Nä så är det inte riktigt, men när man går på standby som det känns som jag gör så är det endast på jobbet som jag är helt vaken. Lite tråkigt känns det, men jag gillar mina jobb så det är okej men jag hade gärna känt mig vaknare i vardagen.
Skyller på mörkret men tror det kan ligga något mer bakom tröttheten, bristen på inspiration eller viljan att hitta på saker. Gick ju dock på 2 möten igår varav det med Anton gav mig en riktig energikick och inspirationsboost, men när jag kom hem på kvällen kändes det som att allt bara smällt ihop till en dimmig sörja. Jag hänger inte med i mitt liv. Jag tittar på filmen om mitt liv men sitter i salongen och tänker på annat typ.
Saknar Thailand där jag kände mig vaken, det kanske har med ljuset att göra ändå
Det är så fruktansvärt frustrerande att hitta eller tvinga fram energin och känna lyckan för att sen bara vakna upp eller falla isär och känna hur den försvunnit eller sipprar ur en utan att man kan göra någonting. När ska den stanna kvar? Var har den försvunnit? De flesta av mina vänner känner mig som en person som alltid är glad och skrattar och det är jag…… eller brukade åtminstone vara och numera är det mer som ett inlärt beteende även fast mina vänner och min familj är det som gör mig som mest glad!
Förlåt för att allt ramble OCH rant men det behövs ibland 🙂
Mhmm.. kan känna igen mig, brukar ha det sådär i perioder! Och absolut, ljuset gör stor skillnad också.
https://faunabonadea.blogspot.se/
Alltså på riktigt Anna. Jag förstår dig! Jag är inne i samma själv just nu. Tror du det kan va såhär att efter 25 år av samma jävla skitiga vinterväder så får man nog att man måste åka bort en längre period varje år för att överleva lycklig?
Du är inte ensam..jag har inte så mycket energi för tillfället, vill helst bara vara hemma o titta på tv haha 🙂