrad och allt annat

Jag förstår mig inte på människor ibland. Folk säger att de vill en sak och sen när livet fortsätter för en så ska de göra narr av det? Eller?

Förstår man inte vad man hade föränn det är försvunnet eller vad är det du menar? Förlåt att jag inte finns där att kyssa marken du går på längre, men jag är värd så mycket mer. Nu när allt du ville blir sant så hoppas jag att det verkligen var det du ville.

– T-red

Barndom

Gud vad allting var enkelt när man var barn, allting var bara lek. Nästan allting.
Man hade i princip inga bekymmer utan bara, var, man bara existerade.

Nuförtiden planerar jag mitt liv i förväg, men det konstiga är att för några månader visste jag exakt vad jag skulle göra efter mina (förhoppningsvis) två år här, men det vet jag inte nu längre. Ska man kanske ta en pause ett år? Men har jag tid med det? Ska jag söka mig till ännu en utbildning? Det lär nog bli ganska många om jag vill jobba med film iallafall. Har faktiskt en grym sukt efter att bara vara hemma ett tag och inte ha några som helst bekymmer. Bara existera och inte bry mig om något alls, kanske jobba lite men i första hand umgås med mina vänner och göra film. Fy vad skönt det skulle vara? Men jag tror att när jag väl är där skulle jag nog bli galen eller något, för att det inte händer något och för att jag vill plugga, ett tu tre har man blivit så bekväm av sig att man inte orkar börja plugga igen.

Det är en sån extrem stress, jag vill jobba som regissör men det lär ta ungefär 10 år innan jag är där….. om jag är duktig vill säga eller överhuvudtaget har talang eller möjlighet att någonsin komma dit. Men när jag är typ 30 så vill jag ju börja fundera på att skaffa familj och grejor, för jag vill nog inte göra det innan dess… Då kommer jag ju inte ha tid att jobba speciellt mycket. Men vill jag överhuvudtaget skaffa barn!? Den där ensamstående affärskvinnan låter ju ganska coolt med, sen kan jag ha massa katter när jag blir gammal?… Men samtidigt vill jag ha några små minisar att fylla med massa skitsnack om drakar, jultomtar och enhörningar och några att sprida min enorma kunskap till.

Nä, jag vet faktiskt inte.
Nu blev jag bara yr.