Och mina murar, som jag så varsamt byggt upp.
Folk som försökt att rasera dem och folk som bara,
stannat utanför.
Hur kunde du få mig, att riva dem självmant?
Hur kunde du, utan att vilja, få mig att rasera,
allt jag byggt upp.
Hur kunde du, den kvällen, få mig att tappa allt.
Du fick mig att kasta allt, riva allt, visa allt,
men för ingenting.
Det jag ska göra nu, är att kräla över golvet.
Jag ska plocka upp varje bit, och bygga,
bygga upp allt igen.
Kanske också, att det finns någon.
Att det finns någon som kan få stå,
med mig på andra sidan.
Hand-i-hand.
Var det här en T-Röd-dikt? Fin iaf! Puss