Var hälsade från den röda planeten läsare,
Idag tar jag er med på en resa genom tid och rum, eller åtminstone genom mina minnen från en söndag i mars 2009 när jag var 20 år gammal. Det är som att titta på gamla fotografier och känna doften av svunna tider, då livet var bekymmerslöst och pizza var en fullvärdig måltid.
Söndagen började tidigt, runt 9-10 på morgonen – en tid då jag inte hade hört talas om begreppet ’tidig morgon’. Efter att ha tittat på några avsnitt av ’Vänner’, vilket förmodligen var min enda träningsrutin vid den tiden, insåg jag att denna dag inte skulle bli särskilt händelserik. Men åh, vad den var enkel och obekymrad.
Jag utförde några av livets stora prestationer den dagen: bäddade sängen, rengjorde handfatet (förmodligen på grund av en plötslig våg av vuxenansvar), och handlade smink från Tradera. Livet var ett enklare nöje och ’Top Model’ var den höjdpunkt som avslutade dagen.
Hoppa nu framåt till mars 2024, och här står jag som en rymdresenär på den röda planeten, eller i alla fall på Täby-satelliten. Efter arbetsdagen återvänder jag hem med Andrea, mina två katter och Andreas barn. Vi landar i köket, pratar och lagar mat – en måltid som ibland är mer komplex än att laga till en pizza.
Efter matlagningen känner jag mig ofta utmattad. Ja, jag vet, det är en överdriven reaktion på att ha deltagit i vardagsaktiviteter. Jag går tidigt till sängs, för struktur och rutiner är min räddning, och återhämtning är mitt mantra.
Att reflektera över dessa två tidsperioder får mig att dra på smilbanden och undra om den 20-åriga versionen av mig skulle vara imponerad av den som skriver till er idag. Men varför inte? Livet är en resa och jag har bokstavligen tagit mig från ’Vänner’-maraton till att vara en rymdresenär på en planet med ojämn gravitation.
Så, kära läsare, håll inte fötterna på jorden, för jag är redan på väg mot den röda planeten.
Kärlek och kosmiska kramar, Anna Röd
Tack so mycket