En sån konstig känsla

Jag har jättesvårt att somna sedan i tisdags.
Jag måste titta på filmer eller tv-serier för att få tankarna från annat.
Så fort jag börjar bli trött och klockan är 4 på morgonen så kommer tankarna.
När jag börjar somna från dom så kliver mamma och micke upp och lever om.
Det var då i tisdags jag träffade min sjuke farfar.

Jag vaknar vid 12 eller halv ett och känner mig pigg men skulle lätt kunna
sova ytterligare några timmar. 
Ser bara framför mig den där scenen där alla gråter i rummet.
Hör mina ord när vi ska gå ”Hej då farfar, jag älskar dig”
Och jag visste att det mycket möjligt kunde vara hejdå, det sista.

Min farfar har inte varit en massiv stor del av mitt liv.
Han har haft problem med kroppen tidigare och varit sjuk.
Han har inte alltid orkat komma på födelsedagar och sen jag
fyllde runt 13-14 så har jag nog träffat honom max 3 gånger per år.

Men han är min farfar, jag älskar honom.
Han är farfar med det tjocka vackra vita håret.
Farfar som kunde låta som kalle anka när hans lungor var starkare.
Farfar som tjuvrökte bakom sommarstugan.
Och farfar som ställde till med fest på somrarna.

Önskar man kunde stänga av huvudet och tankarna ibland.
Nu ska jag iväg och kolla på ”The girl with the dragon tattoo” med Helen.
Hoppas den filmen är bra så att man kan bli av med några tankar.