Jag träffade Louise Åslund på filmlägret för filmintresserade tjejer i Västernorrland, förra sommaren. Hon är en kreativ energifylld tjej med ett fantastiskt öga för filmklipp och grafik! Med hennes egna erfarenheter och just den entusiasmen för film ska hon tillsammans med sin kompis berätta om hur det är att vara ung och gå igenom cancer.
Min kompis pappa hade installerat premiere åt henne och hon och jag gjorde en massa fjantiga sketcher i 200% (vilket resulterade i piff och puff-röster) när jag var 12, och då började jag själv leka med klippning i gamla skrappliga windows movie maker. Jag tyckte det var jätteroligt att redigera och började kolla på fan-videor till olika tv-serier och barnprogram på youtube och insåg att jag satt och tänkte ”jag hade nog gjort såhär istället” och började då själv klippa ihop musikvideor.
Jag gick medieprogrammet på gymnasiet och tyckte att filmklipp och graik helt klart var intressantast, och som gick bäst att kombinera för en snygg visuell helhet. Just nu är jag halvvägs genom min design/kommunikations-utbildning och om jag inte lyckas få jobb inom branschen efter det så hoppar jag gärna på någon filmutbildning. Jag funderar redan nu om jag inte ska hoppa av denna utbildning och byta till film på en gång, men samtidigt lär jag mig väldigt bra saker att ha i ryggsäcken i min pågående utbildning,
Louise med kameran redo!
Förklara vad grafik jobbet inom film innebär:
För mig är det alla texter som dyker upp, för- och eftertexter, filmtiteln, och allt övrigt som dyker upp på skärmen som inte är filmat, så att säga. Några bra exempel som detta fenomen finns i är filmerna I rymden finns inga känslor, Zombieland, Scott pilgrim vs The world, och även BBC’s serie Sherlock.
Trailern till projektet ”Jag har alltid haft en vild fantasi” som de använde för att vinna tävlingen
”Idéer för livet”
Berätta om ”Jag har alltid haft en vild fantasi”:
Det är mitt och min partner in crime Sara Wikströms största projekt hittils. För ungefär ett år sen diagnostiserades jag med cancer och jag tror att det inte ens tog tio minuter innan jag hade bestämt mig för att göra film om det. Hittils har vi fått 27 000 kr i bidrag till filmen och målet är att få den visade i skolor (där det talas alldeles för lite om cancer) och kanske även på SVT.
Vad har du för andra projekt på g?
Hmm, att skaffa körkort, haha! Ett stort tips till alla som vill jobba med film – se till att ta körkortet så fort du bara kan, för det är en ovärderlig tillgång inom filmskapandet. Annars har jag inte så många filmprojekt på gång, men det kan ändras när som helst. Till exempel musikvideon ”Skogsrå” tog ett dygn att filma/redigera, och ungefär en vecka att planera.
En snygg musikvideo Louise filmat, regisserat och klippt
Läs Louise blogg här!
Och läs mer om projektet ”Jag har alltid haft en vild fantasi” här!
Här kommer en till intervju med en filmfotograf. Denna gång med Sara Sivesson som jobbat både som A-Foto (fotograf) och assisterat fotografen (B-Foto, C-Foto och El-ass). Om vi ska vara riktigt könsfördelande så jobbar hon alltså i männens territorium, men hur mycket märks det egentligen och vad kan Sara berätta om ett av hennes mest aktuella jobb, på årets julkalender!
Hur startade ditt filmintresse?
Mitt filmintresse startade så många andras genom att min pappa skaffade en videokamera till familjen när jag var liten. Jag blev snabbt den som använde den mest och fyllde hur många DV-band som helst med allt från sketcher tilll hemmagjorda TV-program. Intresset bara ökade, och nu är jag frilansfotograf i Stockholm. Så kan det gå.
