Vad tycker jag om vargjakt?

Vargar är av genetik och ren natur ett väldigt skyggt djur. Oftast så flyr de så fort de får vittring av människan, lite likt människan så fort de får vetskap om att en varg finns i närheten. För vi har sedan långt bak i medeltiden hört historier om vargar och hur farliga de är. Självklart kan en varg vara nyfiken med, det betyder ju dock inte att den kommer att attackera dig, de kommer troligen bete sig som en hund som aldrig tidigare träffat en människa på nära håll (men en väldigt stor hund med fina tänder). Det händer väldigt sällan att en människa blir attackerad eller dödad av en varg, t.ex i Finland har inte en människa blivit attackerad av en varg de senaste 100 åren.

Det blir lite jobbigare när vi börjar prata om samernas renar, eller vilken människa som helsts renskötsel. Just den frågan gör mig kluven också. Jag tycker att det beror just på förhållandet ägaren har till renarna. Ses de här renarna som en affär? Som en industri? Ja alla kan ju bli av med sitt företag på ett eller annat sätt, stöld, brand osv osv. Nä, jag ska inte yttra mig där. Jag har aldrig gått i konkurs eller blivit ruinerad på det sättet. Om vi dock ska gå till den kärlek vi människor kan känna för djur och som jag tror (hoppas) att vissa renskötare kan ha till sina renar med, så blir det en helt annan sak till mig.

Jag har en liten katt som jag haft sedan hon föddes, hon bor hos min mamma eftersom att hon vill kunna vara ute och jag vill inte ha henne ute mitt i stan, men varje gång jag kommer och hälsar på så springer hon fram till mig och börjar jama för fullt och ska gosa. Sen sover hon oftast hos mig i min säng med, även fast jag inte är där. Tycker så sjukt mycket om den där lilla hårbollen och om en varg kommit och börja hugga efter min katt, inte en sekund hade jag tvekat på att ta till mig närmaste vapen och attackerat. Spela roll om det varit fängelse som väntat eller whatever. Detsamma hade jag självklart gjort om det handlat om en familjemedlem eller vän. 

Jag tänker inte gå in på den frågan om att skydda sitt boskap eller ”företag”. Om en varg börjat tugga på min företagslokal eller skitit i den eller förstört mina papper, nej jag hade inte skjutit den men detta var ju dock världens sämsta jämförelse. Jag kan helt enkelt inte sätta mig in där.

Något som dock stör mig är dessa ”hobbyjägare”. De som enligt mig bara sitter i sin soffa med geväret och bara inte kan vänta på att få skjuta ett djur. Usch, jag tycker att det är riktigt äckligt och jag vill bara gå fram och spy på dessa människor och hoppas att min spya luktar lika illa som deras psyke måste göra. För de jagar inte för mat, det finns fullt av kött som ruttnar inne i affärerna men tydligen så smakar ju mord av egen hand bättre än industritillverkat. DOCK, att faktiskt jaga för mat är en sak. Att bo någonstans 20 mil från närmaste affär utan bil eller pengar och behöva mat, visst det är helt naturligt. Vi måste äta. Om jag själv fastnade på en öde ö och den gröna maten försvann skulle jag troligen med jaga. Jag vet inte om jag skulle klara av de psykiskt men jag skulle åtminstone förstå att jag måste.

Så deta var lite om vad jag tyckte..