Category Archives: Recensioner

Jake Sully (Sam Worthington), en gammal marinsoldat som blivit rullstolsbunden, får ta sin brors plats i ett projekt, när hans bror blir mördad. Hans bror var forskare och skulle ingå i ett projekt på månen Pandora. På Pandora finns en slags metall som kan rädda Jorden från att dö, kruxet är att på den platsen där metallen finns som mest ligger en av urinvånarnas städer. Arten kallas Na´vi och anses vara en art lik människan fast primitivare men fysiskt sett mycket starkare och längre.

Jake Sullys bror fick en avatar odlad efter sig, en avatar är en kropp gjord av både mänsklig DNA och DNA från Na’vi och eftersom att Jake och han var enäggstvillingar så stämmer deras DNA och Jake kan på så sätt även han styra denna avatar. Jakes jobb blir väldigt snart att igenom att faktiskt umgås med Na’vi, lära sig av dem och försöka få deras förtroende för att senare få dem att flytta. I gengäld ska han få sina ben fixade men saker och ting blir inte riktigt som Jake tänkt sig och han börjar undra vilken av hans nu 2 kroppar som egentligen är avataren..

Detta måste vara årets om inte mitt livs mest hypade film. Vart jag än gick så tycktes jag få ta del av hypen, igenom affischer, trailers och det eviga snacket om filmen. Vilken umgängeskrets jag än umgicks i så fanns alltid den där personen som tycks leva för att få se denna film. En sådan mäktig hype att jag så fruktansvärt lätt skulle kunna bli besviken, men det blev jag inte. Jag hade hört att kritiker på en förhandsvisning sagt att de inte kunnat se vad som var 3D och inte och det är faktiskt sant ibland, vissa saker ser verkligen riktiga ut och om det inte gjorde det först så vänjer sig ögonen och sinner på något sätt så att allting väcks till liv, om inte jag tyckt om handlingen så hade iaf mina ögon en fest, vackert!

Jag ska vara ärlig, efter cirka 20 minuter av filmen så visste jag att jag ville se den igen så fort som möjligt och detta har bara hänt med en film tidigare = sagan om ringen. Vilket är roligt eftersom att jag och min bror diskuterade innan om ifall den var bättre än sagan om ringen eller ej. Nej, det är den kanske inte, men det kanske jag säger för att det känns som att jag har ett känslomässigt band med sagan om ringen. Vi kan säga att denna film är som sagan om ringen, fast ute i rymden så den kanske är lika bra? Enligt mig.

Handlingen är kanske inte jätte nyskapande, Pocahontas liksom fast i framtiden, men det är ju en historia som aldrig riktigt blir gammal. Kärlek är ju trots allt det största som finns, kärlek i alla former. Jag berördes mycket av Na’vis kärlek till deras hem och naturen och på det sättet är de oskyldiga och får ganska snart hela publiken att hålla på dem om det skulle bli ett krig, vilket det blir och Jake får frågan hur det känns att överge sin art och vid just den punkten har nog hela publiken övergett sin art, utan att dem kanske vet om det.

Filmen har ju egentligen upp frågor om hur vi faktiskt behandlar människor som är så lika oss själva fastän vi inte inser det. Människor har igenom alla tider stormat in i länder, städer och tagit folks hem utan att inse att vi är samma. Jag menar även Na’vis blod är rött.

Faktiskt Fantastisk, rak igenom.
Ett intryck även ifall den inte rört mig lika långt in som andra filmer har.

Vi får följa Maja och hennes kamp att förverkliga sina drömmar under sista terminen på gymnasiet, delvis filmat genom Erikas dokumentärkamera. Det är en komisk skildring med tragiska inslag.

Fördomarna man möts av när man har ”fel” utseende. Svårigheterna att hitta en egen identitet mellan en egocentrisk mamma och en likgiltig pappa. Den försiktiga förälskelsen till Alex, en snygg, populär till synes ouppnåelig kille i teatergruppen. Men under en resa till Stockholm får Maja veta att även Alex bär på hemligheter och besvikelser…

– SF

Anna Svart och jag fick se några få klipp + en trailer för denna film när vi var på drömfabriken tidigare år och vi fick även höra regissören Teresa Fabik och 2 av klipparna prata om post-produktionen för filmen. Har för mig att de först visade trailern och när den var slut så lutade jag mig mot Annas öra och sa ”den måste vi se, den verkar jätte bra” och Anna höll med mig. När jag köpte en vecko revýn tidning så såg jag att man faktiskt kunde få gå och se en smygpremiär av filmen gratis om man skickade in ett sms och visade upp biljetten på mobilen i kassan så självklart gjorde vi det! Anna och jag satte oss ner och vi grät, log, var sura och skrattade.

