Gick med på bloggriket i hopp om att ja, jag hade tråkigt och det är ju kul när folk faktiskt läser det man skriver :P. Så jag antar att det går till så att folk ska klicka på mina länkar till bloggriket när jag länkar från min blogg? Så klickan gärna :P..
Idag ska jag försöka packa om mina grejer i nya lådor inför flytten.
Sen ska jag städa rummet lite eftersom att Robin kommer imorgon.
Första gången jag kom i kontakt med någon som skärde sig var i högstadiet. Det var några av mina kompisar som skärt sig lite i handlederna men en av mina bästa vänner hade ärr över fulla armarna. Jag tycker aldrig att det är rätt att skära sig men jag kan inte dömma folks beteende som fel heller, det enda jag kan säga är att jag på ett sätt förstod henne, hon var en överlevare och hon är nog den enda som jag i princip förstått. Det låter jätte hemskt, som sagt jag tycker aldrig att det är rätt att skära sig, men om det på något sätt förhindrar en för att göra värre saker så.
Varför skär sig tjejer?
Jag tror att det finns olika anledningar, vissa skär sig för att det sägs ge endorfinkickar eller adrenalinkickar som ska få en må bättre, vissa för att den fysiska smärtan övertar den psykiska. Vissa gör det säkert för att deras kompisar gör det. Jag minns att när vi var där i åttan/nian, hon var min klippa. Hon var så stark medan jag mer var vilsen men samtidigt levde i ett tryggt hem. En gång kom hon till skolan med ett jättestort ärr, det var verkligen ett öppet sår och jag blev jätterädd och sa att hon måste till sjukhuset, men där skulle de kontakta en psykolog så hon blev sur på mig och gick. Jag provade att ”klösa” mig själv med ett trubbigt nitarmband när jag kom hem, mest för att kolla om jag kände något. Det började ju inte blöda eller så, men var sjukt läskigt så jag blev ju skraj och vågade inte fortsätta och då såg jag mig själv som svag, för att jag var rädd. När jag sedan berättade detta för henne svarade hon mig:
Det är inte det att jag skämms över att vara en i ”det” gänget. Det ligger helt hos mig själv, det handlar nog att jag förknippar det med just ungdommen och jag anser mig vara gammal nog nu att ha lämnat sådant bakom mig. Att jag tycker att jag tillåter mig själv att vara svag nog, jag menar så fort jag börjar prata om något jobbigt när jag är onykter så börjar jag gråta. Så fort jag blir arg eller pratar om något jobbigt när jag är nykter börjar jag också gråta. (Detta är ju dock inte varje dag, utan det är mer om jag träffar vänner, familj eller kanske oprah)
Därför vill jag göra ett ”shout out” till oss tjejer (självklart killar också) som lidit i tystnad. Som haft det piss ibland pga mobbning i skolan, föräldrar som betett sig dåligt, psykiska eller fysiska svårigheter eller brustna hjärtan. Vi som valde att inte skära oss eller vi som provade en gång men inte tyckte att det var värt det. Vi som valde att fortsätta lida, i tystnad.
För ungefär 2 år sedan vad jag och några av mina klasskompisar med på musikvideo inspelningar med regissören Geir Greni (som föresten nyss släppt sin första långfilm på norsk bio, Umeå4Ever). Vi gjorde 4 musikvideor på en helg och jag var inspelningsledare på alla (FAD – First assistant director).
Nu har den första videon vi spelade in släppts!
Jag tänker ibland tillbaka på min barndom, minnen från skolan eller random vardags ögonblick.
Både de bra och de dåliga kan vara underhållande att tänka tillbaka på och det är lätt att vara efterklok.
Igår tänkte jag tillbaka på något som hände i tvåan på grundskolan.
En dag i veckan hade jag, mamma och min lillebror myskväll.
Då tog vi på oss våra pyamasar och kanske åt lite godis eller så men framförallt så såg vi på något på tv eller en film. Det var alltid olika dagar men jag har ett svagt minne av att det oftast var onsdagar eftersom att det var voxpop då. Under denna kväll så var inga kompisar eller telefontsamtal tillåtna för oss alla (framförallt för mamma som lätt kan snacka med sina kompisar i en timme). En av dessa dagar kom en av mina kompisar förbi och knackade på, denna kompisen bodde ganska nära mig och det var nog bara 5min promenad eller så, iaf så knackade min kompis på dörren och min mamma öppnade och svarade att tyvärr kunde hon inte komma in ikväll för vi hade myskväll. Min kompis sa att okej då och gick väl hem igen.
