Så, jag har velat se denna film ett tag nu och igår efter inspelningen fick jag chansen! Filmen handlar om Mike (Matthew Perry) som är 37 år. Han har jobbat på samma ställe i cirka 20 år och medan folk som jobbat där i 2 månader blir befodrade så sitter han kvar på samma position.

Inte nog med att hans jobb suger, han fru kräver skilsmässa med och hans barn vill inte umgås med honom? Tänk om han kunde gå tillbaka till då han var 17 (Zac Efron) och hade chans till en basketstipendium men valde bort det för sin fru som då var gravid med deras dotter, tänka sig, det kan han också.

Den här hela grejen med att ”transformeras till sin mamma, hund, bästa vän, sig själv som gammal, sig själv som ung grejen börjar bli riktigt gammal men personligen tycker jag att den slår rätt varje gång! Det är ju roligt? Ska det vara något annat? Det här är en komedi som gav mig allting jag letade efter då jag gick in på biografen.

Jag ville inte hitta min favoritfilm, jag ville inte sitta och analyzera den och leta efter dolda meningar utan jag ville skratta och inte behöva tänka i 1½ timme och exakt det fick jag. Om man vill gå på bion och bli överasskad kanske inte detta är 100% rätt film men vill man ha kul så är det verkligen det, är du känslig och har tur kanske du får fälla en och annan tår med. Filmen är lättsam, romantisk och helskön med karaktärer som kanske inte alltid är trovärdiga men helt klart sköna. + Poäng för nordigheten i filmen med, en film med en nörd i får alltid en extra stjärna i kanten av mig.

Värd att se!
4 (3½) katter av 5
🙂  🙂  🙂  🙂