Men att vara filmfotogaf har inte alltid varit självklart. Först trodde jag som alla andra att jag ville bli regissör. När jag gjorde filmer på gymnasiet så var det alltid jag som drev på projekten och gjorde mer eller mindre allt (regi, foto, klippning och till och med skådespeleri). Men jag fattade snabbt när jag började jobba med andra som faktiskt också brann för att göra film att det inte var regi jag ville hålla på med. Jag har alltid visat intresse för kameror, så det blev att jag fastnade för filmfoto. Det bästa med foto är att man aldrig blir helt fullt lärd. Det finns alltid nya saker att lära. Det är en perfekt blandning mellan konstnärligt och tekniskt tänk.
Sara när hon fotade ”Drakar och Demoner – Drej Svartebrand”.
Har du studerat film?
På gymnasiet gick jag IT-media programmet på John Bauer gymnasiet där jag läste rörlig bild-kurser. Efter det så har jag gått Katrinebergs Folkhögskolas filmlinje. Jag har även läst Filmvetenskap på Halmstad Högskola.
Tror du att utbildning är viktigt?
Det finns många vägar att gå om man vill jobba inom filmvärlden. Om utbildning är viktigt tror jag beror helt på hur du funkar som person. Vissa föredrar att börja jobba som kaffekokare på större produktioner och sedan jobba sig upp. Själv har jag alltid älskat att plugga och tycker jag lär mig bäst i skolan. Sedan är det ju otroligt viktigt med praktiskt arbete i ”verkligheten” så att man lär sig hur det funkar när man väl slutar skolan.
Men jag skulle rekommendera alla som är intresserade av filmskapande att gå minst en folkhögskoleutbildning. Där får man prova på alla positioner inom ett filmteam. Det är många (liksom jag) som börjar med film och tror att de vill bli regissörer för att det är den mest ”kända” positionen inom ett filmteam. När man går en folkhögskoleutbildning lär man sig fort att regissören bara är en liten del av en större bild.
Du jobbar mycket på andra filminspelningar, vad får du göra där?
Jag jobbar mest inom foto (A/B/C-foto, kameraoperatör osv) och även en del som el-ass. Men jag har försökt att prova på allt jag kan inom filmvärlden. Jag har gjort allt från att sno granar från skogen (läs scenograf-ass.) till att ta upp ljud. Men nu för tiden då jag är mer nischad så jobbar jag mest inom foto.
Vilken har varit den roligaste inspelningen?
Haha, det är en väldigt svår fråga. Alla inspelningar har sin charm. Men om jag måste välja så var jag på en väldigt rolig inspelning i början av året. Filmen hette ”Julbocken” och är inspelad i Äskhults by utanför Kungsbacka. Jag jobbade som B-foto och el-ass. Vi var grovt underbemannade och jobbade konstant i en hel vecka i en svinkall och jätteliten K-märkt stuga där man absolut inte fick tejpa. Jag snittade på 3 timmars sömn varje natt. Min hjärna blev så mosig att jag började gå i sömnen, och vaknade flera gånger av att jag stod i hörnet av sovrummet och försökte b-fota i bara pyjamasen. Det som gjorde inspelningen så rolig var de underbara människorna jag jobbade med. Ibland spelar det ingen roll hur kaos en inspening är, bara man jobbar man bara med rätt människor. Det var också inspelningen då jag lyckades smuggla ut ett autentiskt 1800-tals gevär från ett museeum. Men det är en helt annan historia.
A-foto med glidecam på ”Drakar och Demoner – Giltes Bane”.
Du har varit med och hjälpt till på inspelningen av julkalendern, hur var den inspelningen och vad fick du göra där?
Jag hade turen att i våras få hjälpa till med inspelningen av ”Mysteriet på Greveholm 2” under några veckor. Eftersom jag är en riktigt inbiten fan av Mysteriet på Greveholm så blev jag helt lyrisk när jag fick vet att jag skulle jobba på uppföljaren. Jag jobbade som c-foto och el-ass under inspelningen och var med dagarna då det var green screen och studio. Jag var även med några dagar ute på plats. Tyvärr kan jag inte berätta så mycket om vad jag gjorde, då det kommer spoila serien. Men jag kan säga att det är en riktigt spännande julkalender. Jag tror inte att ni gamla fanns kommer bli besvikna.
Tycker du att film är ett mansdominerat yrke, isåfall varför?