Kommer ihåg när jag såg filmen hip hip hora, det var ett tag sedan och då var man väl typ 15 år har jag för mig och igenkänningsfaktorn var hög och så var det nu med, även om jag just nu inte har drömmar om att vara en prinsessa så handlar ju faktiskt filmen inte om det, bara lite underliggande kanske. Filmen handlar om att ha drömmar och att nå mål och det vill ju alla, jag är verkligen inget undantag.

Zandra Andersson som spelar huvudrollen Maja gör en fantastiskt insats, det var länge sedan jag såg en så äkta skådespelerska på svensk film som inte hållt på i typ 100 år. Jag måste springa och äta nu men trots att titeln av filmen enligt mig är ganska dålig då jag känner mig tvungen att varje gång använda raden ”vet att titeln är lite fånig men det är inte alls det de handlar om” så är filmen jätte bra, den är så grymt äkta att det verkligen känns. Teresa Fabik, du är grym (och självklart alla andra som varit delaktiga i filmproduktionen 😉 !)

Under det första året av den tyska ockupationen av Frankrike tvingas Shosanna Dreyfus (Mélanie Laurent) bevittna avrättningarna av sin familj, ledda av nazistöverste Hans Landa (Christoph Waltz). Shosanna lyckas fly och beger sig till Paris där hon skapar sig en ny identitet som biografägare.

På annat håll i Europa arrangerar löjtnant Aldo Raine (Brad Pitt), med hjälp av en grupp judiska amerikaner, en serie snabba och chockerande hämndaktioner mot tyskarna. Gruppen, som blir känd hos fienden som ”the basterds”, möter den tyska skådespelerskan tillika spionen Bridget von Hammersmark (Diane Kruger) och de förenas i målsättningen att störta ledarna för det Tredje riket. Fler öden sammanstrålar bakom en biografridå i Paris, där Shosanna skissar på en egen hämndplan …                               

//SF

När jag hörde att några klasskompisar skulle iväg på bio igår för att se denna film hoppade jag på, både för att jag ville se film och för att jag ville komma iväg från Molkom litegrann. Sen så tycker jag att Tarantino är helt okej, Kill Bill filmerna gillar jag sådär, mest andra delen. Jag hade ingen aning om vad filmen skulle handla om utan visste typ bara att Brad Pitt skulle vara med och att 2 av mina lärare gett den höga poäng, bland annat A.P.

Även fast jag hade en extrem huvudvärk så ångrar jag inte att jag satt och mådde piss i biosalongen under nästan 3 timmar för det var det värt för att se denna fina film på bio!

Vad ska jag säga? Underbar dialog, bra musikval och en skön historia utan något onödigt våld utan snarare våld som man nästan tycker om eftersom att man känner med karaktärerna som utför det. Vackert foto och utmärkt scenografi, ja mycket möjligt kan detta vara Quentin Tarantinos ”mästervärk”.

Zia (Patrick Fugit) bestämmer sig en helt vanlig dag för att rå-städa sin lägenhet och sen skära upp handlederna. Det han kanske hoppades på skulle vara himlen är istället en värld dit alla som tagit livet av sig, på ett eller annat sätt, hamnar. Ett riktigt skit ställe är vad det är så de flesta ångrar att de tog livet av sig men de vågar ju inte göra det igen för då lär man ju hamna på ett ännu värre ställe.

Zia träffar på massor av nya personer och även en gammal bekant som berättar att han flickvän tagit livet av sig. Han ger sig ut på en resa för att leta rätt på henne och på vägen träffar han tjejen Mikal (Shannyn Sossamon) som precis kommit dit av misstag och hon hon letar efter någon hon med.

Okej, kolla titeln säger jag bara.. Jag var helt beredd på att detta skulle vara en riktig emo-film, men det var det inte! Det var en riktigt bra film på en jätte bra idé. Fyfan vad drygt att ta livet av sig och hamna på ett skitställe där allt hopp är försvunnit och man inte ens kan le + som jordgubben på toppen så har alla andra där också tagit livet av sig.

Härligt skruvad film med ett enligt mig ganska orginellt manus och jag var tvungen att trycka på paus så fort någon kom in i mitt rum eftersom att jag inte ville missa något. Lite smått komisk drama film med ett underbart slut! Bravo, säger jag bara. Varför får inte denna film en femma? Jag vet inte, den var snyggt fotad, bra färgkorrad, hade härliga karaktärer men man blir ju faktiskt lite stel när typ ingen ler under hela filmen, hur härlig den än är. Största anledningen, den känns inte ända in i hjärtat efteråt.

