Jag satt och väntade med mamma i väntrummet hos en tandläkare.
Det verkade vara ett riktigt hemskt ställe, det satt fullt med folk och alla var intryckta i ett litet rum. 
Till höger av rummet satt alla och väntade och där fanns även en dörr som ledde till en toalett.
Mamma och jag satt där riktigt länge så tillslut så blev mamma kissnödig och gick mot toaletten.
Jag satt och väntade där och bråkade även med tanten som satt i disken, men det tog ju sådan fruktansvärt lång tid!

Tillslut så lägger jag mig tvärs över två stolar och sover.
Blir väckt av tanten som skäller på mig och en annan person som också lagt sig ner för att sova.
”Det här är inget sovrum!”
Säger tanten och jag ursäktar mig.
”Den du kom med har gått härifrån också”
Jag kollar mot stolen där mamma satt och kommer sedan på att hon är på toan.
”Nej hon är på toan”
”Nej hon gick för flera timmar sedan”
Säger tanten då och jag tittar mot hennes plats och påpekar sedan att både hennes väska och jacka är ju kvar. Sedan kommer jag faktiskt på att hon ju har varit inne på toan väldigt länge och tittar dit.
En lång kö har bildats utanför dörren till toaletten så jag springer dit, oroad.

När jag kommer in i rummet med alla toa-bås så ser jag att två kvinnor är där, en av dem håller på att spy i en toalett som inte är i ett bås och den andra kommer precis ut ur ett.
På golvet ligger min mamma 🙁 hon är vriden jättekonstigt och andas inte.
Jag böjer mig upp och tar henne i mina armar och hon är så lätt, nästan som att hon är ihålig och hon har också stelnat. Jag gråter fruktansvärt mycket och känner ångesten, ilskan och hämndlystenheten i min brinnande mage. Jag pekar på de två kvinnorna som befinner sig i rummet och frågar om det är de som är de skyldiga och att de ska stanna här tills polisen kommer. Men sanningen är att jag vet inte hur många kvinnor som gått in och ut ur detta badrum. Varför har ingen gjort något? Har ingen sett att min mamma legat där i kanske flera timmar?  Har någon dödat henne? 

Jag vaknar innan polisen hinner komma, om jag ens hinner ringa polisen och jag är ledsen.
Jag kan inte somna om igen, trots att klockan är tidig.

När jag berättar för Robin om drömmen så börjar jag gråta när jag kommer till delen när jag kommer in i badrummet och jag är bara tvungen att skicka ett sms till mamma där det står ”du vet att jag älskar dig va?”