Jag skulle ljuga om jag sa att filmbranschen inte är mansdominerad. Jag får fortfarande ofta i nya sällskap visa att jag kan bära mina saker själv och att jag vet hur man sätter på min egen kamera. Får ofta höra ”Du är jävligt stark – för att vara tjej”. Även fast man kanske menar väl med en sådan kommentar så tycker jag att den är onödig. Killar måste lära sig att behandla sina kvinnliga arbetskamrater likadant som sina manliga. Behöver jag hjälp så säger jag till.
Jag har också flera gånger varit med om att någon kommit fram till mig, tryckt en necessär i min hand och sagt ”Sminktjejen är försenad, sminka skådisarna där borta”. Något säger mig att det aldrig skulle hända om jag var kille. Folk anser att jag är duktig på att sminka folk för att jag är tjej. De kunde inte haft mer fel.
Sara spexar under inspelningen av ”Jordlöparen”
Vad har du för projekt på gång nu?
Förra helgen var jag vara kameraoperatör på en cirkusföreställning här i Stockholm som kommer sändas på TV 3 i mellandagarna. Nästa vecka är det en reklamfilm på G.
Vad har du för tips till andra som vill hålla på med film/filmfoto och kanske vara med på större inspelningar?
Bara kasta ut förfrågningar åt alla håll ni kan! Filmjobb hittar man inte på arbetsförmedlingen. Man måste vara aktiv och själv fråga runt. Om du inte hittar ett projekt att jobba på – starta ett själv. Det finns alltid eldsjälar som vill hjälpa till.
Alla som vet vilka Crazy Pictures är och som har sett deras filmer kan nog inte annat än hålla med om att det är ett gäng med en ljus framtid framför sig. De träffades på gymnasiet och har sedan dess gjort en drös med kortfilmer som blivit otroligt populära på youtube.
Förutom Crazy Pictures unika manus, roliga dialog och snygga effekter så tycker jag att filmerna har väldigt snyggt foto som man känner igen, det är Hannes Krantz som står för fotot och jag har fått chansen att intervjua honom. Vad har Crazy Pictures på gång nu och vad har Hannes för tips till de som vill hålla på med filmfoto?
Hannes & Albin från Crazy Pictures med Magnus Samuelsson (mitten), under inspelningen av Steinlager challenge!
Hur startade ditt filmintresse?
Mitt filmintresse började med att jag hade en summa pengar när jag var 10 år och köpte då en hi-8 kamera. Jag gilla mest att bara leka då så jag gjorde knappt någon film till att börja med, men efter ett tag växte det fram i mig efter att jag sett Star wars episod 4-6, att man också kunde beröra med filmen. Så då började jag skriva lite manus och gjorde lite egna korta filmer, hade sönder kameran och köpte en nyare digitalkamera och började klippa i datorn osv.
Visste du tidigt att det var filmfoto du ville hålla på med?
Jag ville göra film och hade inte riktigt tanken på att man hade olika roller när man gjorde film. Det var inte förens jag mötte de andra i Crazy Pictures på gymnasiet som jag insåg att det var mest kameran jag var intresserad av.
Du har pluggat film på gymnasiet, tror du att utbildning är viktigt?
Jag tror skolan är jätteviktig, det är där jag har träffat dem jag jobbar med idag. Vet inte om jag lärde mig jättemycket av skolan men man fick ju utmaningar och tid att göra film. Men den största skolan för mig har varit att jobba med film efteråt och de bästa lärarna tror jag har varit mina kollegor.
Hur träffades ni i Crazy Pictures och visste tidigt vilka roller i teamet ni ville ta?
Vi flesta träffades på gymnasiet. Några har halkat på efteråt, kompisar som vi fått i efterhand. Eftersom vi jobbat ihop på gymnasiet så var rollerna ganska tydliga och de som kommit in efteråt är roller som ingen av oss hade innan men som vi kände att vi behövde.
En Showreel med lite klipp från Crazy Pictures otroliga filmer samt bakom-kulisserna klipp!
Era filmer är väldigt välgjorda och det märks att ni har hittat er stil både visuellt och manusmässigt, har ni alla liknande visioner?
