Glad midsommar 🙂
Studenten, den bästa dagen i ditt liv?
Idag är det midsommar! Glad midsommar på er alla, idag ska jag åka ut med några kompisar och bekanta och blivande kompisar osv osv, till en stuga för att fira :). Det känns bra även fast jag har en hel del kvar att packa, men jag har liksom inte gjort något på de senaste midsomrarna. Visst att förra året så bestämde sig jag och Robin för att bli ihop 😉 men förutom att vi fick rå om varandra så gjorde vi ingenting. Vi kollade på film och det har jag gjort de senaste 3-4 åren. Så känns gött att göra något annat än att sitta hemma :).
Men nu var det faktiskt inte midsommar jag tänkte skriva om, utan studenten!
Var ju inte jätte längesedan studenten var (vilket föresten ger mig en känsla av att sommaren snart är slut!)
Brukar ni säga att studenten var den bästa dagen i ert liv?
Det var det inte för mig iaf… Visst att studenten var sjukt jäkla kul och en fin dag, men inte den roligaste dagen i mitt liv! Bland annat så har jag ju typ levt kanske en fjärde/tredje del av mitt liv så hur kan jag veta det? Även om jag blir överkörd idag och dör eller så, så var det nog fortfarande inte den bästa dagen i mitt liv.
Förutom att det är sjukt kul, vad är det som är så bäst?
”Jag behöver aldrig mer sitta vid en skolbänk!” – Ehm pluggar inte typ hälften av alla studenter vidare? I skolor som troligen är ÄNNU svårare och jobbigare?
”Ingen mer som bestämmer över mig” – Jobb? För de flesta börjar ju inte med att jobba som chefer och ärligt talat så är gymnasiet en evig lek jämnfört med de flesta jobb, eller så är det något fel på mig.
”Så jäkla kul att åka flaaaaak <3” – Om detta är sådär skitkul och gör att studenten är den bästa dagen någonsin för dig, så ja då förstår jag dig men tycker också lite synd om dig :P..
”Jag var mobbad största delen av gymnasiet så känns skönt att fira att man kommer därifrån” – En BRA anledning, jag är glad för dig liksom.
Ja, det är svårt.
Är inte studenten ganska sorglig? Man får säga hejdå till sina klasskompisar, en skola man förhoppningsvis tyckt är bra och rolig och man säger hej till ett liv som är allt annat än förutbestämt för de flesta. (Vilket kanske också är en del av det som är så jäkla grymt och spännande). Jag kom ihåg att när jag tog studenten hade jag precis börjat lära känna alla mina klasskompisar, jag hade äntligen gått från en outsider till en av klassens clowner, på ett sätt hade jag nog hittat mig själv.
Sedan började jag i en klass där det kändes som att jag kände alla efter en vecka och vi alla var kompisar genast, en fantastisk klass som jag älskar högt. Men där var jag plötsligt inte rolig längre, jag ansågs väl vara sprallig men i senare efterhand har man fått höra att man folk tyckte, eller snarare TRODDE att man var ganska dryg. Anna verkar dryg… Sen får man börja försöka hitta sig själv igen.
Livet är inte enkelt, man får ständigt försöka dra tillbaka sig själv i ett stryp koppel och försöka att inte tappa bort sig. Ingenting är hellre förutbestämt. Du kan gå från zero till hero eller bli sparkad från ditt jobb när du precis köpt hus och har en unge påväg.
Så egentligen var nog studenten den läskigaste dagen i mitt liv.
Packdag!
Jaaa, jag står fortfarande och kvalar lite om jag ska hänga med ett grymt gäng till en stuga imorgon och fira midsommar som man ska, eller om jag ska vara hemma och packa för att sedan dra till mamma och tillbringa kvällen med Tova och kolla på film eller något. Känns som att jag kommer få tillbringa tillräckligt många kvällar så i sommar ändå…
Så det lutar extremt mycket mot att åka bort! Tänkte då ta mig till stan idag och dra till systembolaget men det regnar och är ju en så himla bra dag att städa så jag får trängas i kön imorgon! Får se till att jag inte slösar bort allt för mycket pack och städ tid medans jag gör det bara. Så blir till att fixa så mycket som möjligt idag!
Sen såklart, lär det ju sluta med att jag inte alls packa lika mycket som jag borde ;D och spelar sims istället!
Här är lite nostalgiska bilder på läggan!
I’m gonna miss you <3 min första egna lägenhet.
My day,,,, so far!
Har filmat kick off:en åt Modo Hockey, några intervjuer och press koncerens osv osv, gick snabbt!
Men kameran var helt ny för mig så var påväg att gå åt pipsvängen men efter lite telefon support av Jonas som kan kameran så gick allt! Är lite orolig för ljudet eftersom att det var trådlös mic, kan ju bland annat gå åt fanders pga av alla mobiltelefoner! Men får hoppas att allt är ok!
Jag håller ju på att flytta ur min lägenhet också, måste vara ute innan 1 juli!
Så håller på med det sakta men säkert med, men nu ska jag spela sims.
Hade en läskig incident med sims idag 😛 trodde att mitt typ 2 veckors projekt där skulle ramla i ruiner.
Men löste det eftersom att jag har sådana skillz!
I min sims familj har jag skapat mig och min pojkvän Robin <3
Som ni ser så ser jag ut som ett retard… Inga konstigheter 😉
Min showreel!
