Jag har inte varit aktiv på internet den senaste dagen, har kikat och så men inte kännt att jag velat skriva något, det är för att jag igår vid ungefär 18 tiden fick veta att min farfar gått bort. Tror att de senaste timmarna är de enda timmarna jag inte gråtit sen dess och det är nog helt enkelt för att jag inte tänkt på det, försökt att tänka på annat. Så fort jag tänker på det och analyzerar det så att ord som aldrig och borta kommer upp i mitt huvud så får jag en ångestattack och får nästan svårt att andas.
Som tur har jag Robin <3 och så fort jag vet att han är i närheten så mår jag bra och kan även tänka på annat. Men nu har jag iallafall skrivit vad som hänt så nu känns det lite bättre och jag hoppas att jag ska må bättre imorgon och nästa vecka när skolan börjar. Så att jag inte behöver fortsätta gå runt såhär och typ vara försiktig med vad jag ser och tänker.
Jag saknar min farfar, man brukar ju alltid få höra att folk ångrar att de inte träffat sina älskade mer när de väl går bort och för mig är det inte annorlunda. Jag vet iallafall att han har det bra och slipper lida nu.
Och jag hoppas min söta lilla farmor kan ta sig igenom detta så smärtfritt som möjligt.
Och min pappa och hans syskon.
Det känns som att jag ska vara ledsen för evigt nu, som att jag bara kommer gå och vänta på nästa dödsfall och det får jag såklart ännu mer ångest av, man kan inte leva så. Så jag ska försöka le, skratta åt de små sakerna och minnas de fina minnena av Kalle Anka, Vackra håret, Jazzfarbrorn, Festprissen och Rimm-mästaren.
Min farfar <3
It is foolish and wrong to mourn the men who died.
Rather we should thank God that such men lived.
Jag beklagar verkligen
Kram Maria
usch så hemskt! 🙁 beklagar och rip!
min farfar har oxå gått bort, gjorde det i slutet av 2009, de veckorna efter där var jag helt off, ingen kunde prata med mig, lyssnade nt på någon, det var en väldigt jobbig tid :/
Beklagar sorgen 🙁
Vad fint du skrivit o vilka fina bilder,farfar finns alltid i vårt hjärta o i våra minnen men vi kommer ju dit nån gång där livets ljus brinner ut,så är det för vi kan inte leva förevigt även om vi vill det. Älskar dig Anna.
Åh, beklagar verkligen. Det är nog aldrig lätt att förlora en familjemedlem. Min morfar dog när jag var liten så honom han jag aldrig träffa eller så. Men någon gång kommer ju även jag få vara med om det och då vet jag inte hur jag kommer att reagera 🙁
Man kan ju trösta sig med att hans tid kanske var inne? Alltså att han var gammal. Eller dog han av en sjukdom?
sv: Jaha. Då är det såklart ännu svårare. Då får man se det positivt att hela 80 år inte är alls dåligt att bli när man har cancer. Och att han var pigg och glad fram tills dess är ju ännu bättre. Min farfar är bara lite under 70 och är ganska dålig redan med organ, syn och hörsel.
Tankar till dig!
Sv: Allt är bra här! Själv då?
sv; ja, tur du har din kille!
ja, det är jobbigt att gå till skolan sen, men vännerna finns alltid där och störtar en, ♥
Usch, det är så sorgligt när en nära går bort. :C
Vila i frid din farfar! ♥
<3<3<3<3 Beklagar sorgen i massor. Kramar på dig.
:'( <3