Jag tror vi har ungefär liknande visioner av vad vi tycker om om att göra och vilka filmer vi gillar. Jag tror inte vi har exakt samma stil och så men det tror jag kan va bra också för det gör att man utvecklar sin egen stil. Jag tror inte vi gjort exakt det vi vill göra men det kanske är nåt man aldrig känner heller. Vi vill gärna göra olika stilar och inte fastna i ett fack.
Hur går det till när ni ska komma på idéer?
Beror på vad man gör för nåt. Ibland så brainstormar vi och diskuterar fram en idé. Ibland så får vi ett manus eller en idé från någon annan, som vi sen utvecklar och ibland så får nån av oss skriva och komma på idéer.
Har ni något ”hjärte-tema” eller liknande, som ni försöker att forma era filmer kring?
Egentligen inte. Men vi gillar nog att ställa mycket frågor till publiken och få dem att fundera. Det är nog det vi älskar också. Att få beröra människor. Det är ju därför man gör film. Men vi är inte så politiska eller några upprorsmakare som man kan tro när man ser våra filmer. Vi gillar bara att få folk att tänka efter lite själva, vilka värderingar man än har.
Ni har gått från ett kompisgäng som gillar att göra film till ett produktionsbolag, hur gick det till och när kände ni att ni var ”redo” för det?
Vi kände nog inte att vi var redo för det. Det var nog bara att det var en väg för oss att få hålla på med film tillsammans. Vi såg ingen annan väg att få göra vår grej och vi trodde nog att det skulle vara lättare än vad det sen var också. Vi tänkte nog att jobben kommer och vi kan göra film och kortfilmer och folk kommer betala för det men det har varit en hård väg dit att kunna göra kortfilmer. Väldigt roligt också.
Vad har ni för projekt på gång nu?
Just nu gör vi några reklamfilmer för att samla ihop pengar till vårt nästa projekt och för att kunna överleva. Men nästa projekt är långfilmen som vi längtat efter. Mer säger jag inte, det är lite hemligt fortfarande.
Vad har du för tips till andra som vill hålla på med filmfoto?
Det jag har varit dålig på är att filma mycket. Eftersom jag klipper och bara håller på med våra projekt så hinner jag inte fota så mycket vilket är synd för det är så man utvecklas.
Ta varje tillfälle att få fota, kanske inte bara filmfoto då utan även vanliga stillbilder. Det hjälper en att se världen genom en kamera och hitta nya vinklar. Sen tror jag på att titta sig omkring och kolla på människor och situationer som händer på riktigt och tänka hur man skulle fotat det. Så brukar jag göra iaf. Fantisera mycket. För det är ju det allt handlar om. Bara fantasin sätter gränser.
Crazy Pictures senaste film är också deras längsta och med störst produktion!
Den Blå Mannen borde ni se och läsa mer om här!
Fler av Crazy Pictures kortfilmer hittar ni på deras youtubekanal!
Linnéa Roxeheim har gjort det mesta inom film, hon har studerat både i Sverige och Los Angeles och gjort både kort och novellfilm! Just nu är hon aktuell med många ungdomar och framförallt bloggares favoritserie, webbserien Portkod 1321! Här kommer en intervju jag gjort med henne!
När kom du på att du ville hålla på med film?
När jag var liten drömde jag om att bli regissör men jag tog steget att satsa på att bli det när jag var 19 och sökte en grundkurs i film i LA. Jag kände personligen att jag ville lära mig så mycket som möjligt teoretiskt innan jag gav mig ut och prövade att göra film på egen hand. Därför har jag sökt mig till de tre filmutbildningar som jag har gått. Just DI-utbildningen var viktig för mig för att få tid och lov att bara göra göra göra film i 3 år och att utforska mitt eget filmspråk. Hade jag inte kommit in på den hade jag kanske inte haft självförtroendet att satsa på det ”på egen hand” men jag är övertygad om att det finns massa andra vägar att gå än att gå en högskoleutbildning i film.
Vad var det för utbildning och på vilket sätt tror du det kan vara annorlunda att studera i USA som är en stor marknad för film i jämförelse med Sverige?
