Studenten, den bästa dagen i ditt liv?

Idag är det midsommar! Glad midsommar på er alla, idag ska jag åka ut med några kompisar och bekanta och blivande kompisar osv osv, till en stuga för att fira :). Det känns bra även fast jag har en hel del kvar att packa, men jag har liksom inte gjort något på de senaste midsomrarna. Visst att förra året så bestämde sig jag och Robin för att bli ihop 😉 men förutom att vi fick rå om varandra så gjorde vi ingenting. Vi kollade på film och det har jag gjort de senaste 3-4 åren. Så känns gött att göra något annat än att sitta hemma :).

Men nu var det faktiskt inte midsommar jag tänkte skriva om, utan studenten!
Var ju inte jätte längesedan studenten var (vilket föresten ger mig en känsla av att sommaren snart är slut!)
Brukar ni säga att studenten var den bästa dagen i ert liv? 
Det var det inte för mig iaf… Visst att studenten var sjukt jäkla kul och en fin dag, men inte den roligaste dagen i mitt liv! Bland annat så har jag ju typ levt kanske en fjärde/tredje del av mitt liv så hur kan jag veta det?  Även om jag blir överkörd idag och dör eller så, så var det nog fortfarande inte den bästa dagen i mitt liv.

Förutom att det är sjukt kul, vad är det som är så bäst?
”Jag behöver aldrig mer sitta vid en skolbänk!” – Ehm pluggar inte typ hälften av alla studenter vidare? I skolor som troligen är ÄNNU svårare och jobbigare?

”Ingen mer som bestämmer över mig” – Jobb? För de flesta börjar ju inte med att jobba som chefer och ärligt talat så är gymnasiet en evig lek jämnfört med de flesta jobb, eller så är det något fel på mig.

”Så jäkla kul att åka flaaaaak <3” – Om detta är sådär skitkul och gör att studenten är den bästa dagen någonsin för dig, så ja då förstår jag dig men tycker också lite synd om dig :P..

”Jag var mobbad största delen av gymnasiet så känns skönt att fira att man kommer därifrån” – En BRA anledning, jag är glad för dig liksom.

Ja, det är svårt.
Är inte studenten ganska sorglig? Man får säga hejdå till sina klasskompisar, en skola man förhoppningsvis tyckt är bra och rolig och man säger hej till ett liv som är allt annat än förutbestämt för de flesta. (Vilket kanske också är en del av det som är så jäkla grymt och spännande). Jag kom ihåg att när jag tog studenten hade jag precis börjat lära känna alla mina klasskompisar, jag hade äntligen gått från en outsider till en av klassens clowner, på ett sätt hade jag nog hittat mig själv.

Sedan började jag i en klass där det kändes som att jag kände alla efter en vecka och vi alla var kompisar genast, en fantastisk klass som jag älskar högt. Men där var jag plötsligt inte rolig längre, jag ansågs väl vara sprallig men i senare efterhand har man fått höra att man folk tyckte, eller snarare TRODDE att man var ganska dryg. Anna verkar dryg… Sen får man börja försöka hitta sig själv igen.

Livet är inte enkelt, man får ständigt försöka dra tillbaka sig själv i ett stryp koppel och försöka att inte tappa bort sig. Ingenting är hellre förutbestämt. Du kan gå från zero till hero eller bli sparkad från ditt jobb när du precis köpt hus och har en unge påväg.

Så egentligen var nog studenten den läskigaste dagen i mitt liv.