Dag 01 – Presentera dig själv

Eller lilla och lilla, jag är faktiskt 1,75 lång och vad jag med dålig självbild skulle kalla för ”stabilt byggd”.
Normal byggd kanske med en ton av Ripley axlar? När jag var liten ville jag bli prinsessa när jag blev stor men bytte ganska snart till att vilja bli popstjärna. Sångerska ville jag bli ända tills jag var ungefär 14 år, då ville jag bli fotograf istället. Så efter en hel grundskole-livstid av krig mot mina mattekunskaper fick jag tillslut en bra mattelärarinna och jag undkom en framtid på IV och kunde börja mediaprogrammet. Där tog det cirka 6 månader innan jag insåg att jag inte alls ville bli fotograf utan regissör! Jag hade ju trots allt hållt på och filmat i nästan hela mitt liv.

Så nu hoppar vi tillbaka litegrann.
Min pappa köpte sin vad jag vet, första filmkamera när jag var runt 4 år. Den använda han mest under speciella tillfällen som när vi reste till thailand eller skulle ut på picnic med farmor och farfar. Inte så många gånger på julafton för då filmade alltid morfar med sin bastanta super-vhs kamera. När jag var runt 8-9 år började jag tjuvlåna denna kamera medans han var på jobbet. Mamma tyckte att det var helt okej och köpte ofta band till mig i julklapp, medan pappa var rädd om kameran och gärna inte lånade ut den till en åtta-åring. Jag kommer faktiskt ihåg ett tillfälle då jag ramlade i trappan med kameran och pappa snabbt sprang dit för att kolla så att kameran var okej 😛 höhö, nu låter det som att pappa är jätte hemsk men mina 21 år med att aldrig hamna på sjukhuset någonsin bevisar ju att jag oftast klarar det mesta ganska bra.

När jag var 12 år fick jag den bästa födelsedagspresenten någonsin. Cirka hela min närmsta släkt samlade ihop pengar för att kunna ge mig min första alldeles egna filmkamera. Det var en hi8 kamera och jag kommer inte ihåg många tillfällen då jag inte använde den till att spela in folk som åt frukost eller filma extrema närbilder. Även om det blev en och annan dålig skräckfilm eller romantisk film då och då. Den här kameran gick sönder cirka 3 år senare men då hade jag redan hunnit köpa en digitalkamera med inspelningsteknik att byta ut den med. Sedan dess har jag också köpt 2 st gamla miniDV kameror på tradera.

Efter gymnasiet började jag direkt på Molkoms Folkhögskolas filmlinje. Där spenderade jag det som idag känns som de två bästa åren i hela mitt liv. Jag fick inte bara göra det jag älskar utan jag fick också träffa människor som påverkat mitt liv så oerhört mycket och fått mig att växa mer på 2 år än vad det känts som jag växt i hela mitt liv. Jag vill även påpeka att dessa två åren har fått mig att oroa mig mer för en inspelningsdag en jag gjort för något i hela mitt liv typ 😛 haha, det har fått mig att smått hata att göra film trots att jag älskar det så högt men framförallt vill jag fortfarande hålla på med film och fortfarande bli regissör. Även fast jag har mina astronaut fantasier ibland.