Jag gick en grundkurs på NYFA i ett halvår där vi fick lära oss allt från dramaturgi till ljussättning. I just LA som är ett filmmecka är det nog rätt svårt att slå sig in bara genom att flytta dit/studera där. Då jag tror jag det är lättare att slå sig in här, om det är det man vill, att göra en bra film i Sverige och skicka den till amerikanska filmfestivaler.
Hur tycker du det är att vara tjej och hålla på med film?
Intressant fråga. Jag vet ju inte hur det är att vara kille och hålla på med film så jag kan inte jämföra det. Men det är klart att jag befunnit mig i situationer där jag misstänkt att jag blivit behandlad på ett visst (dåligt) sätt för att jag är just tjej. De människorna är det bara att sålla bort, du kan ju välja de personer som du vill jobba med.
Jag har dock aldrig känt mig orolig för att jag inte skulle ”klara av jobbet” eller att det inte var något för mig bara för att jag är tjej. Jag har bara känt ett ”kall” att göra film och tror det är samma kall som alla som håller på med film känner.
Det kan också vara en jäkla kraft att vara tjej i en annars rätt kill- och mansdominerad bransch. Många lyssnar och respekterar en kanske lite extra för att de tänker att man måste vara så jäkla bra eftersom man lyckats slå sig fram TROTS att man är tjej. Exempelvis när jag var i Indien och spelade in min slutfilm; vårt indiska crew som var helt ovana vid att jobba med en regissör av kvinnligt kön trodde jag var nån sorts ûberbegåvad regissör som basade över 25 män och visade därför osedvanligt mycket respekt för mig haha.
Skådespelarna Happy Jankell och Fanny Klefelt med Linnéa
Ditt senaste projekt vi kan se är dramaserien portkod 1321 som är väldigt omtyckt vad jag sett i andra bloggar tex, hur såg arbetet kring det projektet ut? Jag var med från start och har jobbat ”från ax till limpa” med portkod. Jag blev indragen via den andra manusförfattaren som hade fått en förfrågan av SVT att skriva ihop en pitch på en serie vars enda restriktion var att det skulle vara ett ungdomsprogram, resten fick vi i princip fria tyglar till att göra vad vi ville med.
Vi började med idéarbetet för 2 år sedan nu och jobbade länge med berättelsen i treatmentform, fram till i princip månaden innan inspelning. I detta väl utarbetade treatment fanns en hel del stöddialog som jag lät skådespelarna läsa, de fick alltså inte läsa några manus på väldigt länge. Därefter gick jag in i två veckors improvisations- och repetitionsarbete med seriens situationer parallellt med ett gediget karaktärsarbete. Allt filmades och antecknades och mycket av den dialog som uppstod förde jag in i min regibearbetning av manuset.
Vi filmade sen i ett jäkla tempo – 20 inspelningsdagar alltså 2 dagar per avsnitt (avsnitten är mellan 10 och 16 min), klippte under 2 månaders tid (!) samt ljudläggning/musikläggning och mix under totalt 6 veckor. Det var jobbigt och fantastiskt på samma gång!
Skulle du säga att portkod 1321 tar upp teman som ligger nära den typen av film du vill göra?
Ja mina filmer kretsar ofta kring identitet, sexualitet och makt och är nästan uteslutande relationsdramer, precis som portkod.
Vad har du för projekt på g just nu?
Det finns många projekt som jag vill göra och som är under diskussion men inget är bestämt än eftersom jag just nu är mammaledig med en nyfödd bebis.
Vad har du för tips till de som vill hålla på med film?
Tänk på vad som intresserar dig och varför. Allt börjar med vad man vill berätta. Om du ser en film du tycker om – fundera på varför du gillar den. Att veta vilka ämnen man vill berätta om är första steget till att hitta till sitt eget filmspråk. Sen; gör gör gör film – och gör alla misstag!
Se till att kolla in Portkod 1321 på SVT Play!
Här kan ni se 15 kortfilmer varav Linnéa har gjort 6 av dem
Vill ni se Linnéas novellfilmer hittar ni dem på filmcentrum
Bilderna är Linnéas privata!
