Hörde att jag har en muterad smiley på min Blogg. Åh vad jag skrattade. Måste se sjukt ut, Längtar tills jag får se den.
Snodde gamm moster elsies cykel. Cyklade t…
Snodde gamm moster elsies cykel. Cyklade tio minuter innan jag hälsade på hos ejvår och herman och snackade om psykopaten dom har till granne, som har filmkameror utanpå hennes 2 meter höga staket. Sen kom david och jag på den briljanta idén att vi skulle cykla båda två på den 50 åriga cykeln. Tror ni den höll? Nej. Skit skraj att behöva punga ut 500 spänn för ett nytt däck. David sa att han ska ge henne 20 spänn som är cykelns värde.
Grillfest med släkten idag/ikväll var kul …
Grillfest med släkten idag/ikväll var kul att se alla, träffas ju inte allt för ofta. Sen på kvällen blev det gnabb i stugan, som vanligt. :p
David sjunger allt han säger. Känns som at…
David sjunger allt han säger. Känns som att vara i den sämsta musikalen någonsin. Det kommer att bli en lång vecka.
Lite sådär
Gick med på bloggriket i hopp om att ja, jag hade tråkigt och det är ju kul när folk faktiskt läser det man skriver :P. Så jag antar att det går till så att folk ska klicka på mina länkar till bloggriket när jag länkar från min blogg? Så klickan gärna :P..
Idag ska jag försöka packa om mina grejer i nya lådor inför flytten.
Sen ska jag städa rummet lite eftersom att Robin kommer imorgon.
Alanya i Augusti!
Igår blev det bokat och klart! Det gick från att vara en tågluff, till att bli en resa till Ljubljana till en resa till
Alanya i Turkiet! Men vi är lika glada för det. I augusti åker jag, Robin, hans syster Sandra och Per!
Vi ska bo på ett fint hotell med all inclusive, två sovrum,
alltså så mycket skit vi kan äta och dricka. Hoppas bara det är bra skit.
Sen går det gratis bussar in till centrum några gånger om dagen så vi fastnar inte på hotellet iallafall.
Jag vill åka båt och se grottor och bada, sen vill jag prova Turkisk Haman med!
Jag ser fram emot resan :)!
Imorgon kommer Robin och hälsar på tills på måndag <3
Vi ska på Nejbirs födelsedagsfest på kvällen, ska försöka titta in hos Helen innan dess.
Sen ska vi på bio på söndag och se sista Harry Potter!
Blir spännande för jag har inte läst den sista boken!
Efter det ska vi fara och hälsa på våra kompisar på Rönnen på måndag innan han åker hem.
Vi har inte träffats sen maj så känns jättebra att få träffa dem igen och säga hejdå :(.
Sen åker jag till sommarstugan i en vecka typ, så blir nog inget internet under den tiden.
Kan ju försöka blogga från mobilen men det är ju ingen som läser så xD hahaha <3
De som skär sig själva
Jag tänkte att jag skulle skriva ett litet blogg inlägg om min syn på att skära sig själv. Eftersom att det är något som har varit vanligt bland ungdrommar och framförallt för unga tjejer både nu och när jag var i tonåren. Jag har aldrig själv varit beroende av att skära mig men haft många kompisar som varit det, eller beroende och beroende jag har haft kompisar som har skärt sig i omgånger mer än en gång i månaden. Jag tänker berätta lite om mina erfarenheter och åsikter om detta beteende.
Första gången jag kom i kontakt med någon som skärde sig var i högstadiet. Det var några av mina kompisar som skärt sig lite i handlederna men en av mina bästa vänner hade ärr över fulla armarna. Jag tycker aldrig att det är rätt att skära sig men jag kan inte dömma folks beteende som fel heller, det enda jag kan säga är att jag på ett sätt förstod henne, hon var en överlevare och hon är nog den enda som jag i princip förstått. Det låter jätte hemskt, som sagt jag tycker aldrig att det är rätt att skära sig, men om det på något sätt förhindrar en för att göra värre saker så.
Varför skär sig tjejer?
