FYI – Vad som händer
Som de flesta av er vet så har jag ju mått ganska dåligt ett bra tag. Nu när det är bestämt så ska jag inte hålla det hemligt längre och de som känner mig och bryr sig osv läser min blogg så ni förtjänar att veta.
Jag kände att jag var tvungen att göra många förändringar i mitt liv. (Kan göra typ ett videoinlägg om detta eller så innan). En av de sakerna är att jag ska flytta. Ska flytta in med en jättegullig tjej i en lägenhet nära stan, får eget rum där osv och det är väldigt nära mina bästa vänner i stan. Jag och min kille har inte gjort slut, det har typ alla jag berättat för frågat. Jag behöver helt enkelt space att reda ut mitt liv och det många inte tänker på är att vi två flyttade ihop innan vi ens blivit tillsammans och innan det hade gått i samma klass 2 år. Inte att jag är less på honom, bara att jag måste få bo “själv” lite också.
Så nu vet ni det, jag mår bättre men nästa vecka flyttar jag och vet inte hur aktiv jag kommer kunna vara på bloggen innan det. Jag försöker fortfarande uppdatera på instagram en del dock så följ gärna mig där – anna_roed
Kram på er <3
Hej på er människor som läser min blogg! Börjar se ljuset känner jag, inte det i slutet av tunneln *phew*, men ljuset från en bättre och enklare framtid! Jag var tråkigt nog tvungen att hoppa av och skjuta fram majoriteten av mina projekt. Även fast det är projekt jag gillat och sett fram emot så har de i och med situationen förvandlats till måsten som bara lett till stress, ångest och att jag känt mig oprofessionell.
Då är det bättre att se till sitt eget och projektens bästa och vara ärlig mot sig själv och de inblandade. Det märks att jag omsluter mig med empatiska, positiva och proffsiga människor som såklart blev besvikna men ändå blickade framåt och förstod, hjälpte jättemycket.
Idag blir det jobb! Robin ska träffa min brukare för första gången! Sen ska vi dricka skumpa och se melodifestivalfinalen! Vem hejar ni på?
Fyller år snart, kan nån ge mig denna?
Jag lever, från och med nu
Hej på er gänget! Hoppas allt är bra med er. Med mig är det väl sådär, ärligt talat så har jag mått riktigt jäkla dåligt ett tag. 25 års kris eller nått, hur tragiskt den än låter. Det är riktigt jobbigt att gå från att ha världens pepp och inspiration till att inte vilja kliva ur sängen och bara gråter och hyperventilerar.
Jag kände helt enkelt att det var en eller flera saker i mitt liv som orsakade detta och det har lett till att jag tagit några ganska stora beslut och fler kommer det troligen att bli. Jag tänker inte skriva så mycket mer om detta nu men lovar att uppdatera så fort jag kan. Jag mår relativt bra iallafall men måste verkligen börja tänka på mig själv mer.
Kram på er
Jag tror på dig
Jag har en kompis, en av mina bästa kompisar, som inte mår så bra. Hen har sagt från och till en längre tid att hen vill ta livet av sig, men inte vågar. Jag vet att hen mått dåligt många år, lidit av ångest, deppighet, hopplöshet osv och det är jättesvårt att veta vad man ska göra när personen inte kan ta till sig något av allt positivt man säger, hur bra hen är, hur mycket man tycker om hen och att hen helt enkelt har för låga tankar om sig själv. Igårkväll skrev hen till mig igen och sa att hen inte orkade längre, för hen kan en sådan sak som att gå till jobbet vara tungt, behöva vara social och prova nya saker. Jag förstår det, men mycket som tycks enkelt för andra människor kan ju vara hur svårt som helst för andra, det måste resten av världen förstå. Men dessa personer kan ju känna sig ensamma och tro att det är något fel på dem och ingen känner samma sak.
Jag försökte hjälpa hen igår men det gick inte bra, jag visste inte vad jag kunde säga som jag inte redan sagt. Det tär ju på en när någon skriver och ber om hjälp men sedan inte tar emot den, man själv känner ju sig så hjälplös för man vill så gärna hjälpa. Men imorse skrev hens mamma att hen åkt till psykakuten och där fick antideppressiva. Hen har aldrig provat det förut och jag vet att hens föräldrar aldrig riktigt tagit hen på allvar ner hen sagt att hen vill ta livet av sig och mår dåligt. Nu kanske föräldrarna läser detta, men jag bryr mig inte för jag tycker det är viktigt att såna ord tas på allvar. Man vet inte, plötsligt har man ingen vän, eller något barn längre.
Jag älskar dig så himla mycket och vill att du ska må bra, jag hoppas att detta var ett steg i rätt riktning <3
Ni får gärna skriva peppiga saker till min kompis här, hen kanske läser och blir glad. Eller kanske dela med er om svårigheter ni vunnit över?
Hoppas inte detta inlägg fick någon att må dåligt, men kanske att det fick någon som också har en vän som mår dåligt att få lite hopp. Man får inte sluta försöka, snart kanske ett steg tas i rätt riktning! Man får inte sluta tro att man förtjänar att må bra.
BREAKDOWN
Inte skrivit på ett tag, men ja… Vad ska jag skriva? Inte hänt så mycket, hade typ ett känslomässigtbreakdown. Förstod att jag måste flytta hem till mina föräldrar i sommar, klarar inte av det. Hjälpte inte heller att jag fick 2 erbjudanden om lägenheter samma dag..
Jag vill bo i en egen lägenhet, inte hemma hos mina föräldrar. Kommer inte klara det. Men för att kunna bo i en egen lägenhet måste man ha ett jobb, en inkomst. Det har ju inte jag… än..
your warm arms
I’m miles from where you are,
I lay down on the cold ground
I, I pray that something picks me up
And sets me down in your warm arms
Karusell.
Jag blir så förvånad varje gång jag utan anledning börjar gråta så fort jag är ensam. Det är inte alltid men det är absolut minst en gång i veckan, för att så många saker är krävande av mig just nu. För att jag är så extremt förvirrad i så många delar av mitt liv, när världen snurrar och alla lyckas stå upprätta med fötterna på jorden utom jag som snurrar med och blir yr. När alla uppfattar mig som en skör person men utan problem när jag egentligen bara är yr och inte hinner med i alla svängar och jag blir så arg för att universum har utsett mig till den personen, den personen som tas för att vara dum och ointelligent när jag egentligen bara skriker på insidan istället för utsidan så att andra ska kunna höras. Så att de gjort bort det och kan hålla käften när det är min tur att skrika högst av alla.
Och varje gång jag bryter ihop för att jag tänker på saker där hemma, på framtiden och min plats i den så bryter du dig ut ur buren jag så jobbat på att bygga in dig i och återigen tänker jag på när du höll om mig, när vi höll om varandra och två armar, två händer inte var nog för vi ville omsluta varandra på alla vis. När det kändes som att vi båda hittat något vi så länge letat efter men jag sedan insåg att jag hade fel, jag var ensam, bara jag hittade något för att sedan tappa bort det igen. Ett evigt letande efter något som du eliminerade. Fan fan fan fan fan jävla helvetes fan.
Så, nu är jag klar och kan tiga.