Vecka 4; Barndomen.
024. Toppar och dalar under din barndom.
Det här med toppar och dalar alltså haha, klart en hade sådana! Det är tufft för en unge att få ett nytt syskon, tufft att flytta, tufft att börja skolan, tufft när ens föräldrar separerar. MEN också skönt för vissa av oss. En tuff sak var att jag var selektiv ätare tills jag tvingade mig själv att bli vegetarian vid 17 år och var tvungen att äta allt, innan åt jag nästan ingenting, provade inget nytt och speciellt inte om det såg ut på ett speciellt sätt. Idag är elektivt ätande en ätstörning och jag hoppas det tas mer seriöst nu för det var ett helvete i skolan. Jag var ju också med om en incident vid typ 10 års åldern där en gubbe ville att jag skulle hoppa in i hans bil, efter det vågade jag inte gå ensam på vägen i 2-3 års tid.
Sen var ju allting mycket enklare som barn, mindre problem för allting löste sig eller så löste föräldrarna det åt en! Det här med film var en hobby och en lek och inget som satte press på en och inte ett arbete! Den enkelheten får jag ALDRIG tillbaka, kanske när jag är dement och tvingar mina barn eller katter att ta hand om mig… 
Att äta selektivt och att gå i skolan var ett helvete… ”Tänk på barnen i Afrika”. Tack för den liksom. Fan va skönt att du hittade något som fick dig att bli motiverad och att du blev fri från det! 😀
Usch ja, det här med elektivt ätande. Antar att det var det jag hade, har bara kallat det överdrivet kräsen.
När jag var liten gillade jag typ korv och pannkaka och några av mammas maträtter… Men det fanns så många undantag, och det fick inte nudda äckliga saker som sås eller lök osv… Det var skitjobbigt! VIssa vuxna blev arga för att jag inte åt…
Det är bättre nu men känner ändå många gånger att äta är en jobbig syssla. Och det har inget med vikt/Hur jag ser ut att göra, vilket många kanske inte förstår.
Skönt att det löste sig för dig då du blev vegetarian.