Jag har alltid undrat varför eller hur man kan bli kär?
Hur kan denna känsla framkallas? I really don’t get it.
Plötsligt står personen där, någon man just träffat eller någon man kännt i flera år och ett tu tre så lyser dem i ett helt nytt sken. Plötsligt så har de en sådan makt över en och förmodligen anar dem inte ens det.
Hur kan en person få det att pirra i magen och fräta i bröstkorgen på ett sådan grymt sätt?
Hur kan en person få en att faktiskt känna ett organ som det inte är tänkt att man ska känna?
Eller en ännu större fråga, hur kan en känsla vara så fantastisk men samtidigt bland det värsta man någonsin får känna.
En känsla man ibland skulle göra allt för att få leva utan men ändå håller fast vid för blotta livet.
Och sen då? Hur kan en sådan extremt stark känsla försvinna sedan?
Efter några år, månader eller kanske till och med veckor?
Ett köttsår läker väl aldrig? Det blir ett ärr.
Men vad ska man göra om man är med i kriget utan att få ett köttsår?
Man går ut i kriget utan att riktigt veta varför utan man går där med sin skinande rustning, i den glödheta solen på det tomma fältet täckt av sand och blod från krigare som fallit, krigare som gett upp. Någonstans vet man att man längtar efter det svidande hugget av att få ett köttsår. Man får möta många krigare som är ute av samma anledningar som en själv och troligen med samma rädsla, allt som behövs är ögonkontakt. Men ibland känner man inte hugget, ett hugg träffar en utan att märkas, smidigt och dödligt.
Plötsligt kommer någon framför en, ögonkontakten fångas och man känner hugget men krigaren släpper blicken. Du stannar upp och undrar hur en sådan stark känsla bara kunde träffa dig? Varför jag, en sån här börda ska delas av två! Man springer efter men blir ignorerad. Du drar ditt svärd och försöker att göra någon slags skada men krigaren har en sköld och det slutar med att du själv blir skuren och sårad för ditt svärd är trubbigt och krigaren är immun.
I slutändan är det ett krig emot dig själv istället och dina egna köttsår blir alltid infekterade.