Jag låg och tänkte på en sak nu på morgonkvisten. Jag kommer inte riktigt på hur jag började tänka på det men jag har kommit på att det finns människor i mitt liv som är precis som filmkaraktärer. Folk som gör saker som egentligen man oftast bara ser på film. Min mamma är som den ”jobbiga” och smått störda morsan från en dålig komedi t.ex!
Sen finns det ju folk i mina olika skolklasser som varit lite speciella, folk som hoppar upp och tjuter när de får mvg och tackar fröken/läraren och alla andra bara sitter och gapar 🙂 . Folk som gäspar och lägger armen runt ens axlar 🙂 hehe, folk som håller smått episka tal som ändå låter äkta.
Det är kul, jag tycker om att omge mig med filmkaraktär människor. Dramatiska människor som antingen bara måste visa exakt vad de känner eller är nervösa och försöker dölja det men det skiner igenom iallafall. Fast det blir tråkigt när man börjar jämnföra dem med resten av ens bekanta och nära, då känns de som bara är vanliga människor, ganska gråa 🙁 .
tack så mycket ! det var roligt att höra !
ja, visst äre snyggt med sånt xd
pusshej !
tack så mycket, din med:D
”Episka tal”… Det är mig du menar va? Eller hur? Erkänn.
haha, ja. det kan jag tänka mig att många liknar också 🙂 vad kul att du kommenterar min blogg btw, jag ska också bli bättre på det.