Filmen handlar om brottaren Randy ”The Ram” Robinson (Mickey Rourke). Han är en medelåldersman som gör sitt bästa för att hålla sig fast vid brottningen trots att han någonstans redan insett att han börjar bli gammal, men brottningen är allt han har, annars har han ingen flickvän och hans dotter (Evan Rachel Wood) har han aldrig haft speciellt bra kontakt med vilket resulterat till att hon tycker allt annat än bra om honom. På vardagarna festar han, leker med grannungarna och går på strippklubb där han även passar på att ha deep talks med strippan Cassidy (Marisa Tomei) När han sedan efter en vild match får en hjärtattack och doktorn föreslår att han ska sluta med brottningen så bestämmer han sig att ge ett förhållande med Cassidy en chans och åter ta kontakt med sin dotter.

Okej, alldeles nyss såg jag filmen ”The Wrestler” av en av mina absoluta favorit regissörer: Darren Aronofsky, vilket självklart medverkat till att jag länge sett fram emot denna film, men som grädden på moset så spelade även min favorit skådespelerska Evan Rachel Wood huvudkaraktärens dotter. Kan det bli bättre? Jag hade såklart stora förväntningar och trots att det inte var ett mästerverk som t.ex The Fountain va enligt mig, så är jag inte besviken. Storyn är bra och trovärdig, Randy är helt klart en mänsklig karaktär och likheterna mellan Randy och Cassidy och draget om att ge dem samma personliga nämnare var genialt. För att inte spoila för mycket så säger jag att det helt klart är en sevärd film med bland annat fantastiskt foto och för att inte tala om den fantastiska musiken av mäktiga Clint Mansell, sista minuterna av filmen och musiken där (featuring Slash) är fantastisk, jag skulle kunna skriva en hel dikt om bara de sista minuterna, men synd nog är att det förmodligen bara är den stunden som faktiskt når upp till att vara ett mästerverk. Annars är det en solklar fyra! Förörvigt så gissar jag och Per på att hela filmen filmats med steadicam, inte lite sexigt.