Igår såg jag denna film, jag hade trots all negativ kritik längtat som fan 😛 haha. Speciellt då eftersom att Shyamalan är en av mina favorit regissörer. Numera ser jag honom lite mer som en nyfiken liten pojke eller helt enkelt mer som en ambitiös och driven regissör än vad jag gjorde innan. Detta var inte speciellt bra, visst det var en helt okej film. Svag trea, mycket detta pga de låga förväntningarna jag hade. Som sagt, lilla pojken M. Night försökte sig på ett stort projekt, vad som ser ut som hans största. Flera tusen statister, en film som förmodligen består av mer än 50% specialeffekter, action utan dess like och där allt som en gång var mystik i hans tidigare världar numera är normalt.
Det är ett tjockt lager att gräva igenom för att hitta Shyamalan i detta och jag orkar inte gräva tillräckligt långt för att hitta honom, he is no where to be found. Med denna nya synen på Shyamalan (eller åtminstone när det kommer till denna film) får mig att ändå förstå, förlåta och acceptera. Detta kändes som om det var för stort för honom. Hittade han något i denna historia och denna film att brinna för, förutom att hans barn gillar animé serien?
Där kommer vi till en annan orsak till varför detta inte var speciellt bra. SNÄLLA kan folk/amerikaner sluta göra filmer baserade på animé serier? Det blir aldrig bra. Detta får mig att ännu mindre vilja att det ska göras en film om pokémon, som det snackas om. Var det någon som gillade Dragonball? Nää, tänkte väl det…
Dock så har vi ju en man bakom allt som enligt mig, räddade denna film lite. Någon som alltid håller formen och lika ofta lyckas, det är James Newton Howard. Han är, vad jag vet, en av de få som M. Night alltid jobbar med och som gjort musik till alla hans filmer sedan sjätte sinnet. M. Night har, enligt mig, honom att tacka. James saved his ass.
skön film det 🙂