Skådespelerskan Reese Holden (Zooey Deschanel) blir erbjuden en stor summa pengar av en bokförläggare som vill ge ut Reeses pappas (Ed Harris) kärleksbrev. Reeses pappa Don var tidigare i sitt liv en känd och lyckad författare, men efter hans frus död slutade han skriva.

Reese har inte träffat sin far på flera år, men hon bestämmer sig för att resa dit. Väl där träffar hon den excentriske musikern Corbit (Will Ferrell) och Dons elev Shelly (Amelia Warner), som tar hand om honom. Hon upptäcker snart att Don verkar bry sig mer om sina vänner än om Reese själv. – filmpunkten.se

Har velat se den här ett tag för den verkade intressant och sen är det ju spännande att se Will Ferrell i en iaf lite ”seriösare” roll än man vanligtvis ser honom i. I början verkade filmen ganska spännande och i mitten blev den lite segare men när det på slutet började hände lite saker så fastnade jag framför den igen och grät faktiskt en skvätt med!

En väldigt intressant film om personer som har en stor sak gemensamt, att de alla är underliga men fortfarande så olika. En helt okej film, speciellt att se när man kanske bara inte har något att göra och vill se en film med inte allt för stora vändningar.

Poppy är en glad, sprallig och smått galen kvinna i 30 års åldern. Hon lever sitt liv dag för dag och jobbar som fröken. Hon har ingen kille och bryr sig inte speciellt mycket om det heller utan trivs med att vara sig själv och träffa sina vänninor på helgerna. Poppy är en sån som tycker om att hitta på saker och prova nya saker så under filmens gång får vi se henne göra allt från börja ta flamenco lektioner till körlektioner. Är du redo att lära känna Poppy?

I denna film finns ingen konflikt, det är bara handling och dagar som går. Första 20 minuterna funderade jag starkt på att stänga av men sen så slutade det med att jag satt och kollade längre. Men jag har konstant tagit pauser, långtråkig film utan spänning överhuvudtaget.. Det har säkert tagit mig 7 timmar att försöka se klart den här filmen och jag har ärligt talat inte gjort det än.
Wannabe Amelie fast i engelsk tappning.
Lousy and dull!

Den här filmen följer 5 st tjejer i 20-30 års åldern. De är 2 kompis gäng bestående av Gigi (Ginnifer Goodwin), Beth (Jennifer Aniston) och Janine (Jennifer Connelly) i det ena och Anna (Scarlett Johansson) & Mary (Drew Barrymore) i det andra, under filmen förs dock dessa kompisgäng lite samman.. Pågrund av killar!

Alla dessa tjejer har något sorts problem eller rättare sagt så kan man säga att dessa tjejer delas in i olika subkategorier av de vanligaste kvinnopersonligheterna. Gigi är inte speciellt bra på att dejta, hon är väldigt flummig och kan prata utav bara den, sen är hon så fruktansvärt nervös och orolig för att hon aldrig ska få någon kille att hon skrämmer de flesta. Beth har varit tillsammans med samma kille i 7 år medan alla hennes kompisar har börjat gifta sig, hon är orolig att de aldrig ska gifta sig eftersom att hennes kille (Ben Affleck) inte riktigt tror på giftemål. Jag skulle kunna fortsätta många rader med att beskriva dessa tjejer men se filmen istället!

Okej, så jag tror att många som ser denna film får en stor sympati för alla tjejer och tycker att killarna i filmen är riktiga svin men så är det faktiskt inte. Visst finns det killar i filmen som är lite sviniga men jag känner sympati med många av killarna med. Eftersom att jag är tjej och faktiskt känner igen mig i några saker som händer i filmen (vilket MÅNGA som ser filmen kommer att göra) så förstår jag ju hur tjejerna tänker men de gör sina misstag och det är självklart bra, annars vore det bara en dålig film..

Jag hade kul med att under filmens gång lista ut ungefär vilken av tjejerna jag påminner mest om och jag måste nog säga att jag är en blanding av Gigi och Mary kanske, flummig och lite klantig men ändå tillbakadragen och har faktiskt lättare att träffa killar via internet…. Förmodligen för att jag är flummig och klantig 😛 .

Det här var en mysig film, faktiskt en av de få filmer där jag inte riktigt ville att det skulle ta slut när det gjorde det men oh well. Det var då inte en fantastisk film men värd att se, lärde mig säkert någonting från den och det kan nog många Personer göra. Både tjejer och killar borde se denna, helst tillsammans. Om du gillade filmer som the holiday eller love actully så kommer du gilla denna med!