Stjärnan

Hade mailat med en person i filmbranschen i typ ett halvår och även frågat denna person om den ville bli min mentor. Blev glatt överasskad när personen inte tackade nej utan var öppen för det, även fast denna person aldrig varit en mentor förut och var lite osäker. Så jag blev glad och efter att personen sett mina filmer jag skickat på dvd så skulle vi fika och snacka och se vart det ledde typ, känns ändå som att man måste klicka med sin mentor och känna sig trygg och tvärtom.

(Känns konstigt att kalla personen för just personen och för den, så personen kallar vi härmed för ”Stjärnan” för det var lite det personen var för mig, HAHA låter sjukt gay men alltså. Stjärna som att det var någon som kommit dit jag vill komma inom filmbranschen och gjort det jävligt bra, så sjärnan var lite av en ledstjärna för mig)

Iaf så fick stjärnan väldigt mycket att göra, började planera inför en ny film och fick helt enkelt massor att göra. Så jag förstod att vi inte skulle hinna ta någon fika under sommaren och det var lugnt för jag hade inte bråttom. Sedan förstod jag att stjärnan skulle till samma ställe som jag skulle till under helgen och då mailade jag igen och frågade om vi inte kunde ta den där fikan då! Och jo visst kunde vi det, så blev lite nervös men tyckte också att det var fett kul. Var ju lite som att träffa en idol fast det var en människa 😛 haha, har ju mött min skära del av idoldivor i mitt liv så jag tyckte att det skulle kännas schyst att träffa någon som var lite närmare jorden. Vi träffades iaf där lite snabbt först och snackade och sa att vi skulle träffas senare, för stjärnan var lite stressad och hade tänkt ta lite tid att planera inför den där nya filmen och äta lite lunch och jag hade feber så jag gick hem och somnade haha, lite för länge för när jag vaknade var klockan 19:00 och jag var rädd att stjärnan åkt hem 🙁 men fick ju skylla mig själv lite.

Men jag pallrade mig upp för att träffa mina vänner och såg då att stjärnan var där. Blev ju glad såklart men den blyga sidan av mig tog övertaget och jag vågade inte riktigt gå fram igen. Någon av mina vänner sa lite skämtsamt också att stjärnan dissade mig 😛 haha och av någon anledning så började jag tro det. Iaf så tänkte jag att om stjärnan har tid får den komma fram och prata med mig! Så skulle jag fokusera på mina vänner. Stjärnan var upptagen hela kvällen, alla ville ha en bit av stjärnan och då tyckte jag att det kändes taskigt att gå fram och störa. Tillslut skulle vi gå och jag blev lite ledsen för att jag inte tagit modet till mig att gå fram och snacka med stjärnan, hade kunnat ha en asbra mentor när jag kom hem kanske 😛 haha.. Men jag är ju en fegis ibland så.

Sen till klimaxet av min historia. Vi skulle ner och hämta våra jackor och därnere stod stjärnan och pratade med någon bredvid kön. Stjärnan kollade på mig och jag log och vinkade, men stjärnan kollade bort. Fan vad jag skämdes då alltså, men jag är ju störd i huvudet så när stjärnan kollade på mig igen gjorde jag samma sak men samma sak hände igen. Shit, vad jag kände mig hjärtekrossad här alltså. Jag kände mig så sjukt liten. Inte blev det bättre sedan när stjärnan slutat prata, gick före alla människor i kön för att hämta ut sin jacka först.

Min bild av denna stjärna, denna idol och duktiga konstnären som jag kanske skulle få en chans att lära känna och få ”ärva” kunskap av gick i kras. Jag tänker inte säga att jag var besviken på stjärnan heller, även fast det kändes som det först. Jag är besviken på mig själv, jag är besviken på hur naiv jag är och på att jag hade så stora förhoppningar på detta. Det jag har lärt mig är att framgång tar en med större storm än man tror och om man är en fantasifull konstnär med huvudet bland stjärnorna så kommer du förmodligen inte stå lika stadigt medan stormen blåser förbi. Jag har lärt mig att man ska fan våga tro att man är någon, men man ska fan inte tro att man är bättre än någon annan. Citera mig gärna, jag har sagt detta hela helgen.

Det jobbiga är att jag återigen kopplar detta till mig själv. Det kanske är JAG som tror att jag är bättre än någon annan, det kanske är JAG som tror att jag förtjänar mer uppmärksamhet av stjärnan än någon annan. Stjärnan kanske trodde att JAG dissade denne då jag gått hem och lagt mig med feber. Eller så ska jag lugna ner mig, sluta deppa över detta och fundera över det och ta ett chillpill eller något. För detta och helgen i sig, har gett mig sjukt mycket inspiration ska ni veta. Jag ska börja skriva ett manus nästa vecka och spela in det i början på nästa år och det ska bli så sjukt bra. Samtidigt ska jag skaffa mig lite stake och vänta på ett förlåt mejl från stjärnan 😛 haha, om inte så ser jag fram emot mailet som önskar mig lycka till på min nominering på oscarsgalan och Cannes. Samtidigt ska jag inte vara hämndlysten, jag tror att stjärnan hade blivit en grymt bra mentor och jag hade blivit ett bra mentorsbarn och fått väldigt mycket av det.

Men nu ska jag sluta whina och ställa om mig tills nästa resa på torsdag morgon, då vi inleder ännu ett filmprojekt.

Det blir spännande :).

Undertecknat, den som hoppas på att få en käftsmäll om hon blåser iväg med framgångsvinden.