Dagen efter kom jag till skolan och allt var som vanligt, satte mig vid min bänk eller vad man nu hade i tvåan och min kompis storebror, som var lika gammal som mig, kom då fram till mig och sa någonting till mig och avslutade sedan med – ”Myskväll?”, se upp för snart kanske du inte har några kompisar…
När jag tänker tillbaka på den ”repliken” nu så skrattar jag gott, då tycke jag ju att det kändes lite hotande och berättade det för mamma som förklarade att man faktiskt inte behöver ha kompisar hos sig hela tiden och att de kompisar som inte förstår det inte är riktiga kompisar, sen berättade hon också att det faktiskt är våran rätt att ha våran ”myskväll”.
Nu håller jag ju faktiskt med mamma och tycker att det faktiskt är ens mänskliga rättighet att få ha myskväll xD haha. Men framförallt så tycker jag att repliken där nog är det töntigaste som finns. För vilken polare säger egentligen upp vänskapen för att man bara vill stanna hemma och softa för sig själv en kväll?
*Intresse klubben antecknar*
Glad midsommar 🙂
Men nu var det faktiskt inte midsommar jag tänkte skriva om, utan studenten!
Var ju inte jätte längesedan studenten var (vilket föresten ger mig en känsla av att sommaren snart är slut!)
Brukar ni säga att studenten var den bästa dagen i ert liv?
Det var det inte för mig iaf… Visst att studenten var sjukt jäkla kul och en fin dag, men inte den roligaste dagen i mitt liv! Bland annat så har jag ju typ levt kanske en fjärde/tredje del av mitt liv så hur kan jag veta det? Även om jag blir överkörd idag och dör eller så, så var det nog fortfarande inte den bästa dagen i mitt liv.
Förutom att det är sjukt kul, vad är det som är så bäst?
”Jag behöver aldrig mer sitta vid en skolbänk!” – Ehm pluggar inte typ hälften av alla studenter vidare? I skolor som troligen är ÄNNU svårare och jobbigare?
”Ingen mer som bestämmer över mig” – Jobb? För de flesta börjar ju inte med att jobba som chefer och ärligt talat så är gymnasiet en evig lek jämnfört med de flesta jobb, eller så är det något fel på mig.
”Så jäkla kul att åka flaaaaak <3” – Om detta är sådär skitkul och gör att studenten är den bästa dagen någonsin för dig, så ja då förstår jag dig men tycker också lite synd om dig :P..
”Jag var mobbad största delen av gymnasiet så känns skönt att fira att man kommer därifrån” – En BRA anledning, jag är glad för dig liksom.
Ja, det är svårt.
Är inte studenten ganska sorglig? Man får säga hejdå till sina klasskompisar, en skola man förhoppningsvis tyckt är bra och rolig och man säger hej till ett liv som är allt annat än förutbestämt för de flesta. (Vilket kanske också är en del av det som är så jäkla grymt och spännande). Jag kom ihåg att när jag tog studenten hade jag precis börjat lära känna alla mina klasskompisar, jag hade äntligen gått från en outsider till en av klassens clowner, på ett sätt hade jag nog hittat mig själv.
Sedan började jag i en klass där det kändes som att jag kände alla efter en vecka och vi alla var kompisar genast, en fantastisk klass som jag älskar högt. Men där var jag plötsligt inte rolig längre, jag ansågs väl vara sprallig men i senare efterhand har man fått höra att man folk tyckte, eller snarare TRODDE att man var ganska dryg. Anna verkar dryg… Sen får man börja försöka hitta sig själv igen.
Livet är inte enkelt, man får ständigt försöka dra tillbaka sig själv i ett stryp koppel och försöka att inte tappa bort sig. Ingenting är hellre förutbestämt. Du kan gå från zero till hero eller bli sparkad från ditt jobb när du precis köpt hus och har en unge påväg.
Så egentligen var nog studenten den läskigaste dagen i mitt liv.
Jaaa, jag står fortfarande och kvalar lite om jag ska hänga med ett grymt gäng till en stuga imorgon och fira midsommar som man ska, eller om jag ska vara hemma och packa för att sedan dra till mamma och tillbringa kvällen med Tova och kolla på film eller något. Känns som att jag kommer få tillbringa tillräckligt många kvällar så i sommar ändå…
Så det lutar extremt mycket mot att åka bort! Tänkte då ta mig till stan idag och dra till systembolaget men det regnar och är ju en så himla bra dag att städa så jag får trängas i kön imorgon! Får se till att jag inte slösar bort allt för mycket pack och städ tid medans jag gör det bara. Så blir till att fixa så mycket som möjligt idag!
Sen såklart, lär det ju sluta med att jag inte alls packa lika mycket som jag borde ;D och spelar sims istället!
Här är lite nostalgiska bilder på läggan!
I’m gonna miss you <3 min första egna lägenhet.