Här är min showreel med korta klipp från alla filmer jag gjort de senaste åren :)!
För Maria from Anna Tjernström on Vimeo.
The Tree of Life, 2011
Jack (Hunter McCracken & Sean Penn) och hans 2 bröder växer upp med deras familj i 50-talets Amerika. Deras mamma (Jessica Chastain) är snäll och drivs av sina känslor men delar inte alltid med sig av sina åsikter medan pappan (Brad Pitt) snarare är raka motsatsen, han försöker lära sina barn att sätta sig själv i främsta rum och att goda människor inte kommer någon vart i livet. I mitten av föräldrarnas allt annat än liknande åsikter, står Jack och vet inte vem han är eller vill vara.
För kanske lite mindre än ett halvår såg jag en trailer till en film som jag direkt kände var en film jag skulle gilla. Trailern var svåravläst men det lilla jag förstod av den var att det var ett vackert, existentionellt drama om liv, död och familj. Nu har jag äntligen sett filmen jag gått runt och hypat dessa månader och kan säga att jag delvis tog rätt, men egentligen inte alls. För det första så är detta inte en film, detta är ett konstverk och man ser direkt att regissören Terrence Malick haft stora ambitioner med detta projektet och ville skapa något alldeles speciellt. Jag har tidigare sett lite av Terrence film The New World, men det var ett bra tag sedan och det enda jag kom ihåg av den var att den handlade om Pocahontas.. Typ. Dock har jag hört mycket om honom, att han är en mycket duktig regissör och det tvekar jag inte på efter att ha sett denna film.
Frågan är dock om ambitionerna var för stora, eller snarare om innehållet i filmen är för stort. Jag kan utan att spoila något säga att kanske 45 minuter av denna film inte handlar om denna familj utan är bilder på allt från rymd till natur och till och med dinosaurier (ja, jag tänkte faktiskt WTF när jag såg något som liknade loch-ness odjuret ligga och steka på en strand). Det är vackert och något av det första jag tänkte på var hur speciellt och experimentellt fotot var, men jag tänkte också: Finns det något bildmanus? Kan detta vara planerat? Det är verkligen välfångade bilder som känns väldigt spontana och otvingade. Är det en bra eller dålig sak? Det beror nog helt på bevakaren.
Jag är ju en filmmusiksmänniska och älskade verkligen musiken som är komponerad av Alexandre Desplat, det finns många fina toner i filmen men dem märks inte mycket utan höjer snarare stämningen. Men den sanna glädjen kände jag när trailer musiken (Bedřich Smetanas ”Vltava”) började, då började jag nästan grina. Vi kan senare gå till skådespelet som är klanderfritt. Alla skådespelare är väldigt duktiga och jag får igen samma känsla som till fotot, det känns väldigt otvingat för dem ÄR karaktärerna. Kanske att Sean Penn inte riktigt fick lysa så mycket som jag vet att han kan göra, då är däremot de ledande skådespelarna Brad Pitt och unga Hunter McCracken.
Trots att denna film inte riktigt följer den dramaturgiska kurvan utan snarare klipper väldigt fritt fram och tillbaka från nutid till dåtid till långt bak i historien, även innan big bang. Så slutar även denna film lyckligt. Vi får följa huvudkaraktären Jacks tankar väldigt mycket, även hans mammas. När vi tillslut får höra vad den hårda och något kalla pappan har att säga så känns det så grymt bra i hjärtat, det spelar ingen roll vad han har att säga. Det är verkligen ett guldkorn att få veta vad som rör sig där inne.
Så vad är min slutgiltiga åsikt? Detta är ett fantastiskt konstverk. Jag läste nyligen i en bok om manusskapande att det är de riktigt bra skrivna scenerna, dialoger, foto, skådespelarprestationer osv osv som får oss att komma ihåg filmer och The Tree of Life har allt detta. Den har riktigt etsat sig fast i mitt huvud och jag förundras fortfarande av några av bilderna jag fått se och känslorna som har förmedlats till mig. Var den som jag förväntade mig? Nej inte alls och visst kan man bli lite besviken på sånt men var den dålig för det? Verkligen inte! Så jag gick ju leendes ut av förundran ur biografen, med ett leende på läpparna, tillsammans med folk som sa saker som att ”Fyfan vilken dålig film” och vars suckar som kunde höras under filmen.
Dock blev vissa av alla miljoner voice overs LITE VÄL predikande. Det sägs att denna film inte alls har kristna budskap men tror verkligen att många kan få den uppfattningen. Det är också VÄLDIGT mycket i denna film, jag menar okej att det funkar att ha med olika tidsåldrar och göra det snyggt (The Fountain) men detta kan nog bli lite för mycket för vissa. Jag kan dock inte säga att jag har hela filmens mening och budskap analyzerat, men för mig är detta ett konstverk om att vi alla föds och dör, även universum och de arter som levt här innan oss. Vi kommer alla att kunna dö med glädje och någonstans leva föralltid, så länge vi har älskat så mycket vi kan under våra liv.
”Unless you love, your life will flash by”
(med rätten att ändra mig efter en andra titt)
Du kommer att gilla denna film om du gillar:
Extremt existentionella filmer om livet och döden.
The Fountain, Darren Aronofsky.
Experimentellt foto och klipp.
Koyaanisqatsi: Life out of Balance
Vissa säger 2001: A space odyssey (Har inte sett den, bara introt men bara efter det kan jag säga att det finns likheter)