Jag tror att det finns olika anledningar, vissa skär sig för att det sägs ge endorfinkickar eller adrenalinkickar som ska få en må bättre, vissa för att den fysiska smärtan övertar den psykiska. Vissa gör det säkert för att deras kompisar gör det. Jag minns att när vi var där i åttan/nian, hon var min klippa. Hon var så stark medan jag mer var vilsen men samtidigt levde i ett tryggt hem. En gång kom hon till skolan med ett jättestort ärr, det var verkligen ett öppet sår och jag blev jätterädd och sa att hon måste till sjukhuset, men där skulle de kontakta en psykolog så hon blev sur på mig och gick. Jag provade att ”klösa” mig själv med ett trubbigt nitarmband när jag kom hem, mest för att kolla om jag kände något. Det började ju inte blöda eller så, men var sjukt läskigt så jag blev ju skraj och vågade inte fortsätta och då såg jag mig själv som svag, för att jag var rädd. När jag sedan berättade detta för henne svarade hon mig:
Men om du mår så dåligt av att jag skär mig så ska du ju inte göra det själv. För då blir du som jag.
Det finns andra vägar. Jag är bara för blind för att se dom.
Jag hoppas att du inte gör det igen eftersom att då kanske du blir förlorad.
Som jag. Men du är starkare än mig. Det vet jag.
Men det är en sak som du ska veta.
Du är inte feg för att du inte vågade skära hårdare. Du är modig då.
Det är jag som är feg för att jag väljer den enkla vägen.
Men jag förstår om du inte vill vara min vän längre.
Om du inte vill vara med mig så behöver du bara säga det.
Jag kommer att förstå.
Jag blir idag lite sur när jag hör tjejer som säger att ”ärren ska man inte skämmas över, dem bevisar att man är stark och att man har överlevt”. Självklart ska man inte skämmas över sina ärr och ja dem bevisar på ett sätt styrka men för mig skulle jag snarare säga att dem visar att man tillåtit sig vara svag, vilket enligt mig är en mycket finare egenskap. Man är stark nog att tillåta sig vara svag, att visa att man behöver hjälp. Ibland när jag hör folk säga/skriva att det visar att man är stark så blir jag självisk. Bara för att jag inte har ärr, bevisar inte det att jag är stark då? Kan inte jag ha varit med om saker för att jag inte har skärt mig själv? Men jag ska vara ärlig, jag har skärt mig själv en gång. Det sorgliga är att det inte heller var speciellt länge sedan. Ungefär ett och ett halvt år kanske och det mer tragiska är att det inte alls var under det jobbigaste som hänt i mitt liv, jag har varit med om mycket hemskare saker men detta var gången jag valde att ta ”den enkla vägen”. Att tilläggas var att jag var onykter och att jag inte vågade att skära djupt denna gång heller, men det började blöda och sjävklart blev jag jätterädd. Man kan fortfarande se mörkare fläckar av dessa ärr och jag skäms över dem. Jag skäms över att jag tillät mig själv att vara svag, men jag predikar ändå om att man inte ska göra det. Jag hoppas fortfarande att de två små fläckarna bleknar eller att min skamm gör det och jag ångrar mig. Det gav mig ingenting alls förutom mer ångest. Det är inget jag gör om igen och jag ska glömma det och låtsas att det aldrig skett.
Det är inte det att jag skämms över att vara en i ”det” gänget. Det ligger helt hos mig själv, det handlar nog att jag förknippar det med just ungdommen och jag anser mig vara gammal nog nu att ha lämnat sådant bakom mig. Att jag tycker att jag tillåter mig själv att vara svag nog, jag menar så fort jag börjar prata om något jobbigt när jag är onykter så börjar jag gråta. Så fort jag blir arg eller pratar om något jobbigt när jag är nykter börjar jag också gråta. (Detta är ju dock inte varje dag, utan det är mer om jag träffar vänner, familj eller kanske oprah)
Därför vill jag göra ett ”shout out” till oss tjejer (självklart killar också) som lidit i tystnad. Som haft det piss ibland pga mobbning i skolan, föräldrar som betett sig dåligt, psykiska eller fysiska svårigheter eller brustna hjärtan. Vi som valde att inte skära oss eller vi som provade en gång men inte tyckte att det var värt det. Vi som valde att fortsätta lida, i tystnad.
The Fan
För ungefär 2 år sedan vad jag och några av mina klasskompisar med på musikvideo inspelningar med regissören Geir Greni (som föresten nyss släppt sin första långfilm på norsk bio, Umeå4Ever). Vi gjorde 4 musikvideor på en helg och jag var inspelningsledare på alla (FAD – First assistant director).
Nu har den första videon vi spelade in släppts!