Regissören Andreas Öhman skrev idag i sin blogg en väldigt smart sak om klippning:

”Åter till att döda sina darlings. Det är lite som att glömma bort en flickvän som man en gång älskat. När man väl kommit över att man tagit bort den ur sitt liv (film) så blir man jävligt lycklig att man får det att funka ändå, och till och med bättre! Känslan av att få till rytmen i en film (eller i sitt liv) är en äkta feel good-känsla och som gör det värt att göra det man gör!”